Friheten att göra vad andra säger

Idag var vi och kollade på studenterna som for runt på sina flak i staden. Jag kom mest att tänka på min egen student. Hur mycket jag hatade alla som sprang runt och gormade och skrek sina jävla fittramsor. Vadå lilla tvåa, lilla tvåa!? De kommer ju gå runt och sjunga precis samma sak som er om ett år. Håll käften! Och vafan, "fyfan vad vi är braaa, bröööl". Fitter!! Vafan är ni så glada för? Nu börjar ju ert skitliv.

Jag kunde inte instämma för en sekund. Jag var inte bra. Jag hade inte gjort mig förtjänt av någon traktorfärd, munter sång eller champagnesprut. Jag hade legat och bölat hela natten innan hos Isak och bara känt litervis av ångest rinna ur mig. Jag ville inte fira mitt nederlag. Jag tog första bästa skjuts hem och lät fånen åka på sina flak och skrika bäst fan de ville. Jag hade ett betyg att åka hem & gömma för min familj, pappret som definerade mitt värde - både som framtida slav och som person.

Ni som åkte runt där idag hoppas jag hade jävligt skoj, för så såg det iallafall ut. Ni har förmodligen gjort er förtjäna av det.