Hermafrodit-jul

Förresten! Jag surfade runt på aftonbladet.se just precis. Kolla på barnet i deras frågespalt, klicka upp den så ni ser vad det står.

Barnet heter Mark alltså. Är det en flicka med pojknamn? Är det en pojk som ser ut som en flicka? Är det en hermafrodit som dom döpte efter penis? Wierd. Och förresten, till gubbajaeveln: Hål i tänderna får man av syraattacker (källa: Colgatereklam, 2008). Har du ingen tandborsta eller tillgång till vatten?

Julefröjd med onkel

Jä-ävlar vad dåligt det skrivs nuförtiden! Men ni vet hur det är såhär vid juletid. Man måste äta knäck, stöpa ljus, kärna smör, fixa syltan, hugga granen och stampa jordgolvet tills gästerna kommer (och samla grankottar att göra julklappar av). Det är mycket att stå i helt enkelt! Men ni trodde inte jag hade gått under jorden va, VA? Lugna er lite. Allt är som det ska...

Idioti #5

Att jag inte sköljer av gurkor för att jag är rädd att de ska bli blaskiga.

Gnech

What's that? Klagande på uppehåll? Äsch, av kommentarerna att döma har jag ju bara tre läsare iallafall, så det är väl lugnt? Fitter...

illmatic

Jag har cyklat som en jävla dåre denna vecka, med min praktikplats på ett högstadium som mål. Här i Dalarna har vi för närvarande en temperatur som ligger kring nollstrecket dygnet runt, och eftersom det veckan innan snöade en decimeter eller två så är det jävligt... Snögeggigt. Varenda meter är en kamp för överlevnad, och för er som undrar varför jag inte promenerar istället så är det för att det skulle ta över en timme, och det är på tok för lång tid.

Jag har tillochmed slutat att få den här chockkänslan man får när man sladdar till eller håller på att köra omkull. Min adrenalinbank är tom, eller så har jag bara vant mig. Som sådana där bergsgetter. Två gånger for jag ikull idag. Den ena gången slirade jag helt enkelt ikull och hamnade på sidan, den andra så svängde jag åt höger men körde rakt fram, in i en snödriva och styret gjorde med scrotum som man gör med råa ägg när man bakar bullar (jag hade för övrigt Life's a bitch med Nas i lurarna, passande nog)

Således deklarerar jag nu att om nån ser mig köra omkull och jag gör det gamla hederliga "resasigfortochfortsättasomomingentinghadehänt"-movet så är det inte för att jag tycker det är pinsamt. Det är bara för det är småpotatis. Happens all the time liksom.

Nobility

Jag ser på nobelfesten på televisionen, fin tillställning det där. Stora män och kvinnor (jag ville egentligen bara skriva män, men är rädd orsaka åsiktsstorm från Benny "jämställdhet, wööh-wööh" Bailey) sitter samlade på rad efter rad och njuter av kastanjkrokett och diarrédoppade russinstänger. Jag skådar snitsiga blåsor och finputsade frack (frack i plural? fracker? fracks? frääkz?), och min absoluta favoritaccessoar, medaljerna.

Så tjusiga, inte sant! En sådan skulle man ha. Kameran stannade till på Carl Bildt och han hade en riktig tungviktare mitt på bröstet. Samtidigt som det är den optimala formen av bling-bling, så kom ju snart den självklara följdfrågan: hur gör man för att få en sån där? Vad ligger drakdräpar-ratiot på nu för tiden? Hur många torn måste man klättra upp för, enbart med hjälp av jungfruhår?

I'm baffled.

An unilateral disgust

Vad är det äckligaste ni vet? Undertecknad började (efter att ha läst inlägget om bajs på Brun Fors blogg) att fundera i dessa banor och kom fram till två saker som jag ser på med fasa (vi snackar inte fobier, utan bara rent äckel). Båda har med vatten att göra, och det första är ketchupsvatten (dit hör även det som kommer ifrån senap). Alltså ni vet när man tar fram körva och ska smeta ut ketchup (altnernativt senap) och det enda som kommer ut är lite unket vatten, på grund av att man inte skakat om innan. Fyfan! Jag slänger korvjäveln åt helvete ifall det kommer ketchupvatten på den.

Och så det andra vattenrelaterade tinget. Mögelkondens. Ponera: Ni har haft en matlåda i kylen aningen för länge, ni öppnar för att kolla till den och den har krypt ned och värmt sig i ett grönvitt skäggtäcke. Då jag även har just a tad of mögelfobi så ryggar jag alltid tillbaka när jag ser den ofrivilliga odlingen, och av tillbakaryggande-skaket så droppar det kondens ifrån locket, oftast på min hand/händer. Jag får panik och springer och tvagar mig som en jävla idiot. Vattnet har legat och jäst tillsammans med möglet. Vattnet är mögelpiss. Det vidriga möglet ligger på rygg och pissar upp i taket i hans matlåde-etta och jag får det på mina händer. Jag gnuggar som en jävla idiot för att bli av med det. Huga!

NAACP

Jag låg i sängen imorse med min onda käft och tänkte på gamla svarta sitcoms (alltså inte sitcoms med svart humor, det vore ju konstigt, va, vaa) och blev förbryllad. Ni vet vilka jag menar va, alltså sådana som Räkna med bråk, Fresh prince i Bel Air, The Cosbys, The Jeffersons och sådana som florerade under sent åttio och tidigt nittiotal (utom Jeffersons då). Uteslutande afroamerikaner i line-upen, och jag förstår det inte riktigt. Den stora blaxplotation-eran hade ju passerat och jag funderar, vad var själva syftet med dessa tv-program?

För det första är sitcoms (med några få undantag) bland den lägsta formen av TV-underhållning, så rent kvalitativt gör jag ingen skillnad på dessa och "vita" sitcoms. Men hur tänkte TV-bossarna? "Nu ska vi visa folk att svarta också är människor, bor i hus och har familjer!" och så gör de en Räkna med bråk. Eller kanske att "Nu ska vi visa att svarta också kan vara rika typer!" och så gör de en Fresh Prince.

Men mest funderade jag över målgruppen. Var showerna ämnade för vita människor som kunde skrocka och åt de svarta stereotyperna och säga "Åhåhå, ja se de där tokiga negrerna, ho-ho" eller var det för de svarta, liksom att de skulle få "egna" sitcoms, som en form av integrering? Om man nu vill integrera med tv-mediet så är det väl ändå... Fel väg, att göra två olika genrer med bara vita respektive svarta. Skitsamma! Det är ju inte nittiotal längre. Det var vad jag tänkte på imorse. Nu tänker jag på potatisgratäng.

Ni visste väl förresten vem som postumt får STIM-cash för Jeffersonslåten?

Toothmeat

Jag har så fantastiskt ont i käften, riktig dundervärk är det. Min sista (tror jag) visdomstand har beslutat sig för att födas, och gjorde magnifik entré genom att ta en massa tandkötts plats i truten. Men materia kan så vitt jag vet inte bara försvinna bara sådär, jovisst, så köttet valde att placera sig ovanpå tanden istället, som en liten köttkudde. Den ligger där och blir biten på, vare sig jag tuggar, nyser eller pratar. Gnag gnag! Jag har varit så inflammerad så det känts som jag haft en eightball (bollen, inte partymixen) i ena kinden som pulserat i takt med hjärtat. Det börjar dock arta sig lite nu (tack vare svärmors dentistskills) men ändå. Jag blir så trött.

Idioti #4

Jag botaniserade runt på Åhléns idag, ty Emma min fru hade glömt att vi skulle mötas vid affären klockan tre och istället valde att ströva ikring på skolan för att snacka med vänner (Irritation? Lyser igenom? Vafalls?). Så strövade jag ikring där på blöta men lätta vinterben och dröjde kvar lite vid skivhyllan. Jag betraktade med extra intresse top-3, för där finns egentligen allt med som jag vill samla med min lilla idiotiserie.

Detta är alltså skivorna som svenska folket köper flest av. Alltså KÖPER, för pengar, kosing, dinarer och drachmer. De lösgör plats i plånboken/bankkontot för att de vill åka hem och poppa musik med sina idoler. På första plats: Il Divo (se bild längre ned). Kommentar överflödig. På andra plats: The Priests. Jag ser hur ni höjer på ögonbrynen och tänker "Vad är det? Judas Priest-covers!?", men oh nej, det är långt mycket snaskigare än så. Det är något nytt gäng (vad jag har förstått) som fösts samman, tre stycken pedofil/satans alley/koprofagpräster som sammanstrålar i ljuv sång. Och så på tredje plats: de gamla bekanta schlagerrävarna (eller må jag säga häxorna?) Aldén, Clamp och Nielsen, kända från tidigare inlägg. Skivan går tydligen jävligt bra, hoppas de använder pengar till plastikoperationer, en mun-med-anus-ersättning skulle kanske vara på sin plats så de kanske får ut något finare ur sin oral, förlåt, anal. Jag ville spontanvomera igen men Åhlens tillhandahöll ingen träslev.

Lite lustigt hur de ställt den fulaste till höger och längst bak. Som sig bör. Påminner lite om vinylomslaget till en platta med The Pinks jag har, men mer om det en annan gång.

Let's Dance

Igår hade det varit läge att plocka fram hagelbrakarn i skolan för att slutgiltigt reducera min huvudstorlek. Jag skall ge er lite bakgrundshistoria; I måndags så träffades vi lärarstudenter för att (såsom det heter på schemat) lära oss om "Olika språk för kommunikation och lärande". Sure thing, kan väl alltid behövas tänkte jag, men sättet vi fick göra detta på var genom att alla ca 100 st lärarstudenter satte sig i en ring (och körde lite circle jerk hann Manne tänka) och ritade av ett gäng dårar till frivilliga som fick turas om att stå mitten och posera. Det tog väl ca 3 timmar, och efteråt hade man en kortare utvärdering där man får säga vad man tyckt om lektionen, vad det gett en och vad man lärt sig.

Utvärderingarna gör mig för alltid fly förbannad. Det är uteslutande åkersorkar som svarar och säger att "det har varit fantasifrämjande", "ökat kreativiteten" och "lär en nya sätt att tänka på". Bullshit. Ni vet att det är det som de har haft i åtanke när de tänkt ut upplägget, och därför svarar det. Det är vad de vill höra, och om allt ni behöver för att tänka i nya banor och öka er kreativitet är att rita av en person som står med armarna i kors, så fan vad ni borde göra det oftare, alternativt börja använda eran slumrande hjärna. Fast visst. Jag kände också av ett visst mått av kreativitet när jag efter ca två timmar i tristess övergick från att teckna poserande fjantar till att måla rymdgrisar. Först DÅ kände jag att jag skapade något (ur kaos kommer ordning).

Det var måndagen. IGÅR var det sju resor värre. Vi inledde med att köra huvud-axlar-knä-och-tå ett par gånger, för att sedan övergå till en sån här dans där man i ett tjugotal håller varandra i händerna och slingrar omkring som en orm, komplett med handsvett och tjofaderittanskuksug-folmusik a'la Dalarna. Så fortsatte det i ungefär två timmar med fler aktiviteter som jag klarade av galant (ty jag hade vanan inne sedan lågstadiet). Jag vill återigen poängtera VARFÖR vi gjorde detta, och konsulterar återigen schemat; "Olika språk för kommunikation och lärande". Vafan? FÖRKLARA ER!

Jag hoppas verkligen de kommer med en ordentlig jävla slutkläm som rättfärdigar detta, som Dino skulle sagt, trams.

Big Apple

När ni tvättar ert äpple, är ni inte som jag, lite extra noga med de två håligheterna högst upp och längst ned? Det känns liksom som äpplets navel (navlar?) och jag har alltid sköljt det frenetiskt, ja som en jävla dåre med fruktan för äpplets version av navelludd, tills jag igår upptäcke att man äter ju inte ens översta och nedersta delen. What a waste. Goa äpplen, de där Fijisarna förresten.

Idioti #3

Har ni sett reklamen på TV4 för den där julshowen med Clamp, Nielsen & Aldén? Har ni det? Tänk er upplägget; tre av fulkultursveriges största sångvråkar gör gemensam sak av julen och ställer till med hoolabaloo. HAR NI SETT REKLAMEN frågar jag? För helvete. Hästhuvudet Clamp, Plymouthbröder-Nielsen och vemfanärdendärjävlaAldén-Aldén på samma scen. För en julkonsert!

Jag satt och åt min morgonmacka när jag såg det på nyhetsmorgonen. Impulsen gick inte att kväva; jag åt upp korvmackan så fort jag kunde, drack tre råa ägg och ett glas mjölk. Jag började pilla mig själv i halsen med en träslev tills jag kräktes i min mixer, kryddade med kamomill, koriander och dragon, plus massor av mjöl. Jag bakade små kakor av mina spyor, ställde in dom i ugnen (225 grader celsius, 25 min) och åt sedan upp dem alla. Och då mådde jag faktiskt bättre än när jag såg reklamen. Vilken jävla smörja.

Lika som bär

____Kusin Linus? ___________ Jabba the Hutt?

Solitary confinement

Nu har det nästan gått en månad sedan sist... Inte en enda läsare kvar, nu kan jag äntligen börja igen, endast för att roa mig själv... Åh, de kommer inte förstå ett dugg av vad som sker! Nu är det bara du och jag igen Balthazar... *gnuggar händer*

Unfree will

Jag for runt på tåget igår efter en helg i lokalpatriotismens tecken. Rakt upp till Falun, dalarnas pärla, rikedomens vagga, dalahästarnas stall och vishetens brunn! Bah! Jag satt och var bakis på tåget, och som jag vet att jag skrivit här för länge sedan, är jag alltid extra känslig/rörd/paranoid när jag har levt ut mina fyllbultsfantasier dagen innan. Igår tog det sig uttryck på så vis att jag trodde tåget skulle spåra ur eller kollidera med ett annat tåg som glömt rapportera sig, eller hur det fungerar när lone trains är ute och far på spåren. Jag satt nästan längst fram, men efter en halvtimmes färd fick jag nog av att samma tanke snurrade runt i huvudet hela tiden,

"Du sitter i vagnen längst fram, du kommer dö först, sätt dig längst bak så du bara drabbas av huvudont och behöver nackkrage i en dag eller två"

Så till sist orkade jag inte sitta och tvångstanka längre, så mycket riktigt tog jag mitt pick och pack och satte mig längst bak. Åh, den formidabla tryggheten! Jag kunde äntligen sitta och dricka festis ifred. Peace of mind...

Unfit earth

Jag har uppförsbacke heeela vägen till skolan. Det tar ca tjugo min att cykla dit, femton för mig eftersom jag låtsas vara en tävlande under klättringsetapperna i Tour de France (och fem minuter för Manne, vilket jag påpekar enbart för att han annars skulle skriva det i kommentatorsfältet), men ungefär 6-7 att cykla hem. Rätt ner går det. Svisch svisch! Vroom! Eller som på morgnarna, rakt upp, och vissa morgnar är det rent överjävligt. Man är sömndrucken, irriterad och trött i benen. Det kan vara riktigt trist att cykla uppför, och i kombination med mammacykel så är det inte särskilt behagligt heller.

Ibland blir jag förbannad och svettig och hoppar av hojen för att istället gå en bit - man vill ju inte lukta svett och unk när man ska socialisera på skolan. Igår gjorde jag det, och började traska med cykeln efter halva backen. Jag spottade och svor, när jag tyckte mig höra ett surrande som kom bakifrån. SVOOSCH! Jag blev omkörd av en permobil som kom i full fart uppför backen, och det enda jag tänkte på under ett fåtal sekunder var "Fyfaen vad orättvist".

Idioti #2

Jag och Emma kollade på House ikväll. Underhållande, men reklamen däremellan var konfunderande. Den handlade om en produkt för kvinnor, närmare bestämt bindor från Alldays. Efteråt kliade vi oss i huvudet - produkten saknade ju helt mening (om det inte är så, var vänlig korrigera mig). Den nya superbindan från Alldays kommer nämligen med kamomilldoft. Kamomill! Vad kommer sedan? Basilika? Soltorkad tomat? Piffi allkrydda? Är det inte sällsynt idiotiskt? Eller för att citera Emma;

"Vem fan luktar på fittan när man har mens!?"

Daterat

För något år sedan skrev jag om felsägningar och ord som gör mig rasande tokig. Riktigt irriterad. Jag vill tvaga min ögon om jag läser dom och hälla salpetersyra i öronen om jag hör desamma. Ett ord som jag länge haft på listan men som alltid faller i glömska, är ordet data. Inte ordet i sig! Men den felaktiga användningen av det. Jag radar upp två exempel;

• Vi har ett subjekt, låt oss kalla honom Markus. Han skriver något om sig själv, till exempel på ett community eller kanske i ett mail. Frågan som är tänkt att besvaras är den om hans intressen, och följdaktligen svarar han att han är "dataintreserad". Intresserad av data alltså, icke att misstas med "datorintresserad", som ju för ett otränat öra kan låta ganska snarlikt. Men nej, Markus är intresserad av data. Han har säkert otaliga mappar, pärmar och portfolios fulla med data. Vilken sorts data Markus är intresserad av framgår inte, men eftersom ordet närmast kan förklaras med information, får vi anta att han är intresserad av det. Information. All möjlig information! Information om skattgömmor, godis, hemligheter, kartor, demografi, pedofili och smultronställen!
  
  
• När media skriver om PC- eller TV-Spel. När det handlar om spel till PC skulle man ju kunna kalla det för datorspel, men njae, man föredrar att kalla det DATAspel. DATASPEL! Hur gör man i ett dataspel? Det måste vara bra annorlunda jämfört med ett bilspel eller actionspel, inte sant? Ett dataspel måste... Hmm... Jag ser framför mig hur man spelar som ett filkabinett. Man sorterar, validerar och kritiserar all data man har. Lägger allt i bokstavsordning, sätter etiketter på det. Kanske kommer man snart till nästa level? Ett riktigt skoj dataspel!
  
  
  • 

Self Esteem

Missförstå mig inte nu. Jag avskyr när folk börjar tjåla om sina drömmar. När någon drar igång "åh, jag hade en så konstig dröm inatt, såhär var det" så får jag god lust att springa upp i ett träd och klättra ut på någon gren, knyta en snara, linda den runt smalbenen och hoppa ner. På så sätt hänger jag uppochner, så jag enkelt kan kissa mig själv i munnen. Det är ett roligare och bättre tidsfördriv än att höra någon prata om sina drömmar. MEN!

Den här veckan har varit något särskilt. Varenda dröm jag har haft (tre till antalet) har handlat om mig själv och min storhet. Hur grandios, duktig och snygg jag är. Och det har aldrig hänt förut! En av dom handlade om att jag på en fest utan minsta problem slog ner Dr. Cox från Scrubs för att han var en otrevlig prick mot en tjej där. Efter att jag slagit honom gul och blå så väste jag något i stil med "Uppför dig, apa!". Jag var macho, stark och frän.
I en annan hände massor av fränt, men essensen av det hela var att jag ringde till mor och sade "slå på teven! jag är med i finalen!!" under fotbolls-VM. Efter jag hade vaknat så nynnade jag nästan hela dagen på en viss R. Kelly-låt.

Jag försökte följdaktligen omsätta det här (av drömmarna) nyvunna självförtroendet i verkliga livet. Det gick li-li såder. För inatt drömde jag att jag var fast i en kubformad låda i marken. Det fanns ETT hål uppe i taket, och lådan var liksom nedgrävd. Meningen med hålet var uppenbarligen att folk skulle diarréa igenom det, för det forsade skit ner på mig. Bajs med majs, jordnötter och allt. Allting var som vanligt igen, jag var satt på plats. Upp till öronen med diarré.

Slut på nonsens! Nu far jag hem över helgen. Vi hörs på söndag, sanna mina ord!

Idioti #1

Jag talar ofta om idiotin som omger mig. Omger oss. Det kanske ter sig lite luddigt, det där begreppet idioti, därför har jag tänkt börja med en serie där jag i ord och bild ska definiera det för er. Idioti ur mina ögon. Jag tänkte börja med en reklam jag såg idag på TV. Reklam för det ni skådar här nedan;
Detta mina vänner, är idioti.

ill innocence

Jag satt och hivade i mig mat och kollade på nyheterna. Det verkar som att de gripit och dömt någon terrormisstänkt nere i Danmark, har man hört på maken, va? Det lustiga var hur herr Elfsberg rapporterade om nyheten. Han avslöjade nämligen också hur fällandet gått till:

- Den misstänkta kunde dömas efter att ha spelats in på film, tillverkandes bomber och sjungandes hyllningssånger om självmordsbombning.

Shit... Snacka om att han gave himself away där, eller?

Humdi-duum, dynamiten åker in i röret sådäär, tralala-springa in i folkmassan, raattirattanreej, tejpen sitter som såhääär, boomdidelibom-boom shakala

Emancipation

Jag börjar att undra ifall det borde vara över vid det här laget; Som ni alla har sett har bloggandet varit bristfälligt och tarvligt, både kvantitivt och kvalitativt. Några youtubeklipp här och där, var det vad jag hade i åtanke, va! Bli någon jävla knäppa klipp-blogg som pekar ut roliga saker istället för att komma upp med dom själv! VA!?

Vad som oroar mig mest är nog när jag börjar bläddra lite i historiken här till höger. Oj vad det skrevs ofta, oj vilken lustigkurre jag varit! Under vilken period var det? Jo just det, under tiden som hårt arbetande dåre på brüket, Guldsmedshyttan. Var det min kreativa peak? Ståendes vid en borr eller svarv och trycka på knappar? Borde jag inte ha varvat upp till tusen efter emancipationen? Jo jag tror nästan det.

Till helgen får jag äntligen återse Benny. Kanske kan han trycka på rätt knappar? Jag återkommer i frågan.

Genus Schmenus

Idag satt jag och antecknade lite under en föreläsning som behandlade genusfrågor & våldtäkt (passande under detta Eklunds tidevarv). Under mitt antecknande kom jag och tänka på en föreläsning som vi hade för någon vecka sedan, då jag satt och brusade upp såsom jag brukar göra. En silent uppbrusning som inte resulterar i mer än ofantlig irritation, men iallafall.

Föreläsaren tjatade på som vanligt om skolans historia, och upprepade mången gång när han visade olika dokument på overheaden och dylikt, att "Ni behöver inte antecka! Det här står i boken! Allt jag säger står i boken, och det finns bättre bilder och text där på sid. 178-192, så anteckna inte mina ord nu, lyssna bara på mig och försök förstå sammanhanget!" Bra så tänkte jag.

Så jag sket i pennan och lyssnade på gubbadjävulen istället. Såg mig lite omkring, och fäste blicken på en dåre som satt och skrev. Hela tiden! Hon kikade kanske upp någon gång i minuten för att få fotfäste ur sin skrivkoma, liksom för att påminna sig om var hon var någonstans. Ja just det! I föreläsningssalen! Bäst att skriva! Och så sänker hon huvudet och blyertsen glödde. Jag riktigt kokade. Sluta skriv! Lyssna! Det står ju i boken säger han, tänk lite! Är du dum i huvudet!? Fattar du inte vad det är du läser om det inte är du själv som skrivit det? SLUTA SKRIVER SÄGER (tänker) JAG!!

Jag kikade ilsket på henne under de två timmarna vi satt där. När det sedan var över så gick jag förbi hennes plats. Kollade ner på hennes plats med förakt, ungefär som Blondinbella när hon ser en uteliggare som ligger och sover i fett fel mysbyxor. Detta var (ungefär) vad jag såg i blocket på hennes plats.

Horrified

Jag håller med henne. Visst är det hemskt? Så isande hemskt så jag huttrar. Ta det lugnt keps-ligan, nekrofiliförespråkare, koprofagsmaskare och sexköpare. Ni är inte ens nära! Fortsätt med era dåd!

Incipit Satan

Jag glor på lite sköna musikvideos och dylikt på Youtube, och kom över den här lilla pärlan. Den är ifrån en lång dokumentär om en snubbe som kallar sig Gaahl, som är vokalist i getslaktar/ösarband kallat Gorgoroth, som jag och Benny haft nöjet att bevittna. Iallafall. Dokumentären rekomenderas starkt för sin oavsiktliga komik som bland annat innefattar korsbrännaren klättrandes runt i Norska berg, och så snutten här nedan.

Som ni alla förstår är han ondskan reinkarnerad. En annan höjdpunkt är när karln får en fråga, och blir så förnärmad så han bara sitter och stirrar in i väggen i ungefär tre minuter i sträck. Han säger inte ett ord! Sedan vänder han sig mot kameran med en isande blick och tar en klunk vin. Humor eller ondska?

Emma och afrikanerna #3

Jag och Emma har varit hemma hela dagen och varit trötta & utslagna efter en lördagsafton med dans uppå logen. Vi har inte gjort ett skit, utan endast ätit ostbågar, surfat och kollat på TV. Under en rundzappning så stannade vi till på sexan för en stund. Där stoltserade en av white trash-TV:s främsta fanbärare, Fear Factor, i all sin prakt. De deltagande gick i fyra stycken par, två par tjejer och två killditon. Tjejerna gick först, och efter kom killarna. Det ena paret var vitt genomamerikanska, och det andra bestod av två biffade, tvåmeters herrar med afrikanskt ursprung.

- Tim... Varför har de vita två livvakter?

Fas

Idag känner jag mig ensam och hopplös. Då hjälper det att tänka på att...

Dont mess with the 'do

Under det senaste året eller så har håret på mitt huvud gått igenom en rad förändringar. Det som satt kvar längst var det ovårdat långa och feta, som såg ut ungefär såhär;

Det uppmuntrades ju såklart av sådana som t.ex. Benny, "Anpassa dig inte efter andra! Se ut som du vill! Wöööh!" Men det föll ju något sånär platt eftersom jag är narcissistiskt lagd och var tvungen att se mig i närmaste spegel vad jag än gjorde eftersom håret var så bångstyrigt, och jag ville ju se "fin" ut. Sedan kapade jag av det mesta, som i brist på nyare bilder får illustreras här under;

Bilden är knappast ny, men ligger mest i linje med hur jag ser ut nu (minus pollisar). Sedan så i onsdags gjorde jag min kortaste cut hittills. Det uppmuntras ju av sådana som t.ex. Emma, "Du måste ju se ut som en skolpojke!!! Wiiie!". Det blev så kort så hon trodde jag hade klippt det mesta med rakapparat, men så var ju inte fallet. Det vore ju iofs nästa steg att gå, då skulle jag se ut ungefär såhär;

Lätt värt det, eller?

I abstain

Måndagen min har bjudit på en asalång föreläsning, ett litet mått idioti, och pluggning in absurdum för en muntlig tentamen som kommer vara över på tio min. Men självklart är det idiotin jag ska delge mig av. Min egen idioti, som traditionen bjuder.

Det var under en paus i föreläsningen som jag tog en snabb rush mot vattenklosetterna för att kissa med snoppen och spegla mig en stund. På vägen dit så blev jag dock hindrad av en sån där förbannad jävel som står och försöker värva folk till organisationer och föreningar av diverse slag. Jag trodde till en början att jag skulle kunna slinka ur deras grepp;

- Heeeeej! Går du på lärarprogrammet?
- Jodå det gör jag.
- Är du med i lärarförbundet?
(Här tänkte jag att jag var home free, för det är jag)
- Oja, oja!
- Men i studentkommittén då?
- Aoo... Nej, det är jag ju... in...te....
- Men dåså! Kom med här så berättar vi lite om oss!

Så jag följde såklart med bort till deras skrivbord. Jag fick en karamell, skrev under med min e-mail för att få deras jävla pittspam skickat till mig med information om vart möten ska hållas, andra skoj träffar och skit, skit,skit. Bara dynga som jag inte bryr mig om. Jag höll på att missa starten på andra halvan av föreläsningen, jag höll på att chestbursta mig själv med piss, och jag vältrade mig i självförakt för att jag inte avböjde.

På vägen därifrån kom det en kille efter mig och ställde sig vid skrivbordet deras.

- Går du på lärarprogrammet?
- Japp
- Jaha! Då är du med i lärarförbundet?
- Japp
- Okej!! Är du intresserad av att gå med i studentkommittén?
- Nej nej. Jag ville bara ta av ert godis.

Föredömligt.

Rix

Jag sitter ensam hemma i lägenheten och stirrar tomt på televisionen, och ibland skymtar jag någon reklam för Rix Morgonzoo. Den inleds med något i stil med "De är bleka! De är feeta! Riiix morgonzoooo!" och så säger fjanten Fylking något i stil med "nu ringer chefen också, det jävla aset". Jag undrar... Är det någon som köper det där? Är det någon som lyssnar på den där praktsamlingen fåntrattar som bara diarréar ord ur munnen?

Fylking måste vara bland de största skämten i Svenssonmedia. Vilken klåpare. Fast jag slår vad om att det är mången dårjävel/lindesbergshandbollskille som fnissar gott åt det på vägen till jobbet. Mjugg mjugg! Håhå, de är så frispråkiga och frigjorda! Så han säger i radion, ååh!

1000 spänn och en påse holiday-dipp till den som framar Fylking för pedofili/förskingring, alternativt spränger radiohuset.

Equilibrium

Emma kallar mig ofta för peddo. Inte som i att jag har pedofiliska drag, utan för att hon anser mig vara pedant. Alltså lite för pedant för mitt eget bästa. Hon menar att jag är petig med maten, vilket jag tills häromdagen avfärdat som rent nonsens. När min vän Isak kom hit och påpekade samma sak, helt oberoende av henne, så reagerade jag.

De menar att jag är en dåre. Jag menar att det enbart handlar om balans. När jag fixar iordning en sallad så tycker jag det är ett otroligt irritationsmoment när det är för mycket av tex. tomater, så jag kan strunta i att skära de sista bitarna och sutta in dom i kylskåpet igen. Det ligger en femtedels tomat i kylskåpet, men det ligger fan ingen femtedels tomat för mycket i min sallad!

Eller som när vi gjorde Tortillas när Isak var med. Han reagerade över att jag hade vikit ihop min lilla munsbit, men hejdade mig efter en tugga. Jag tyckte det saknades något, så jag lade ned den och lade i ett till salladsblad. Han hånade mig och frågade om jag var dum i huvudet. Men jag sade att nej, det är jag inte.

Det handlar om balans.

Mambo nr. 5

Det här med samboliv är ju ganska nytt för mig, i en ny stad dessutom. Man har lite olika syn på saker och ting och hur de ska göras, men det är ju alltid bra att byta syn- och tillvägagångssätt, det kan ju alltid leda till något bra i slutändan (om det är på mitt sätt det görs). Men ibland tar jag till lite knep, för att kringgå trista saker.

Till exempel när Emma frågar vad som visas på televisionen. Jag sitter ju ändå vid datorn, så jag kollar in utbudet. Eftersom jag vet att hon gillar mammapappabarn-program så vet jag ju hur jag ska göra för att själv slippa dyngan. Jag utelämnar helt enkelt det från min breifing, som tidigare ikväll. Klockan 21:30 skådade jag "Singelmammor" på TV2, så det glömde jag ju såklart nämna. Eller när jag är i en tight spot, och VET att det är något skräp som visas när vi sitter där och glor. ZAPPZAPP säger det! Det är bara att dubbelzappa förbi kanalen så hon inte hinner skymta Barnsjukhuset, Barnmorskorna, 120 dagar i Sodom, eller vad det nu är hon vill se.

Samma taktik som jag brukar använda på Manne när det visas MotoGP eller Formel 1. Genius!

Irritationsmoment #4

Att ett såhär stort, fint paket blir till en så liten sorglig bit skrumpet fett.

Break the ice

Jag brukar (allt som oftast) se mig som en något sånär smart person. Eller okej, intelligensbegreppet är väl aningen relativt, man kanske snarare skulle säga... Medveten. Jag är medveten om mig själv och den konstanta idioti som omger mig. Jag intalar mig att jag på något sätt kan genomskåda den, se den för vad den är och följdaktligen, undvika den. Men ibland så gör jag saker som ställer hela min syn på mig själv på ända. Jag är tillbaka på noll, jag skulle lika gärna kunna sitta och blänga på en TV som visar Jerry Springer på mute, och Martin Stenmark på stereon. Så dum känner jag mig.

Efter middagen så slänger jag mig över disken för att få det snabbt avklarat, så jag kan parkera ändalykten i soffan. Tjoff tjoff! Se, det blänker som ett nypolerat oll! För att uppnå maximalt mys i soffan så brukar jag också fixa till ett glas med en liten limebit och kanske, ungefär halva glaset vatten, och resten fyllt med is. Eftersom man alltid är blöt efter en stunds hårt diskande så fastnar ju isbitarna på fingrarna när man tar dem ur frysen (åh, fysikens lagar). Jag tänkte vara lite skojfrisk och trixa för Emma, så min snilleblixt sade till mig att ta upp dem med tungan istället. Hähä, nu ska hon få se!

Så gick jag till Emma med en isbit på tungan och hon frågade mig något i stil med "Är du dum i huvudet eller!?". Vadå tänkte jag, ser du inte vad skoj!? Den sitter ju på tungan! Hoho! Men när jag fått nog av hennes idiotförklarande blickar så tänkte jag dra dän den där (fyra D-ord på rad) isen, då den satt märkbart... fast. Det gjorde ont när jag drog i den. Jag skrattade lite bortförklarande, sedan jag tog i utav bara fan, och till slut... RITSCH!! Det gjorde ont så innåthelvete och jag tror jag drog bort kanske 2500 smaklökar. Jag rörde inte en min, och sade något i stil med "såja! borta!" sen sprang jag in på toaletten och såg hur blodet pumpade ur min slempinne. Jag grimaserade och kände mig usel.

Vy från en toa

Vi var på Harrys här i Falun en sväng för inte så fasligt länge sedan, och efter en stund behövde jag givetvis springa på toaletten. Och man måste ju alltid tvätta händerna när man tagit på snoppen, inte sant? Toakonnässör som jag är, så kunde jag inte låta bli att förfasas över läget på dasset. Det tedde sig självklart att dela ut bottenbetyg till denna avdelning av nattklubben, skulle ni inte hålla med?



Toaletterna på Harrys får 1 av 4 fungerande vattenkranar.

Mr. Muscle

Idag var jag och gymmade, hör och häpna. Mycket fascinerande miljö, det där. Stora, starka vackra pojkar, vackra män som bär iväg med vikterna så de kan ställa sig vid speglarna och kolla på sig själva. Se bara... Min biceps är full med pumpande kroppsvätskor.... Seee så den sväller... Mmmm... De radar upp sig, hela kompisgänget och kollar på varandra medan de lyfter vikter till Nightwishdunket i bakgrunden.

Hur är det han Buffalo Bill säger i När lammen tystnar... "I Wanna fuck myself"?

Headlines

Traskar förbi dagens aftonblaskelöp. TRÖTT & HÄNGIG? Du kan lida av OKÄND SJUKDOM!!! Tanken som passerar i huvudet är självklart "så praktiskt!". Jag menar, det är ju helt oslagbart att kunna förklara trött- och eventuell lathet med sjukdom. Disk kvar i stället? App app app! Jag är faktiskt sjuk! Det är fantastiskt, inte sant?

Inte sugen på att jobba? Du lider av OKÄND SJUKDOM!!!.
Smakar maten illa? Du lider av OKÄND SJUKDOM!!!
Skaver förhuden? You know the drill...

För att citera Manne angående porr när bredbandet gjorde entré i stan; Det öppnas en väääärld (svepande armrörelse) av möjligheter!!

Under a pale gray sky

Jag åtog mig ett litet projekt när jag flyttade hit till Falun. Varje dag i tre veckors tid har jag tagit två bilder på himlen, en på morgonen och en på eftermiddagen. Sedan körde jag dom i mitt himlensmedelfärgunderenlängretidsperiodsprogram för att få ut någon form av medelvärde på himlens kulör. Mitt resultat blev det som ses här under.

Härliga tider.

Emma & afrikanerna #2

En dag när Emma och jag var på hemköp för dagens införskaffande av mjölk så stod det en ung herre framför oss i kassan. Han langade upp ett paket kondomer av märket Profil (jag läser det alltid pedofil vid första anblicken) och sade att "Jag tar de här!". Han gjorde det med den där "Det här är väl inget konstigt! Har ni aldrig sett någon handla kondomer förr!? Jag är så bekväm så!"-rösten, fast han givetvis tyckte det var lite pinsamt. It's in the eyes! Stå där och handla saker att sätta på snoppen, va! Iallafall. Jag kom och tänka på kondomutbudet back home i Lindesberghemköpet. Tre till sorterna har dom, varav två heter Profil och Cho-san. Det fanns en tredje, extra stor som jag inte kunde komma ihåg namnet på;

- Emma? Vadfan hette de där råstora kondomerna som de har i Linde nu igen?
- Jag kommer inte ihåg...
- Nej, inte jag heller...
- Vänta nu... Big and black.. Eller?
- Hmm....

Fotnot: Namnet jag sökte efter var Big and beautiful.

Irritationmoment #3

Att skala sig själv istället för potäter.

Imorgon ska jag för övrigt på min första VFU (praktik i folkmun) på en högstadieskola här i Falun. Nu får vi äntligen se om lärdomarna från Maj-Britts naziparads/gymnastiklektioner i lågstadiet can be put to use... Jag gnuggar mina händer.

Exhume to consume

Nu var jag åter tillbaka efter en tvådagarstripp till min kära hembygd. Ärendet var ett tandläkarbesök (4400 kr, varsågoda! Är ni säkra på att ni inte vill ha mer? Dricks kanske?) som åtgärdade en problemtand som spökat sedan April. APRIL! Och i måndags bet jag av en gammal lagning, vilket även det resulterade i en kontosdeduktion på 600 kr. 5000 med andra ord (de håller sig iallafall till jämna tal). I måndags skaffade jag även nya brillor som gick på 3500 pluringar. För helvete!

Men åter till tandläkaren. Jag tyckte först det verkade lite läbbigt det här med rotfyllning, skrapa runt på insidan av tanden med en liten minisåg och så... Men hör och häpna, det var faktiskt ganska behagligt! Jag ligger stilla ett tag och slumrar av till ett skrapande ljud från insidan av min tand. Scratch scratch! Det frambringade nästan en erotisk känsla, när sågen penetrar insidan av mina små tandkanaler. Längre ner! Skrapa ur den där tandroten, längre ner ska du! Ta i nu!!! Scratch scratch.


Nu är jag ensam hemma i Falun igen. Ska leva ungkarlslivet i lyan, trippa runt utan strumpor, ha fötterna på bordet, skita med öppen dörr, kasta snus på väggen och äta hundskit med mjölk, you know the drill.

Irriationsmoment #2

Jag gillar att botanisera bland grönsakerna i affären. Det ger mig en känsla av välbefinnande att handla grönsaker och lägga i kylskåpet (jag behöver inte nödvändigtvis äta av dem, vi är faktiskt två i min stuga). Jag kombinerar lustiga färger, brunt, rött gult & grönt! Jag tänker när jag lägger upp dom vid kassan att "Håhå, se på mig, här handlas det hälsokost! Smask smask!". Men en sak gör mig rädd där bland rotfrukter och trädutväxter. Den där jävla äggplantan.

Den ger mig rysningar längs med min ryggrad. Okej! Okej. Jag medger att jag aldrig skurit i dom. Jag har en bild av att om när jag gör det, så rinner det ur någon varliknande, gul vätska ur det gulvita snuskköttet. Jag har inte smakat dom, jag vetefan ens vad man har dom till. Men det där skalet... Jag vill kräkas när jag ser dom. Så blanka... Blanka och svarta! Jag har inte vågat ta i dom, men när jag ville ha en bra bild tog jag faktiskt mod till mig och gjorde det. De kändes precis som jag trodde, och jag tänker inte göra om det! Och namnet... Äggplanta? Hulk.

Emma och afrikanerna

När jag och Emma skulle fara till Grekland i mitten av Augusti så tänkte vi passa på att växla lite kosing på Forex i Arlanda. Väl där så såg jag den där "securibaren" (stapeln till höger om Emmas huvud). Lite skojfriskt yttrade jag en fråga, varför man hade sådana lite överallt i diverse affärer och banker egentligen;

- Vad har de en sån där fånig stapel för! Är det så man ska kunna ta med ungarna till banken och kolla om de växt något sen senast?
- Tjae, jag vet inte riktigt...
- Näe, de används såklart för att, låt säga att man blir rånad, så slänger man en snabb blick på den där stapeln så kan man ju använda bovens längd som signalement sen.
- Ja precis så måste det ju vara! Så man kan säga "svart man, 1.75 lång"!
- Så man kan säga hur lång den svarta mannen var?
- Ja? Eller?

Irritationsmoment

Det finns få saker som gör mig så äcklad som att se folk äta. Då menar jag inte som när jag sitter kring ett bord med vänner, eller kanske på middag hos Emmas föräldrar eller så - utan random folk liksom. Jag mår illa när jag ser barn slörpla på en glass, ynglingar som äter chips på tåg, eller personer som äter pizza. Det kvittar vad, det slår knut i magen på mig. Som förra veckan!

Jag och min nya klasskamrat Kim var och tog en pizza nere på byn, då jag fick syn på en man (se bild). Han gillade verkligen att vara på pizzeria, ååh som han njöt! Som när han inmundigade den där förrätten ni vet, en liten brödbit som de brukar bjuda på i en korg. Han tog med sig ett par smörpaket, och som han smaskade, han hade tamejfan smör i hela jävla ansiktet (se bild, hakan). SE! Jag trodde givetvis det inte kunde bli värre, eftersom han ju trots allt skulle käka pizza...

...Men det visade sig ju såklart vara en kebabrulle, fylld till bredded med smaskig, kladdig, vit kebabsås. Efter någon minut hade karln sås på hela armen, och även lite här och var i ansiktet, som en krigsmålning nästan (och så som han kämpade med den där rullen så hade han nästan behövt en sådan). Självfallet tror jag att jag nått äckelklimax, men se eller snarare HÖR på fan när kräket dricker cola! Efter varje svälj hör jag ett "mm-aaah". MM-AAAH!!! MM-AAAH!!! Så mödosamt det är att svälja vätska, jag måste STÖNA lite efter varje gång. MM-AAAH, MM-AAAH! Fyfan...

Falun

Hej på er! Så var jag åter på stadig mark, i Dalarna för att vara exakt. Korrekt, jag har flytt min kos och slagit rot... Lite längre upp i Bergslagen (som det teoretiskt sett ändå borde räknas som efter Tåg i Bergslagen går hit). Jag är numera studerande på högskolan, och måste väl ändå säga att jag står inför en stabil tillvaro igen. Sommaren som gått har bjudit på otroligt mycket i aktivitetsväg, och, följdaktligen, så gått som intet på bloggfronten. Trots stora doser regn och annat rusk skulle jag ändå vilja kalla denna sommaren för den baeste saamern i mitt liiöö, då det faktiskt är den första sedan sommarlovstiderna som jag haft flera månader på mig att göra PRECIS vad jag velat (och haft pengar till att göra det).

Jag ska inte tråka ut er med detaljer, men jag är iallafall nöjd. Nåväl! Nu är jag hundraprocentig bloggare igen, så om det finns någon kvar där ute som tittar in här ibland så... Vet ni det! Vi ses.


(Som vanligt, tack till Emma Brun Fors för det utmärkta photoshopjobbet)

Stereotypes

Jag skrattade högt när jag noterade denna artikel i dagens Aftonblad. Luleå har haft hundratals majjaplantor i någon kommunrabatt, och det krävdes en Jamaican för att bekräfta det.

- Benke, tycker du inte de här ser lite... Misstänksamt ut?
- Vad menar du nu?
- Jomen de här växterna... Ser de inte lite ut som... Du vet, sånt som negrer och hiphopare och så brukar flasha med?
- Jag vet inte Sverker... Tror du? Jag har ingen aning.
- Vi måste ha experthjälp. På telefonerna!

Efter en stunds överläggande så fick de tag på en Jamaican som omedelbart kunde identifiera plantorna. Snyggt gjort där, kommunledning...

Dirty Benny

Det sker ibland oväntade saker som för evigt kommer påverka ens liv. En del får barn, en del kraschar bilen, en del blir kristna, en del fastnar i skördeströskan eller hoppar med en fallskärm som inte utlöses. Jag var med om en sådan grej i måndags.

Jag var hemma hos Benny, vi myste i trädgården och gled omkring med hönsen. Vi fick veta att hans bror Jalle skulle komma på besök, och han skulle ha en special treat för oss. Jalle råkar vara av den bågåkande, pryltokiga typen, mil ifrån oss själva det vill säga. Men han hade något som vi inte kunde motstå; en Desert Eagle (för folk som inte vet vad det är, se bilden på Benny). Jag och Benny, två pacifister/vapenvägrare/kärleksförespråkare blev som två små skolpojkar när polisen kommer till skolan och föreläser, "Han har en pistol!! Får jag hålla, fårjagfårjagfårjag!?". Så var det, med den lilla skillnaden att vi fick hålla den. Och skjuta! Vi gick ut i skogen likt ett gäng hillbillies och letade på cowboyhatt, sydstatsflaggor och solbrillor för att få den rätta känslan.

Min hand skakade både av nervositet och tyngd, 2.5 kilo dole i handen fick mig att känna mig större än någonsin. Jag kunde göra vad jag ville. Om jag stod på ICA och den där kärringen framför mig tvunget skulle ha sina två & femti i växel så BLAM!!! Om nån tränger sig före i biokön så BLAM!!! Om Leroy kommer in på min gård så BLAM BLAM BLAM!!! That's my goddamn god given right, booy. Efter vår shootout ute i skogen så posade vi och lekte vidare. Jag tog fram mitt anteckningsblock och prickade av ytterligare en punkt på livets to do-lista. Synd bara att "Skaffa ett liv" också står med där.

Spiderman

För att åter knyta an till insekthatet i tidigare inlägg så har jag en ännu färskare historia! Det var nämligen så att häromdagen var jag hemma hos min trattkantarell Emma och kollade på rulle i sängen. Det var mysigt & skoj, och efter filmen tände Emma lampan och vi skulle bege oss för att borsta gaddarna. Emma fryste blicken strax ovanfär mitt huvud.

- Tim... Rör dig inte...
- Haha, vadådå?
- Ligg alldeles still...
- Varför? Vad talar du om?

Jag började röra mig för att resa mig upp

- Ligg still sade jag!
- Emma vad är det!?!? Vrålade jag och kände att paniken började tillta.
- Rör dig långsamt hitå...

Jag skrek till som en liten flicka och rörde mig inte alls långsamt, utan slängde mig panikartat i Emmas knä. Där låg jag naken och vågade inte se upp för att titta på vad som varit ovanför mig. Jag började nästan böla! Efter att ha suttit gungandes, naken och sårbar i Emmas knä en stund så tittade jag upp och såg spindelkräket. Jag tvingade Emma att slå ner honom, varpå han trillade ner i springan mellan min säng och väggen. Vi böt sidor den natten vill jag lova.

Espen

I helgen var jag och Manne i Oslo för att besöka våra vänner som slagit sig till ro i staden - det gick lite sådär. Nils-Petter drog hem samma dag som vi kom, och Gris-Nils som vi skulle bo hos lämnade oss för Abott som bor i nån sketen förort, medans vi levde livet i centrum. Det går visserligen att diskutera huruvida det var något vidare liv vi levde, då min bankbok stoltserade med en stor nolla i sig redan efter två dagar. Ölburk för 35 kr, vilket bondfångeri!

Norge! Vilket jävla skitland. Oslo! Vilken skitstad! Lägenhetskomplexen var gamla och fallfärdiga, det märks att det inte har varit någon som begripit att sköta fastigheterna sedan herrefolket lämnade tillbaka landmassan 1905. Nej fan, vi skulle ta och reclaima det där så kallade landet igen. De har ju liksom inget att komma med, så det enda de kan göra för att ge igen på sina forna herrar är att driva upp priserna till över det dubbla, sådär bara för att jävlas.

Men Norge är ju bra fint om man ser till landskapet. En etnisk rensning så är det ju klart sen.

Cranefly

Jag tycker detta har varit en bra sommar. Visst, vädret har varit halvkasst genom större delen av Juli och Juni, med några få toppendagar att glassa på. Anledningen till att jag ändå tycker att sommaren har varit toppen är att det varit en sådan brist på snuskkryp. Jag har kunnat sitta med fönstret öppet hela nätterna varenda dag utan att bli störd av allehanda äckelpäckel som kommer in och stör. Inte ens mygg! Tills den 21:a Juli vill säga. Då bröt de små fittedjuren tydigen karantän av mitt rum och invarderade. Sitter nedsläckt och surfar runt 01:00 och tycker något fladdrar till till höger om skärmen. Frtfrtfrtfrt! Reagerar instiktivt med att sitta helt still och knäpptyst. Slutar andas och lyssnar, som om jag satt gömd i ett skyddsrum under mattan. Knäpptyst så inte nazisterna ska höra mig och ta min familj.

Jag väntar någon minut, men inget mer syns till. Börjar långsamt andas igen och pulsen går tillbaka till sitt sakta lunk. Surfar någon halvtimme till, och stänger ner för att lägga mig. Suttar av mig kläderna & kallingarna för att vräka ikull & vältra mig i sömn. Slår på lampan och sträcker mig efter täcket för att "fluffa till det" (så det inte hänger en massa dött påslakan högst upptill, duh). Fryser omedelbart till en isbit. På väggen vid täcket sitter äckelkrypet, harkranken, och stoltserar med sin decimeterkropp som till nittio procent utgörs av ben. Står öga mot öga med helvetesbesten, helt stilla. Pulsen ökar och andningen avtar igen, och jag börjar släppa ögonkontakten för att söka efter en tidning. En pärm, vadsomhelst som kan tillintetgöra hotet. Jag hittar och rullar ihop en tidning, då han synar mig och börjar fladdra runt.

Han går till attack och jag vevar som en jävla dåre efter honom. Jag står naken med snorren studsandes och armen vevandes efter det djävla monstret, men han kommer undan. Han flyger in under bordet och försvinner! Jag tänker inte ge mig, han får fan inte vara herren i rummet när jag ska sova, för rätt vad det är så har man en ovälkommen sängkamrat. Så jag tänker ut en stilfull plan och "the hunter becomes the huunteed" med filmreklamsröst upprepas som ett mantra i mitt huvud. Eftersom de uppenbarligen dras till ljus så släcker jag ned mitt rum totalt, tar på mig kallingarna och ställer min dörr på vid gavel. Jag går ut i vardagsrummet och tänder alla lampor och sätter mig på huk på golvet. Efter ca tio minuter ser jag honom komma ut för att ta resten av huset som sitt eget... Men SMACK! En jävla basebollsving senare med en mapp så ligger han där på golvet. Livlös. Jag stod segrandes efter striden och gick in i mitt rum och stängde fönstret.

Uppdatering

Sitter och surfar runt lite och drar in på http://www.1000apor.com/ för lite bloggläsning. Hamnar på Willow Schulmans blogg och läser detta. Det är ju tamejfan som han klippt och klistrat från min sida! Vilken jäkel. Och om nu detta upplevs som så irriterande av min få, men ack så trogna läsare, så... Skäms jag väl lite. Om jag tappade 50% av läsarna på det förra avbrottet, så har väl detta tagit 45% till. Så tack de som finns kvar iallafall (Benny, Ann, Johanna...) och hoppas att ni inte är för jävla sura. Och Schulman, sug keuk!

The Crying Game

Igår var jag på ett fantastiskt bröllop, jag hade förbannat skoj och mår idag därefter. Fyfan! Det vanligaste tecknet på bakfylla (om man inte räknar illamående eller huvudvärk) är för mig att jag bölar. Alltså för minsta grej, som till exempel imorse när jag gick upp och läste i tidningen Land (den låg uppslagen på booordet!) om bröderna Nordahl, ni vet de gamla fotbollsproffsen. Om deras föräldrar och om en dikt som deras morsa hade skrivit när de flyttade hemifrån. Buhu!

Eller som när jag sen välte ikull mig i soffan. Zappade runt på rutan och fastnade framför Animal Planet och den här Animal Police/Pet Rescue-smörjan. Stackars snela gris! Buhuhu! Hunden, akta tassen!! Buhuhuhu. Sen skrattade jag mig visserligen fördärvad också, jag slet upp kameran men lyckades inte fånga bilden. Det var tre män som skulle bedöva en struts och den var så stark så de kunde inte hålla den still. Till slut låg det tre män staplade ovanpå varandra, med strutsen underst. En bild jag inte trodde jag skulle se en söndagsmorgon. Fantastiskt!

I övrigt beklagar jag dåligt bloggande på senaste, men jag har inte vart hemma en gång på över en vecka så jag tar tillfället i akt när jag ser en dator och inte sysslar med något. Det kommer bli bättring! Men ni måste ha överseende ett tag till.

Bragg

På tåget ner till Göteborg häromsistens var jag omringad av allehanda hårdrocksdrägg på väg till Metaltown. Överallt var de! Och oerhört jobbiga är de dessutom. Jag tänker ofta på det när jag är ute och far på rälsen, då man kommer nära inpå folk och fä (oftast fä). Mina fördomar om allt och alla, till exempel när det satt ett gäng på fyra hårdrockarschwein och diskuterade och drack öl. De pratade ju bara skit! Hur fan står de ut att vara med varandra om de bara dillar om nonsens! Det är nog det jag irriterar mig mest på med tågfolk. Vafan snackar de om?

Eller som när jag åkte hem från Falun senast, då det satte sig tre personer framför mig. Två män och en kvinna, lite halvunga sådär, och genom mitt antagande också studenter av något slag. Jag poppade Onkel på iPoden och tänkte att fyfaaan vad tråkiga de ser ut. Alltså riktigt jävla minnenas television-tråkiga typer, fula var de med. Så jag stängde av mp3:an för att tjuvlyssna på dem och få mina fördomar bekräftade (min initutition ni vet). Och hör! De pratar om "den monumentala tekniska revolutionen" och "anmärkningsvärda marknadssituationen som råder". Fyfan vad brunt hörni! Jag vill lägga min hand på den ena typens axel, böja mig ner och gapskrika i hans öra; FYFAN VAD TRÅKIG DU ÄR!! FAAN!!

Skitsamma! Nu ska jag på bröllop. Kick some ass, take some names. Tjohej!

Mattias Kling

Hej på er! Nu har jag åter kommit hem efter min resa till vår västra kust där jag bott hos Benny och levt livet (ahem). Där har ni svaret varför jag inte uppdaterat något, vilket kanske inte gjorde något eftersom Benny ändå utgör ungefär 50% av min läsarskara. Iallafall, jag var också med Mr. Jones och bevittnade Metaltown nere på frihamnen. Det var okej skit, synd var att Opeth som jag var där för att se ställde in i sista minuten men ersattes av Satyricon, vilka jag också länge velat bevittna. Spelningen var i stora drag okej, det var sjukt fett att få se The Pentagram Burns, K.I.N.G och Mother North. Fyfan asså! Satyr var söt i sin nya frilla och Frost var cool, som jag förväntade mig.

Dimmu Borgir tog jag också en titt på, de var lite töntigare och har aldrig tilltalat mig på skiva, men det var ändå rätt najs att se. Sen blir sångaren per automatik fånigare eftersom även han är norrman, men språkade engelska liksom. Lär av Satyr din pellejöns! Amon Amarth köttade väl på som de brukar, Nightwish är totally gay och Converge glömde jag helt bort, vilket kanske var den största missen. In Flames som jag inte heller gillar nämnvärt (men ändå har sett tre gånger) levererade sjukt mycket och jag har aldrig känt marken skaka sådär, det var fan läskigt.

Iallafall, nog med fånerierna. Nu är jag tillbaka, så stay tuned!

Fashionistas

Det är en sak här i mediesverige som jag länge gått och grunnat på, det är det här med stilikonerna, eller kanske modemakthavarna - call it what you will. När jag tänker på svenska mäktiga typer inom den branschen så ploppar tre personer upp, var god se mitt kollage;

That's right, Sofi Fahrman, Isabella "Blondinbella" Löwengnöffsch och Ebba von Sydow. Vad är det som är så slående med dessa tre tycker ni? Jo, för att vara tre så betydande personer för denna lilla industri, är de alla tre inte lite... Ofotogenique? Lilla Sofi som gör levande konst av kubismen, Bella som av Schulmans så träffsäkert kallas för Ms. Piggy (och som ALLTID på sina bilder flinar med bara högra mungipan, bra drag där du) och von Sydow som alltid verkar tycka att ledsen blodhund är det nya heta. Är det mode att vara ramsned? Antar att jag alltid haft chans att vara med och tampas uppe i toppen trots allt.

Transportations

Ni vet vad Schenker är va? Det vet jag med. Ser man feta lastbilar med stora gula flak är det mycket troligt att det med röd text står Schenker på dom. Det är vi alla med på? Dåså. När jag och Manne var på festival senast kom det en jobbig Göteborgare (ovanligt...) och satte sig vid oss. Han gjorde som precis alla andra, tackade och berömde för att vi hade precis den musiken de ville höra på campingen. Bakom det ligger en avancerad urvalsprocess som kräver stor människokännedom och ett starkt öga. "Se! Där borta kommer det ett gäng! Det ser ut som de gillar Marduk va? Japp, häv på skiten. Sccchhh, nu kommer dom! Se cool ut. Scchhhhh!!! Ratatatatatatatatatatatatatatatata."

...Men åter till saken. Schenker. Denne Göteborgare som hade slagit sig ned för att digga musiken började så småningom att tala arbete. Han undrade vad vi sysslade med och sådär, ni vet, drygt låtsasintresserat. Jag sade att jag arbetade på industri, och Manne att han var stjärtgosse hos Rudolf Knopf.
- Japp, så är det! Och vad pysslar du med själv? Frågade jag tillbaka.
- Jag jobbar på Schenker nere i Göteborg.
Jag hörde inte riktigt vad han sade, men som vanligt vågar jag inte visa mig oförstående utan körde bara på.
- Jahaja! På Benker! Det var som fan, är det nice det eller?
Manne och Göteborgaren bara kollade på mig och sade unisont
- ...Benker!?

Jag är så usel och feg att jag knappt ens vågar fråga folk igen när jag råkar höra lite fel. Bara att köra på tänker jag och trampar mig själv på tårna. Jag är en idiot. Benker... Bah!

Looney Tunes

I måndags var jag i affären med min mor för införskaffning av diverse livsmedel. På radion i köphallen spelades det något barnprogram av något slag, det var helt förfärligt. Alltså helt olyssningsbart, hade jag vart barn (eller eventuellt förälder) hade jag tamejfan ringt in till den där förbannade producenten och delgivit honom ett och annat. Det var ett sådant program då berättarrösten ackompagnerades av ett musikinstrument, ett sånt barnprogram som förmodligen vart gjort av någon riktig maestrojävel som tyckte det var en fantastisk idé för barnen, att låta en tvärflöjt berätta en del av (den för övrigt usla) historien! Försök sätta er in i det;

- Och så kom Ludde ut ur skogen!
- Twidi-wiii-pidididididi

- Där fann han äntligen sin boll, som han letat så efter!
- Widi-a-widi-wiiiiiii-widi-widi

- Nu kunde han äntligen gå tillbaka till sina vänner, nu var ordningen återställd.

- A-wi-a-wi-a-wi-a-wiiiipdiiiiitjuddiwuuu-plöö

Så höll det på. Jag ser kultur-Arne framför mig. KOLLA INTE PÅ SVAMPBOB!!! Skriker han åt sina stackars barn Sigvard och Love. Lyssna på det här din jaevla unge så du lär dig nåt!!! A-widididiiiiiwiwiwi!! Barnprogram ska inte vara finkulturella. Ge mig Turtles och He-Man era as.

I wanna earn som cash all night

Läser i Aftonbladet om Gene Simmons attack på Radiohead - ni kommer väl ihåg för ett par månader sedan, då de släppte sin nya skiva på internet och lät fansen betala vad de själva ville för den? Det retar tydligen upp Gene så till den milda grad att han hävdar att Kiss aldrig kommer släppa en skiva igen förrän skivbranschen är återupprättad till sin forna glans och folk betalar massor utav $$$ för skivorna. Så talar endast en äkta rocker, inte sant? Länge leve musiken och skapandet, Gene! Din jävla apa.

The Watcher

Tror ni att ni är den utvalde, The Chosen One ibland? Som Matrix-Neo eller så? Det tror jag ganska så ofta, speciellt när det handlar om att hålla koll på tiden. Väldigt ofta när jag gör saker en viss tid eller kollar på klockan så bevittnar jag ofta ett palindrom. Jag kom att tänka på det när jag såg inlägget här nedan, som blev postat 22:22. För kanske tretusende gången tänkte jag att "jag är den utvalde!". Jag kollar på klockan, och se! Den är 10:01. Det måste betyda något. NÅGOT måste det betyda!! Greyskull, jaaag har nuuu styrkaaaaan! Trist jävla superhjältekraft jag får, hålla superkoll på tiden liksom.

Slut på jobb

Nu är det av förklarliga skäl slut på de bejublade följetongerna "Hört/Sett på jobb" - jag har nämligen stämplat ur för sista gången från min håla till industrilokal. Inget mer citerat negerhat, runksnack, Nietzschediskussioner eller gubbfloskler med andra ord. En sorglig epok går i graven, mark my words, men man måste blicka framåt, inte sant? Men eftersom jag spenderat så mycket tid på att snacka skit om gubberi, så måste jag ändå se det ur en annan vinkel.

Eller tja, det är ganska tudelat det där. Å ena sidan så tycker jag det är hedervärt och nästan lite vackert när en man visar prov på sådan överdriven lojalitet mot jobbet & arbetet som måste göras att man går dit för 50:e året i rad (ja, vi har såna) trots förkylning, trötthet och allmän boredom. Fatta att ha sådana anställda som arbetsgivare, när en annan bortskämd slyngeljävel kan sjukskriva sig för att man är lite trött i ögat. Å andra sidan så tycker jag att det är en otrolig idioti som står tvärtemot de grundvalar som jag försöker bygga mitt liv på (och de innefattar inte slaveri, blint lydande och självplågeri). Som häromdagen i omklädningsrummet, då man fick höra prima prov på det sinnestillstånd man sätts i efter tillräckligt lång tid på bruket. Det handlade om Sveriges första match, den mot Grekland;

- Faen, skaru se matchen ikväll älle?
- Näe faen det där skiter ja no i
- Jae det är väl skitsamma, faen
- Jae! Hoppas de förlorar!
- Jae hoppas de förlorar hela skiten!

Sådär stavar man inte framtidstro och hopp mina vänner - sådär talar män som gett upp. Nu försöker jag inte dra paralleller mellan livet i allmänhet och fotboll; jag tyckte bara de där sägningarna var väldigt talande för mentaliteten nere på bruket. Fare thee well, arbete. Nu tar jag två månaders semester.

Och ni! Lek inte med tryckluften!!

Nomadic Chronicles

Senast Benny var hemma så talade vi om Jason Mraz, ni vet den där förbannade fjanten med hiten "Im yours". Om hur illa vi tyckte om hans fejkade jävla backpacker-vagabond-singer-songwriter-gitarr-truddelutt-pop. Eller låt kanske man bör säga, eftersom det är den enda vi hört. Iallafall. Jag delgav Benny min vision om hur videon till den låten skulle se ut; Tönten glider runt med sina sköna polare, slöar, glider & surfar lite och spelar gitarr på stranden. Döm av min (o)förvåning när Benny då säger att det är exakt så videon ser ut. Jag kollade genast upp det på Youtube, och visst satan stämde det!

När jag sedan hörde lallaren intervjuas på radio idag så måste jag säga att mina fördomar bekräftades ytterligare. Frågan som ställdes var vilken som var Jasons bästa sommar.
- Uhhm,, well yeah, last summer i was backpacking in Europe, and i played some gigs without any label support, just playing here and there in peoples livingrooms and backyards you know... Just me and my backpack in Europe. It was wonderful!
Jag har alltså en fantastisk förmåga att bara på musiken kunna utröna vad för typ av fån artisten är. Då skulle jag inte längre vilja kalla det fördomar; då är det ren initiution.

"Schu-du-belu-du-bubu-a-schubelubi-lubi-svej-fittmaräng-a-schnub" - Jason Mraz

Mission Impossible

Det är så jävla idiotiskt det här beteendet man har när man ska sträcka sig efter saker, jag och Manne började diskutera det igår när han sträckte sig efter telefonen sin. Han låg raklång på rygg i soffan och ville åt sin mobil som låg på datorbordet i fotändan av soffan. Hur gjorde han? Han kunde ha rest sig upp och på två sekunder sitta i soffan igen, fingrandes på sin telefon. Men nej, han låg kvar i soffan och sträckte på sina ben. Han trixade & snirklade med tårna för att försöka få fast telefonen, och när han väl har den i ett något sånär fast grepp så börjar färden mot kroppen. Lååångsamt kommer den närmre, nääärmre, nääääääärme..., När han nästan ligger som en skräddare sitter så har han den i sin famn. Det är nästan som ett uppdrag för Tom Cruise i den välbekanta rullen - Minsta felsteg så går det åt skogen. En missbedömning i klämmet av föremålet man förflyttar så åker det i marken. Mission failed. Idoti av hög klass - men jag gör precis likadant själv. Och jag slår vad om att även NI gör det.

Friheten att göra vad andra säger

Idag var vi och kollade på studenterna som for runt på sina flak i staden. Jag kom mest att tänka på min egen student. Hur mycket jag hatade alla som sprang runt och gormade och skrek sina jävla fittramsor. Vadå lilla tvåa, lilla tvåa!? De kommer ju gå runt och sjunga precis samma sak som er om ett år. Håll käften! Och vafan, "fyfan vad vi är braaa, bröööl". Fitter!! Vafan är ni så glada för? Nu börjar ju ert skitliv.

Jag kunde inte instämma för en sekund. Jag var inte bra. Jag hade inte gjort mig förtjänt av någon traktorfärd, munter sång eller champagnesprut. Jag hade legat och bölat hela natten innan hos Isak och bara känt litervis av ångest rinna ur mig. Jag ville inte fira mitt nederlag. Jag tog första bästa skjuts hem och lät fånen åka på sina flak och skrika bäst fan de ville. Jag hade ett betyg att åka hem & gömma för min familj, pappret som definerade mitt värde - både som framtida slav och som person.

Ni som åkte runt där idag hoppas jag hade jävligt skoj, för så såg det iallafall ut. Ni har förmodligen gjort er förtjäna av det.

The Collector

Emma brukar retas och kalla mig saker när jag talar om min barndom. Hon tycker att jag var ett nördigt fån som måste betraktats som konstig av min omgivning. Varför!? Jo, hon tycker att mina tre största intressen var lite... "Wierd". Skitsnack! Alla som INTE;

• Samlade på djurskellet i sin understa byrålåda
• Byggde modellplan hela kvällarna (min samling P-51:or var inte att leka med)
• Hade en stor samling dinosaurier som stod prydligt uppradade på hyllan

Räcker upp handen. Ja just det! Där ser du Emma! Det var du som var konstig.