Looney Tunes

I måndags var jag i affären med min mor för införskaffning av diverse livsmedel. På radion i köphallen spelades det något barnprogram av något slag, det var helt förfärligt. Alltså helt olyssningsbart, hade jag vart barn (eller eventuellt förälder) hade jag tamejfan ringt in till den där förbannade producenten och delgivit honom ett och annat. Det var ett sådant program då berättarrösten ackompagnerades av ett musikinstrument, ett sånt barnprogram som förmodligen vart gjort av någon riktig maestrojävel som tyckte det var en fantastisk idé för barnen, att låta en tvärflöjt berätta en del av (den för övrigt usla) historien! Försök sätta er in i det;

- Och så kom Ludde ut ur skogen!
- Twidi-wiii-pidididididi

- Där fann han äntligen sin boll, som han letat så efter!
- Widi-a-widi-wiiiiiii-widi-widi

- Nu kunde han äntligen gå tillbaka till sina vänner, nu var ordningen återställd.

- A-wi-a-wi-a-wi-a-wiiiipdiiiiitjuddiwuuu-plöö

Så höll det på. Jag ser kultur-Arne framför mig. KOLLA INTE PÅ SVAMPBOB!!! Skriker han åt sina stackars barn Sigvard och Love. Lyssna på det här din jaevla unge så du lär dig nåt!!! A-widididiiiiiwiwiwi!! Barnprogram ska inte vara finkulturella. Ge mig Turtles och He-Man era as.