Quality Control

Jag önskar jag hade ett par klabbar dynamit så jag kunde spränga det svenska filminstutet, för jäklar vilken sjuhelvetes skit de sprider ut. I dagar har jag stått på jobbet och irriterat och gruffat för mig själv över komposten de skyfflar över oss. I mitt hörn står jag och hytter med näven så det måste se fånigt ut. Jag ser visserligen rätt så dåligt med svensk film, men det lilla som ändå passerar mina ögonlober & hörselvägar blir jag bestört över. Hela tiden dyker det upp två filmer i skallen som jag blir mest förbannad på. Den ena är;

• Fröken Sverige. Fyfan, det är den mest otrovärdiga dynga mitt öga skådat. Så fort nån av de nyexaminerade från teatergymnasiet öppnar sina trutar så sitter jag som på nålar av obehag. Har SF någon som helst kvalitetskontroll? Ni är så jävla dåliga!!
  


• Så som i himmelen. Alla förutsättningar för att bli en bra rulle; Världsvan man kontra liten inskränkt by, nakna bröst, fullgubbe, kvinnomisshandel och hela baletten. Men vafan? Kay Pollak du är så usel! Jag åberopar återigen otrovärdighetssyndomromet. Jag skulle vilja se den lilla by i verkligheten som blir besökt av storfräsarn från stan som startar kör som folk med glädje hoppar in i, kvinnor som män. Hade snubben gjort det i Stråssa hade han blivit både bränd och lynchad (fyfaaeen, jäevla böeg!! Håll inte på å sjung!!) på stubinen. Jag darrar och håller för ögonen när tjock-Alfred eller vad han nu heter börjar gråta och det slutar med stor skrattfest och gemenskap. Han hade också blivit ivägburen och arkebuserad vid ladugårdsdörren direkt om det ägt rum i Stråssa. Eller när CPet börjar gråta och gör det i en ton och håller i den inför den stora publiken, och alla sedan klämmer i med honom. Så vackert! Vilken glädje! Sångens kraft!

Bah!!! Undrar om nån svensk regissör någonsin vart utanför sin ateljé eller vart det nu är som "the magic happens" när han kommer på sina ideér.

Ägg

Två av mina favoritställen när man ska shoppa vinyler & dylikt över nätet är http://www.hotstuff.se/ och http://www.relapse.com/. Det förstnämnda ligger i Älmhult och det andra på Nya Zeeland. Jag älskar Hotstuffs utbud eftersom det är så gott & blandat, men ERA JÄVLA KLANTAR ge mig mina skivor!! Jag får dom veckor tidigare om jag beställer från Relapse som bokstavligen talat ligger på andra sidan jorden. Ge mig, annars!!

Spatsiba

Vissa dagar på jobbet börjar tungt. Alltså direkt när man träder in i omklädningsrummet. Det är uppdelat på så vis att man har sina rena kläder i en rad i ena änden av salen, och sina smutsiga arbetskläder i den andra. Så när man tagit av sig sina rena kläder går man spritt språngande naken igenom hallen till arbetskläderna. Det värsta är när man har tagit av sig allt & man ska bege sig till skåpet med arbetskläderna och hör ett främmande språk komma ifrån området där ens skåp är lokaliserat. Man söker igenom språkbanken och inser snabbt att det är ryska. Sedan sneglar man över och ser ett gäng buffliga ryssar stå och samtala högljutt. Så jag blir lite rädd och sätter mig och låtsas kolla något på mobilen och kanske kollar lite extra på strumpan (oj tur, inga hål idag heller) för att fördriva tiden lite så de ska gå bort. Sen kommer jag på mig själv av att vara störtlöjlig när jag sitter naken och kollar på mobilen och/eller strumpan, så jag går motvilligt över till samlingen ryssar vid min skåp.

Jag tänker att det finns ingen stund i livet som jag känner mig så sårbar och utsatt som när jag står naken i en samling ryska män.

Krossa flaskan

Ett vanligt ändamål med utekvällar i våra bygder är förbrödring på bergslagsvis (se nya platser, slå nya människor). Brobyggen och utraderande av gränser, med nävens kraft. Jag har bara råkat ut i handgemäng (eller risk för) en handfull gånger, och i alla gånger utom en så berodde det på att jag var en långhårig bög.

Som den gången vi var på nyårsfest i Frövitrakten. Vi shakade på dansgolvet då det kom fram en nisse till min ännu långhårigare vän Nils-Petter. "Faen, äre du som schlage min brorsa?". Det verkade orimligt eftersom vi stått på dansgolvet den senaste timmen, men visst. Det höll på att balla ur flertalet gånger, men vi lyckades undkomma blåögon och smärta, förutom några enstaka close-ups på golvet. Annars var det mest "Klipp håret bög" som hördes.

Eller den gången jag, Nils-Petter, Jerry och Hawk gick på stan. Då bakom systemet mitt på blanka dagen så steg det ut en man i medelåldern ur sin 245a. "Ta och klipp håret förfan, det här är ingen jävla rockfestival... Försvinn annars ringer jag polisen och då blir det pang-pang". Förvåningen var stor.

Ett axplock ur vardagslivet för en långhårig bög. Jag vill givetvis tillägga att jag ej utbytt elakheter, verkat hotfull eller själv slagit, ej ens för att försvara mig, men ändå råkat i trubbel. Jag förstår dock inte hur min hårlängd föranleder min sexualitet. Även fast jag varit med någon tjej vid det tillfället som situationer börjat urarta, så har jag ändå vart en långhårig bög. Kan det vara så att jag försöker dölja min gayness genom att låtsas gilla tjejer? Nånting måste det ju vara.

F. Lindström (Hört på jobbet #8)

Om du, vän eller fiende, skulle känna för att hälsa på mig på jobbet någon dag så ha denna bruksparlör i bakhuvudet. Det är en god början iallafall.

- Faen, ta & flöa på dä! (Hördudu, ta och akta på dig)
- Faen, du har nå böös i håre!! (Hallå där, du har något skräp i håret)
- Faen, glase fylldes ju bara te härta! (Rackarns, glaset fylldes bara till hälften)
- Faen, Olsson blev feskfetta! (Hör upp allesammans, se på Olsson, han fick ingen fisk)

Veckans Hawk

Talade med Hawk igår och han nämde att han kommer hem till helgen (inte sant?). Och då blev jag så till mig att jag inte kunde hålla mig.

"Lustigt... När jag fick ditt mezz satt jag själv och bajsade. Det luktade som om jag ätit mejeriprodukter ur en uteliggares kalsonger dagen innan. Ha en bra dag på jobbet, huj"

Rixmix

Mina hörselkåpor på jobbet är det bästa jag vet. De har inbyggd radio, så när jag inte orkar iPoda kör jag på det istället. Det är faktiskt bra också, men fanimej vad uselt Mix Megapol & dess gelikar är. Och det säger jag inte med något rödstrumpigt i bakhuvudet, jag skiter väl i ifall dom har reklam eller ej (visserligen oftast pinsamt genomusel sådan) för det har ju SR också fast bara för sina egna kanaler. Det är de förbannade radiopratarna som väcker min vrede. Och det faktum att samma låt återkommer ungefär 100 ggr var timme. Men dock. Radiopratarna.

"Hallå hallå, Micke Ågren på Mix Megapol här med den nyaste & fräschaste musiken, alltid nytt, alltid fräscht, aldrig gammalt, bara det bästa av det nya, nytt nytt nytt är bra, och bra musik vill vi spela och det finns mycket bra som är nytt! Blankt & skinande nytt. Skinande som mitt blankpolerade oll. Ikväll är det lördag & lördag är skönt, vad tycker ni, är inte lördag skönt? Jovisst är det skönt, skönt sköntelisköntsköntskönt härligt är det med lördag för då är det helg och helg är ju som alla vet skööönt. Då kan man ta det lugnt eller gå ut och partaja lite, jag vet inte, ta det lugnt eller festa, ja göra vad man vill, festelifest är ju skoj men man kan ju göra ingenting, undrar vad jag ska göra, det får vi se för jag vet inte själv, å vafan vet jag egentligen, jag är ju så jävla dum i huvudet, jag gillar att pilla anus och rida på ponnys och se på småpojkar som kissar åååååh vad det är skönt med helg, helg & fest & småpojkar, åååå vad kul jag ska på pedofilernas volleybollturnering i helgen, åååh vad goooooott runkrunkrunkrunkrunkrunkrunkrunk smek mig guran"

Sånt jävla babbel och nonsens, jag blir tamejfan tokig efter några sekunder av eländet, som tur är så pratar de ju sällan så länge eftersom de avbryts av den nyaste & fräschaste musiken hela tiden. Fyfan vilka råsopor som jobbar där. Spjutspetskompetens inom radiomediet? Var en babblande råidiot.

Tungmetall (Hört på jobbet #7)

För att återanknyta till min doktorsbesök som utmynnade i diagnosen klenhet;

- Faen höerde att doktorn sa att du va klen!
- Jo jag vet.
- Faen du fåju ta å svarva te dä en skivstång sålu kan träna upp dä lite!
(enter gubbe nr.2)
- Men due, hur faen skulle det gå te?
- Vafaen menaru?
- Jomen vi har ju schlut på aluminium faen!
- Hähähä
- Höhöhö

Hajar som hajar

Emma och jag kollade på TV häromdagen. Det var på Discovery Channel, och de hade ett program om hajattacker. Jag tror det hette något i stil med "BIGGEST EXTREME SHARK ATTACKS GONE WRONG WITH SURVIRORS OF THE DIBBIDIDABBEDIDOOO".
Det var såklart massor utav haj-footage, och när man fick se en fet vithaj simma runt så;

- Tim, hajar har så konstiga ögon... Blinkar aldrig hajar?
- Njae, jag tror inte direkt de behöver fukta ögonen.
- Nej men jag tänkte, det måste ju svida att få saltvatten i ögat.

Straxt en interjuv nånstansch

Jag har tre stycken felsägningar som jag irriterar mig mest på. Eller ja, felsägningar, helt enkelt ord som folk säger på sitt lilla idiotvis utan vett och sans. Dessa tre är;

1. Interjuv. Av engelskans Interview. Inte engelskans Interjuev. För ett sådant finns ju inte.
2. Straxt. Vadå straxt? Menar ni strax? Säger man straxt är det helt plötsligt inte ett tidsadverbial längre. Vad menar ni? Straxt som i ett adjektiv? Är det någonting som är straxt? Hur är man om man är straxt?
3. Nånstansch. Talar för sig självt.

På radion på jobbet hörde jag alla tre idag innan vi ens tog frukost. Jag kokar! Men börjar ljumma till. Sluta prata fult.

BFG

Manne och jag brukar tala om hur skönt det vore med en pistol. Allvarligt talat, tänk vad mycket man skulle kunna uträtta med en sådan. Som t.ex den gången vi stod i kön till affären och skulle handla chibba & läskeblask till vår filmkväll. Framför oss hade vi Dagmar, 118, och hon skulle ge expediten 59,50 kr. Femtiolappen fick hon direkt, men de övriga 9,50 skulle hon betala i 50-öringar respektive enkronor i den lilla myntautomaten vid kassan ni vet. Hon lyfte upp sin haggbörs och började fumla med mynten. Med haggröst;

"Eeeett, ett & feeeemtiii, tvåååå, treee, fyyy.... eller vänta, treeeee & feeemtiiiii, fyyyyyyr, feeeeee....."

Om Manne eller jag hade haft en pistol;

"Eeeett, ett & feeeemtiii, tvåååå, treee*PANG*, *du-dunk*

Sedan lägger man upp sina varor på rullbandet, kliver över och betalar. Fungerar också ypperligt vid andra tillfällen, t.ex. på bussen/spårvagnen/tåget när irriterande människor, (säkert feta) sitter och är dryga. Rednecksen kanske inte är ute och cyklar trots allt.

Saida

Jag hörde på radion på jobbet idag att det var nån spå-hagga som hade lurat i ett par att de skulle drabbas av stora olyckor inom en snar framtid. Så för att undvika att de skulle råka ut för dessa så skulle de betala henne strax över 300 000 kr, vilket de också gjorde. Spåtanten sitter nu åtalad för ocker och riskerar fängelsestraff. Vafan då för? Hon är ju ett geni, det är ju de där jävla vettvillingarna som betalar henne som borde buras in. Nötter.

Doctor, doctor

Idag var jag hos doktorn. Jag har under en längre tid haft lungont, eller ja, torso-ont kanske är mer pricksäkert. Ungefär sedan jag började jobba, vilket är för, tjae, 4-5 månader sedan. Jag hade först i åtanke att kanske hade jag fått ett återfall av min infektion jag hade i lungan tidigare i våras, så jag drog till vårdcentralen ett par gånger men de kunde minsann inte hitta något. Men jag var iallafall där imorse igen, och de lade fram en ny teori, vilken verkar vara den korrekta eller åtminstone mest sannolika. Eftersom proverna inte visade tecken på infektion (det var infektion jag hade förut, inte inflammation, så försök inte rätta mig era sopor) så började han fundera i andra tankebanor.

Han frågade mig vad jag jobbade med, och jag förklarade att jag stod och svarvade & slipade och drog i spakar & bar runt på saker som en dåre dagarna i ända. Då så gestikulerade han och visade olika rörelser, "gör du många rörelser som är lika de här?", och förde händerna fram och tillbaka i många varianter. My gosh tänkte jag, han måste ha dold kamera på jobbet, det är ju jag lizom bah! Iallafall konstaterade han att jag hade belastat mina muskler för mycket, och det gör ont när jag tar djupa andetag för att jag liksom tänjer ut de ömmande musklerna. Så jag har alltså varit till vårdcentralen ett antal gånger, tagit blodprover och alla möjliga tester fram och tillbaka nu i ca 2-3 månaders tid.

För att få reda på att jag är klen.

Domini

Jag skulle väl kunna sälla mig till ateisterna, allt som oftast. Eller ja, i princip jämt. Men vid vissa tillfällen så börjar man undra om herr gud kanske har ett finger med i spelet ändå.

Som t.ex. den gången då jag och min kära fru Emma var ute och åkte i en bil som hon hade lånat. Då satt jag och var DJ, och så hittade jag en skiva med Madonna i handskfacket (hur ofta lägger man handskar där egentligen?) och så drog jag på den. Det var en best-of så det fanns många stänkare där. Vi drog igenom skivan och så sade jag till Emma att "Lyssna nu! Det här är min favorit!" och syftade på Like a Prayer som var i slutet av skivan. Jag krämade på lite volym och tror ni jag flippade ur när skivan började hacka eller! Här satt man och väntade på den bästa låten liksom. Jag svor & spottade och vevade med näven i luften och tänkte att nu skiter jag i den här fittskivan!! Och så slog jag på radion. & vafan! Då spelade dom den låten på radion. Jag tittade på skivan, på radion, på skivan, på radion och på skivan igen. Sen kollade Emma och jag ängsligt & lite halvskrajt på varandra och sade inget mer. Jag kollade upp mot himlen och gav tummen upp till polarn gud. God is a DJ.

Och vad är ordet för handskfack i resten av världen? Jag menar de kör väl inte med vantar så överdrivet ofta i Botswana, Laos, eller säg, Mocambique.

Fylleinlaeeegggg

Snälla. Klicka inte här.. Snälla. Gör det inte. Säg inte att jag inte varnade er. Gör det inte sade jag!!! Vad är problemet!! Klicka inte!!!

För att anknyta till veckans Hawk, där Ghaal nämndes; Manne W skulle göra en lysande BM-Sångare. Fast vid annat namn såklart. Vad skulle ditt namn vara Manne? Jag tycker Anaal skulle passa. Tänk dig decimeterspikes och corpsepaint på den här saten!

Brunnforce

Öppet brev till Emma Brun Fors.

Dags att sluta upp med dumheterna. Jag och min kollega Manne W har länge försökt sätta P för ditt storhetsvansinne, du vet vad jag talar om. Ända sedan SRF '07 har vi diskuterat detta, och även gjort dig medveten om det, utan att vi sett något resultat eller försök till bättring. Vi talar självklart om ditt smusslande med bilder, framförallt sådana som porträtterar partytillfällen, så som nyss nämnda festival. Fixande hit, redigerande dit, trixande med färger upp & ner... Det är uselt, uselt säger jag! Det är en sak om du tar ett kort på en nyponbuske i morgondagg, eller säg, en bild på mig vid stranden i motljus under skymningen medans jag sysslar med yoga. Men vissa bilder är inte menade att göra snygga! Fulheten är charmen (se på mig, jag är ful men osar charm, sex appeal & finurlighet). Du tar den enkla vägen ut! Du är feg!

Signerat Tim O och Manne W

Fikarast

Era jävla idioter! Skratta inte åt buskis. & Absolut inte när den är på radion! SKRATTA INTE DÅ SÄGER JAG!!! Era.... jävla.... gu.....gu....gubbaaaas!!!!! Jag faller ner på knä och gråter och slår i marken. Samlar mig litet och viskar. Skratta... inte åt...skiten!!!

Veckans Hawk

"Jag njuter ända ner till anusrosen när Ghaal skriker "spise sina baaarn!!" i Profetens Åpenbarelse."

Sign of the times #3

Allt som oftast i barndomen hade Gris-Nils och jag som bekant ingenting att göra. Då hände det att vi gick upp i skogen och klättrade i telemasten för att få lite överblick. Digitalkameran var av modell typ första ever så den var stor som ett hus och kvalitén var ungefär som ni ser nedan (på inställningen mellankvalitet). Och man fick välja motiven med omsorg! För det fick plats runt 20-30 bilder. It's a hardknock life.

Byn i all sin prakt

Nostalgia

När vi gick i mellanstadiet var Jon-Erik och jag ett riktigt författarteam. Vi skrev många noveller ihop och när jag läser igenom dom på äldre år så tänker jag på vilka slipade satiriker vi var ibland, utan att egentligen ha en susning om vad vi skrev om. Som t.ex. den historien då vi åkte till Mars för att fly jorden, och vi stötte på vad som tycktes var en mumie. Det visade sig dock att det egentligen bara var Carl Bildt inlindad i toalettpapper, och han informerade oss om att han hade kommit för att förstöra ännu en planet. Ganska insiktsfullt med tanke på att man var 10 år. Annars präglades historierna mest av idioti. Jag hade en gång läst ordet "fikusar" i en av Berts Dagböcker och tyckte det var så roligt så jag ville använda det (trots jag inte hade en aning om vad det betydde) själv. Så vi inledde historien med "Det var en gång två fikusar som hette Tim & Jon-Erik", och vi trodde klassen skrattade åt oss för att ordet i sig var så roligt.

Kul kuriosa är att Lars-Manne också var ett snillrikt barn. Vid samma tidpunkt kom han på det geniala smeknamnet till Jon-Erik, Fattig-Hjon, som ju faktiskt är roligt än idag.
Oh, barndomens oskyldiga år.

Sign of the times #2

Som när Gris-Nils och jag en lördagkväll hade packat påsen med petflarran och tog mopparna ut för en sväng. Vi tänkte att det skadar ju inte att kolla läget i grannbyn liksom. Så vi åkte ner (istället för att gå för en gångs skull) vid elva-tolvsnåret och tyckte det var ovanligt tomt utanför Konsum. Så vi letade runt lite tills vi hittade en gäng som var på väg någonstans, tänk, kanske var det en fest! Vi hakade på och gick mot en röd villa mitt i centrala grannbyn, & när vi gick där på plattorna i trädgården snavade vi över diverse trehjulingar och hinkar.

Väl där inne spelades det Hel, Völund Smed, Ultima Thule & annat smått & gott. Varför inte, här slår vi oss ned. Det är ju livat åtminstone. Inne i vardagsrummet höll en tjockis & tillika husägare kallad Sami låda om hur sionismen skulle besegras (ett tips för nybörjare var att börja i liten skala var att bojkotta vissa filmer - t.ex. Indiana Jonas med juden Harrison Ford) och flygblad delades ut i hundratal för oss kids att sprida ut. Jag kan inte minnas ett exakt årtal, men jag kommer ihåg att han hade fått importerat ett Playstation 2 från Japan eller USA för det hade inte släppts i Sverige ännu. Så jag satt där och lyssnade på tjocke Sami som raljerade om hur kampen mot ZOG skulle föras, och med hans PS2 och hans tavla på Adolf Hitler ovanför TV:n som bakgrund kunde jag inte låta bli att tänka på honom.

Sami trivdes nog inte heller här. Och jag tror inte hans son, ägare till trehjulingen utanför, kommer att göra det heller.

Sign of the times #1

Början av högstadiet till början av gymnasiet måste vara den förskräckligaste av tider att leva i. Det jag minns mest, eller snarare det enda jag minns, var den oerhörda tristessen. Man spelade inget instrument, ingen sport, man var inte intresserad av att läsa, man hade inga pengar, man ville inte vara hemma för man hatade alla, man hade ingen tjej och man kunde inte åka någonstans för man var för liten. Så vad gjorde man? Jag vet vad jag och min vän Gris-Nils gjorde med vår tid ungefär 90% av alla helger. Vi hade allt som oftast skaffat oss en petflaska moonshine av hängläppen Björk, och vi gav oss ut på promenad i natten.

Vi hade inget mål utan vi bara gick och gick, flera kilometer tills vi stötte på någon, vilket vi ofta gjorde. I vår by eller grannditot. Vi var ju inte direkt ensamma i vår situation, alltid fanns det någonstans som ungar samlades. Då kunde man iallafall sitta och hinka ur sin petflaska med andra människor som också var sysslolösa och hade egna. Ibland fanns det inte det, och då fick man roa sig på annat vis. Man kunde tillexempel sparka sönder en busskur, skrotbilar eller kasta sten på rutor. Det spelade ingen roll om det duggade eller var iskallt, man ville bara ut, ut för att antingen träffa folk eller för att låta sin frustration flöda över dött material i skenet av det orangea gatljuset. Man hatade var man var, och vår by är bara en av tusentals likadana.

Nu är jag 22 och jag har eller gör nästan allt det som jag nämnde i början. Men inte fan gillar jag att vara här mer för det.

Neverending humor (Hört på jobbet #6)

Åjo, det finns fler skämt som aldrig tråkar ut gamla män på arbetet än de som jag redan nämnt.

• Vid förmiddagskaffet finns det pepparkakor;
  - Fan tare en kaka te sålu blir lite snäll!
  - Nelu, ja ä så snäll så tar jag mer än en så blir en ju menlös!
  - Hähähä
  - Höhöhö
  
  


• I fikarummet finns en lapp om influensavaccination. Det förordas på en del punkter att man ska ta denna, bla. ifall man lider av KOL.
  - Vadåe, ska man ta sprutan om man har KOL?
  - Hähä, jamen vafan kan man inte ta den om man är KOL då?
  - Hähähä
  - Höhöhö
  
  Skämt på daglig basis. Roligt! HÄHÄHÄ!!! ROLIGT!!!! AAAAHHHH!!!!

Shake and Bake

Jag tror jag lider av ett handikapp. Eller nån form av funktionshinder är det iallafall. Det är nämligen så att var gång jag tar någon i handen och presenterar mig (och den andre personen i sin tur presenterar sig) så händer det något. Jag har ingen aning om vad det är eller hur det uppstår, men är de jag presenterar mig för fler än EN person, så är chansen 95% att jag inte har en aning om vad du heter efter jag tagit dig i handen. Efter jag hälsat på någon som jag tidigare ej mött är det som att de få sekundrarna av själva handslaget är som bortblåst, inklusive den delen då man säger sitt namn. Har du inte något utmärkande drag, t.ex. att huvudet slutar efter näsan eller att dina ben är ersatta av ett Gizmokvack-hjul så kommer jag förmodligen inte komma ihåg vad du heter. Helt plötsligt så tycker jag inte det är sånt självklart ljug längre när mördare kör med "jag kommer inte ihåg vad som hände", eftersom jag får likadana blackouter bara av ett handslag & presentation. Lustigt att notera är alltså att det sker alltså samma sak i mitt huvud när jag hälsar på någon, som när någon annan har ihjäl någon.

Jag vet inte riktigt vad det beror på, om jag kanske är självisk och helt ointresserad av vad personen jag möter jiddrar om. Eller om jag är så fullt upptagen & koncentrerad med att försöka uppträda normalt, och få den där perfekta handslagskraften så jag glömmer bort att minnas. Nån psykologisk orsak måste det ju finnas. Eller är jag bara helt jävla blåst?

Douglas

- Fan var du igår Olsson!? Hade käringa di huvet ditt i bensax älle vadåe!?
- Nejfaen, klart ho inte hade! Han ä ju islamist! De knullar ju inte sådeir!
- Nejvisstfaen! Han måste fått ryggskott när han var nere på bönematta! Hähähähääh
- Höhöhöhöö

Har ni sett Falling Down gubbjävlar, HAR NI DET, VA!?!?

Back in chapel town

Ursäkta föregående inlägg. Syns på TISDAG skulle det ju självklart ha stått.

Aaah, hemkommen från mitt besök i Linköping. Det var nice, mest lunkande i sakta mak och gott häng. Hittade en riktigt nice vinylaffär med det rekordgalna namnet Crazy Records, där jag gjorde många fynd varav flertalet jag letat efter en längre tid. Eller vad sägs om feta varianter av Necrotisiscm; Descanting the Insalobrious, en fyr-LP box med Hank Williams, From enslavement to Obliteration eller en go Bildskiva med Nile? Rånice affär med bra priser och schyssta eldsjälar till snubbar som drev den. (PS. Billy ville jag skulle köpa hans favoritskiva Daudi Baldrs åt honom men det gick på 300 spänn så nä, sorry du!)I övrigt var jag mest med Jonas och softade, och på lördagen kom Vanja och frugan Bea, lite senare även Kooompa. Synd var det att Gustaf "Knullar'n" Classon inte kom förbi, men jag tyckte han sade något om nya rökelser och skivor med österländsk ambience. So you're excused! Jag gick dock förbi och stal kaffe & glass av honom dagen efter. No love lost.

Jag återkommer med mer senare. Hektiskt på jobbet för en gångs skull.

Veckans Hawk

Rotade runt bland mina bilder på datorn häromdagen, det finns en hel jäkla massa. Mest förekommande tror jag dock min kamrat Michael Hawk är. Han ser ut ungefär såhär. Usch...

Nu drar jag till Linköping. Syns på Måndag!

Muzak

På jobbet är min Ipod min bästa vän. Jag slipper monotont maskinljud, öronbedövande maskinbuller och gubbtjat. Bara in med snäckorna i öronen med kåpor utanför och brassa på. Idag noterade jag att två låtar fick mig att reagera med den gamla hederliga ståpälsen och lite blött i ögat. Två rätt så oväntade dessutom. Den ena var November med Laleh. I samma stund som det skedde så började jag samtidigt att ifrågasätta min sexualitet. Men det är nåt särskilt med den tonen som tas runt ungefär 2:35 i låten. Det är bara då det sker, och det sker varje gång. Halvdan låt i övrigt.

Precis när jag skulle lägga ifrån mig min trogna slipmaskin och lämna verkstaden för att shoppa jeans med hål, rosa skjorta och läderkeps så rättfärdigades plötsligt min existens när The Somberlain kom på. Det är tamejfan det bästa jag hört, jag vill slita av mig pungen och tramp-krossa kulorna! För det låter så jävla bra. Jag har haft den låten sedan högstadiet och den är den enda jag kommer på som jag gillat så länge, allting annat blir ju trist och uttjatat. Men rackarns!! Spränga hörlurar och öra!!!

Jag vet för övrigt att Lars-Manne kommer att kika fram & kommentera något i stil med "jääävla kärring!"

Mal

Inom en snar framtid ska jag och Nils-Petter fästa ny fuldöds på skiva. Det ska låta illa, gå undan och göra ont att lyssna på. Det ser jag fram emot! Jag älskar att fila på slabbiga låttexter och slå hårt på trumman. Anmärkningsvärt är hur Nils-Petter, vars allra bästa artister är Queen, Status Quo och DJ Fontana, kan komma upp med så välljudande oljud(?). Han är dödsriffarn, i can give him that.

Variation förnöjer (Hört på jobbet #5)

Jag har observerat tre saker, företeelser som gubbar på jobb aldrig finner tråkigt. Eftersom de sker dagligen så måste det ju vara hilarious lizom bah. Dessa är de vanligast förekommande, men det finns åtskilliga fler.

• I trappuppgången till våran avdelning är det ett trasigt lysrör på väggen som blinkar enerverande. Ni vet, Skräckfilms/Alien style. Varje gång man går förbi det i sällskap med någon gubbe: "Gå långsamt! Nu är fartkameran på!" Vad säger du, i trappen, va VA, vadå fartkamera!? Är du född i farstun gubbe!?
  


• Vi börjar halv sju på morgonen, men är man där extra tidigt får man gubbcred, så en del är där redan runt sexsnåret. Och då för att visa sin duktighet med att man är där först och de andra kommer efter en (fast ändå långt innan halv sju) så har man två val. Antingen säger man "Godmiddag!" för att markera att man vart där sååå länge. En annan populär är "Har du med dig Aftonbladet!?" Ha-haa.
  


• Efter en diskussion om invandrare där en gubbes huvudargument var "Alla muslimer är dumma i huvet, därför ska dom bort" så försökte jag flika in lite andra aspekter i det hela. Det slutade med att jag blev anklagad för att vara muslim. Inte räckte det med att jag påpekade att jag inte är muslim, jag sade att jag tyckte allt överdrivet praktiserade av religioner är idioti, må de så vara kristna, mussar eller whatever. Så nu får jag höra ett antal gånger om dagen, tillmälen såsom "Har du läst koranen nåe!" eller kanske "Har du bett fem gånger redan, va, va!?"

Det är så jävla kul. Det är humor. Humor säger jag!! Lika kul som Robert Gustavsson, Haaa-Haaa. Roligare. Stefan & Krister. Göm brännvinet från käringa!!! Ta på er lustiga kläder & peruk!! På repeat, om och om igen! Varje dag!! Åååh skrattet har inget slut.

Bergsman

Fast vem fan kan klandra gubbsatarna? Jag menar, de är ju utpräglade Bergslagsbor. De föddes här, de har levt hela sina liv här, de har gjort samma saker i hela sina liv, och de kommer dö här. Eller nej, de kommer inte dö här. Bergslagen kommer mörda dom. Den nöjer sig inte med tortyrkammaren, den vill ha ditt liv och din själ.

...Men vem är jag att säga att jag inte är likadan? Jag är född här, jag har levt ganska exakt 96% av mitt liv här. Jag har i stort sett gjort samma saker här. MEN jag vill iallafall inte dö här. Så jag hoppas jag går att rädda.

Hört på jobbet #4 (Vaj e ming gaffehl?)

I jobbets matsal har vi en gaffel. Alltså en reservgaffel, ska man äta lunch har man med sig sina egna, men om man glömt det så finns det en i reserv. En ful en med plasthandtag. Eftersom alla gubbjaevlar har inpräntat i skallen sedan de tidigare 95 årena av sitt liv de jobbat där, att man ALLTID har med sig sin gaffel så har den inte använts av någon på låt säga, åtminstone 93 år (och skulle nog inte heller göra det på minst 55 år till). Men i egenskap av gröngöling glömde jag min gaffel en gång och var tvungen att använda reserven. Efter att ha letat på den i sin håla och diskat & hackat av det centimetertjocka dammlagret förstås.

Den fungerade trots sin fulhet helt okej som mathävarverktyg. MEN jag råkade få med mig den hem i min lunchlåda. Lika bra att ha kvar den över dagen och diska den i diskmaskinen då (den såg ju ut som stryk) tänkte jag, och hade följdaktligen inte med mig den dagen därpå. Ärkegubbe approaches;

- ÖÖJ DUE! Varfaen är gaffeln?
- Vadå, den som låg där? (pekar)
- Jae! Den med blått handtag!
- Jag råkade få med mig den hem, så den är kvar i diskmaskinen tror jag.
- Men sete att tamälen hitå!
- Ja jo, vadå har du ingen gaffel med dig idag?
- Klaert ja haer! Men den ska va häeir!! Där ska den ligga!!
- Okej...

Rätt sak på rätt plats! Har nånting legat där länge betyder det att den ska fortsätta göra det. Flytta inte på saker, min hjärna kollapsar av alla nya intryck! Först en gaffel, vad kommer sen, va, va!! Vem bestämmer på det här bygget, va, SVARA DÅ!! Håll käften, knullgubbe. Jag ska ta alla dina gafflar ifrån dig. Jag ska ta din frus gaffel, dina vänners gafflar och dina grannars gafflar. Då är det din tur att ta reserven. Och glöm förfan inte att ta med den tillbaka.

Koppleri

På en annan betydligt bättre kanal som också sysslar med public service, P3, (minns inte om det var på Kvällspasset eller P3 Populär) var gårdagens ämne "Connectors". En så kallad Connector är en person som har ett stort kontaktnät och en oerhörd förmåga att i varje möte med människor lyckas utvinna och/eller styra upp saker. De är ungefär som en social knutpunkt, och enligt babblarna i radioprogrammet så driver också de världen åt rätt håll och gör den till en bättre plats.

Jag har bara en person i min umgängeskrets som någorlunda passar i det facket, och hans namn är Jon-Erik. Jag förstår inte hur fanskapet gör, men om man skulle skicka in honom på ett hotell typ Hilton helt tomhänt, skulle han komma ut igen med två rumsnycklar, ett free pass till relaxen och tillgång till en neverending minibar + umgänge i klass med Howlin' Pelle & Joe Labero. Att besitta denna förmåga att kunna styra upp de bästa saker av minsta lilla är lika värdefull som en lightsaber hade varit på medeltiden, eller en kyl & frys hade varit för Neanderthalarna. Medan jag omedelbart tänker Patrick Bateman-tankar när jag samtalar med någon som jag inte är särskilt tjenis med, styr karln upp saker och ting till det bästa oavsett vem det är. Jag fattar inte.


Förresten trodde Jon-Erik fram till i åttan att barn föddes ur anus.

Rödnackar

På den genomusla kanalen Radio Örebro 102.8 så var det häromdagen en snubbe som blev intervjuad. Jag minns inte riktigt vad han heter, det var Mehmet eller dylikt. Han är iaf tjänsteman på immigrationsverket och blev tillfrågad om hur de tänkt vid placeringarna av nyanlända flyktingar. Orten Stråssa togs upp speciellt. Han sade att de boende i Stråssa som han mött på hans besök där var genomgående positiva och glada över att det kom lite nytt folk i byn och fyllde ut de tomma lägenheterna där.

Mitt spontana tips till herrn som jag inte minns namnet på - Om ortsbefolkningen i Stråssa är ute på gatorna och skriker och skjuter i luften så är de inte glada, det vankas offerblod i vallabod. Såna är dom.

Brimstone Pung

Den stundande helgen skall jag återigen ut på äventyr, ingen ro - Linköping skall intas, söndras & raseras. Jag ska besöka mina vänner Pizzabagar-Vanja & Black Metal-Smurfen Jonas. Hade även sett fram emot att få återse sprätten Gustav, men han är väl för upptagen med att gå på Yogaseminarier och dricka grönt Té. Mitt besök har varit "på G" sedan i, tjaae, Juli, men har av klantarslighet och sjukdomar aldrig blivit av men nu satan & jävlaranamma sker det. Jag tror det blir förnämligt, jag har inte sett någon av mina bulvaner sedan i början av Juni.


I övrigt har jag haft en vanlig pissdag med allt vad det innefattar (jobb). Totalt ointressant och händelselöst. Jag sitter fast och känner bara hur apatin börjar gro, och snart börjar skörden. Autumn '07 coming up.

The Firm

I fredags hade företaget ordnat en liten utflykt. De hade hyrt någon sjö i en skog, där jag satt på en sten. Låtreferensskämt åsido, vi skulle gå & fiska och jag fick som sig bör inte ett enda hugg. Tuffa tider, the fishes can smell my fear. Farsan och övriga fick dock många firrar, men efter ett par timmars korvgrillande och fruktlöst fiskande så gav jag vid tolvtiden upp och sållade mig till suparbänken istället. Vid sextiden var jag hemma och plakat, det kändes skumt att man började bli bakis när man skulle gå och lägga sig.

För övrigt ogillade jag allra mest att något geni valde att ta med sig sina två ungar till utflykten. Tror ungar verkligen att om de säger "du kan inte ta mig" lite lurigt och går runt en, att man ska springa efter dem? Damn right säger jag, jag tänker fan inte ta dig din jävla unge och GE FAN I ATT KASTA KOTTAR PÅ MIG för det funkar inte det heller. Slå dem för örat! Slå dem med stickiga plankor och putta dem i sjön.

Fast det allra bästa med utflykter blåbärsbrännvin åsido är ju såklart korvgrillningen. Gyllene tider, korv med bröd är fint det! Jag hatar när jag får mycket svart på korven för då får jag cancerångest, som man får av det brända har jag hört. Så jag vände det svarta på mina korvar nedåt och gav dem till barnen och gjorde Dum & Dummare-minen.

Uphall-a

På lördagsförmiddagen for jag och käringa till Örebro för uppslutning av kamrater. På kvällens schema stod det fest med stora bokstäver, och den skulle äga rum i en av Sveriges vidrigaste städer, Uppsala. Missförstå mig rätt, jag tyckte det var en fin stad (ty det var första gången jag var där) men det finns nog ingen soptipp som är värre än de där rackarns studentfitterna. Mer om det sen. Vi slöt iallafall upp med Fiskar-Freddan och Asian Babe-Lotta och satte oss i Saaben och brände iväg, fort ska det gå. Väl framme så checkade vi in på hotellet, och sedan blev det softande innan kvällens event...

...Som satte igång kring sexsnåret. Det hela artade sig väl, jag åt mig stinn & trind på köttbit och lax och jag nötte sakta men säkert ned min hjärna tills den hade problem med de enklaste av gångertabeller. För att åter knyta an till studentfolk. Det är något som for mig att osa av genuint hat när jag ser vuxna människor springa runt i lustiga rosa buskis-kläder eller gå i långa rader genom städer och hålla varandra om axlarna och sjunga sånger. Ni vet, pam-pam-pam-pam-pam-HEY, pam-pam-pam-pam-pam-HEY-stilen. I en Ally McBealsk drömsekvens tog jag min ölflaska och slog sönder den mot betongtrappen, sprang rätt in i tåget och utövade avverkning. Men annars dansade jag runt med mina sugrör till ben och gjorde det bästa av situationen, inte ens spex från vuxna femåringar skulle få sabba aftonen. Efter ett par timmars dans och nydefinering av white mans overbite så insåg jag att all dryck hade stigit mig åt huvudet, så jag barkade av hem till sängen.

Hört på jobbet #3

"- Fan den enda neger man skulle kunna vara vore ju Stevie Wonder, då slapp man ju veta man är en själv"

Son of a hag

Jag har en vän vars mor går under beteckningen "haggan". Haggighet kan vara ett luddigt uttryck, men följande är dess främsta kännetecken.

• Snålhet. Betala inte en krona för mycket och kan man tjata till sig lägre pris så GÖR.
  


• Tjat. Evinnerligt tjat om allt och alla, jämt.



• Åka bil långsamt och lyssna på kristen musik.



• Nyfikenhet som gränsar till det maniska. Fråga om allt så du vet ALLT. Går hand i hand med punkt nr. 2, tjat.
  

Följande anekdot tycker jag är oerhört roligt, den går i punkt ett, snålhetens, spår. Tillåt mig utveckla; Haggan (låt oss kalla henne BM) hade kommit på en lysande idé hur man gör för att få jumbopaket av t.ex. Smör, Flingor och andra husliga produkter till vrakpris. Alltså jumbopaket, vi snackar tio liter Lätt & Lagom och meterhöga Corn Flakes-paket. Utan att överdriva, de fick använda spade för att fiska upp flingjävlarna. Hur kom man över dessa? Jo, driver man ett företag så slipper man betala moms. Så varför inte starta ett? Lätt som en plätt. Ett problem dock, vad sysslar företaget med, vad gör man business på? Man kan ju inte ha ett låtsasföretag utan namn liksom. Efter noggrant övervägande så döptes företaget, och fick namnet BM-Saker. Alltså, man sysslar med saker, grejer. Om ni får en tjänst ledig BM-Saker, ring mig.

Djävulskap

Av någon outgrundlig anledning så har texten blivit olika stor på olika inlägg. Olika typsnitt förkommer också. Idioti! Jag blir tokig! Någonting har gått snett. Jag ska försöka åtgärda felet. Återkommer.

Mordor

I helgen var det Kopparbergsmarken (-marknaden på svenska). Det är årets största händelse i Norra länsdelen, om man ser till folktillströmningen. Tiotusentals kommer till staden som ligger ca 3-4 mil ifrån mig, för att gå förbi panflöjtsspelande indianer, gapiga försäljare och stånd som säljer majskolvar som fastnar mellan tänderna. Marknaden i sig är dock inte ämnet för inlägget, utan själva Kopparberg med omnejd. Jag ska förklara varför.

Varje gång jag åker in i Kopparberg/Bångbro (karta) fylls jag av en olustig känsla, eller snarare, jag blir genuint ledsen. Det är som om att härifrån och upp så går det en osynlig gräns som markerar att nu är det skit. Här är allt skit. Och jag menar inte bara Kopparberg, jag menar alla orter ovanför och upp till Dalarna. Ja fan jag hatar Dalarna också. Det är minst lika illa. När jag åker förbi/igenom dessa orter, (tex. Ställberg, Ställdalen, Hörken, osv. osv.) så tänker jag bara att om jag skulle bli tvångsplacerad här skulle jag springa ut i vedbon och langa fram repet. Fort ska det gå.

Jag minns en gång när jag for igenom Ställdalen på väg upp mot Ludvika. Det ösregnade, och på en parkbänk vid vägen satt en gubbe i skyfallet iklädd en soppåse med en regnhatt och ett helrör (som såg ut att vara) Brännvin Special. Han kände nog samma sak som jag gjorde de fem minutrarna det tog att åka igenom byn, fast hela tiden. Jag känner ångest och skådar misär, jag ser trasiga människor överallt och hopplöshet över att vara där där dom är. Byggnaderna skulle vara ett utmärkt sceneri för en killinggänget-produktion. En meter utanför stads/bygränsen så är det tjock, mörk och tung granskog. Placera ett black-metal band i byn och de har material för ett dussin skivor inom en vecka. Jag blir ledsen.

Jag vet inte riktigt vart Sverige börjar igen efter denna helvetets startlinje vid Kopparberg. Men långt norrut. Hela mellansverige osar skit. Jag skulle säga att man kan dra gränsen vid Skellefteå, eller kanske Umeå. Där uppe är det fint.

Stackars

"Om ni gör det kanske jag blir glad och höjer mina ögonbryn igen"

Spö

Det blev ingen uppföljning på bowlingen. För att Lars vann. Lars vann.... Men jag kom iaf inte sist. Det gjorde ho!

Festivalrapport #2

Jag skrev i början på Augusti en ej så utförlig festivalrapport som behandlade Augustibuller, eller morgonen efter rättare sagt. En annan efter den var i princip färdig, men ändå inte helt, så jag sparade den som ett utkast men glömde av den helt, men skådade den först nu. Så i brist på annat slänger jag upp den här, två månader för sent. I brist på annat som sagt.

---

Jag avskyr verkligen festivaler, jag önskar jag vore helt själv på dem. Jag och mina av egen hand utvalda kumpaner. För satan i gatan vilken idioti, jag tror Augustibuller (månne tillsammans med Hultsfred pga. den lägre åldern) ligger etta ändå. Det är en ändlös strävan till att få vara den mest alternative och crazy personen. Detta året bjöds jag bland annat på den gamla klassiska outfiten naket tjejfetto (eller mansdito, fast smalt). Den slår aldrig fel och oh ja, det ser så skönt ut att gå runt där i solen/molnigheten/duggregnet/ösregnet med vitt fläsk alternativt ful penis studsandes runt. Fast det är lite väl mainstream, det sker liksom varje år. I år vart jag mer inspirerad av den mannen som (förvisso iklädd nåt så vanligt som Y-fronts) hade klätt sig i ketchup med matchande senap, som på hans rakade skalle hade samlats i en liten kletig hög, som en fin hatt. Där har vi egentänkande och originalitet. Textilier är så outdated. Alla är så förbannat alternativa så de bara är en enda stor klump av alternativitet. Vad de kanske inte tänker på när de är sig själva och visar vilka de är genom sitt yttre, är att på samma plats finns det åtskilliga tusen likadana som dem. Och den mest alternativa på plats är den som traskar runt i hela jeans och vanlig tröja.

Och en annan sak. Festivalpirater. För helvete, av med din trekantshatt, ögonlapp och puffyshirt. Du ser inte ut som Johnny Depp, Du är ju för fan ful! Vad är det för outfit, pirat va? Och ta inte kort på dig själv med din mobilkamera, en pirat har ju förfan inte telefoner! Jag säger som Onkel Kånkel sjunger. Du är ett ägg.