Jag kunde inte instämma för en sekund. Jag var inte bra. Jag hade inte gjort mig förtjänt av någon traktorfärd, munter sång eller champagnesprut. Jag hade legat och bölat hela natten innan hos Isak och bara känt litervis av ångest rinna ur mig. Jag ville inte fira mitt nederlag. Jag tog första bästa skjuts hem och lät fånen åka på sina flak och skrika bäst fan de ville. Jag hade ett betyg att åka hem & gömma för min familj, pappret som definerade mitt värde - både som framtida slav och som person.
Ni som åkte runt där idag hoppas jag hade jävligt skoj, för så såg det iallafall ut. Ni har förmodligen gjort er förtjäna av det.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar