Entropi

I intervjuer i kvällstidningar så har man ju en faktaruta för intervjuobjektet (ni vet, ålder, yrke, osv.) i något hörn. Och i en del fall (vill jag minnas) som avslutning på den lilla rutan så får de lista sina tre senast inkomna SMS. Jag tycker egentligen sånt här är aningen löjligt, men när jag beskådar min inkorg är det svårt att låta bli pga idiotin. So here goes de tre senaste.

1. Finns det någon fulare människa än fitthaggan i SVT nyhetsmorgon? Jag är ytterst tveksam.

2. Kukukukukukukukukukukukukukukukukukukukuk. Jag skickar nu gratis SMS, vilket betyder att jag kan skriva humbug och skicka till vänner utan att känna ångest. Det är en härlig känsla. Nu ska jag lyssna på Sean Paul, kanske vår tids största o viktigaste artist samt steka pannkakor. A tja!

3. Irans president berättade idag att det inte finns några homosexuella i Iran. Vore det inte för alla blattar skulle jag flytta dit. Gnatt!

Till idiotin hör att alla tre är från samma person. Men jag tänker inte berätta vem.

Spärrad

Imorgon ska jag bowla med min dvärgvän Stuart och Lasse Bollsnorre + ett gäng till. Jag har bowlat två ggr tidigare, varav en av dom var mot Lars, proffsbowlarn. Det resulterade oväntat i seger för mig efter en stark insats, varpå Lars skrikandes proklamerade att bowling inte ens är en riktig sport (antar det är så pga avsaknaden av passningar, skott, eller att kunna skada någon). Han sade det inte rakt ut, men jag såg i hans ögon att han ville mata mig med bowlingklotet. Hursomhelst sker det hela imorgon igen, jag ska äntra låtsassportens scen och återigen sudda ut flinet på världens härskare Lars-Manne. Det ska bli gott.

Mosa

Såja! Slå dom i skallen!

Doughnuts

En sak gör mig särskilt glad just för tillfället. Jag läser och hör en massa om protester i ett fjärran land i öst. För en gångs skull gör folk något vettigt med sina demonstrationer. Jag ser inga gatstenar flyga kors och tvärs, inga handlares rutor gå i kras och ingen misshandel och diverse annat otyg (som både demonstranter och auktoritet i regel är duktiga på vid sammakomster av den här storleken). Bara ett gäng sköna munksnubbar som har fått med sig varenda kotte (och omvärlden) & visar att man inte vill bli behandlade som skit utav ett gäng riktiga as. All heder åt grabbarna i rött & orange, även om jag tror det är en tidsfråga innan de får smaka bly. Sånt brukar ske när folk blir rädda och tafatta.

Jag blir iallafall stolt över att se att folk kan visa vad de tycker och kämpa för det utan att ta till primalhjärnan.

Death is this communion

Jag tror jag förfaller.
Jag hostar, och för varje host känns det i lungorna som om en alien försöker ta sig ur för att äta upp alla omkring mig. Det gör alltså ont. Jag har ont i huvudet om morgnarna, det bultar och bankar. Idag på jobbet högg det till i min sida så till den milda grad att knäna vek sig. Halsen är tjock och det skaver som om jag käkat sand. Jag är 22 år. Frågan lyder, är jag döende?

Jag äter inte särskilt onyttigt, oftast rätt bra. Jag rör mig rätt så mycket i jobbet, kanske inte fullt så mycket på fritiden. Jag super inte mer än genomsnittet & jag röker inte till vardags (men måhända till fest). Jag stressar inte, måhända grubblar jag.

Varför är då min arma kropp döende? Om någon doktor läser får han gärna diagnostisera.

Reklam

Jag är hemma från jobbet. Återigen mår jag piss, huvudet bankar, snoret rinner och halsen svider. Det sker oroväckande frekvent för mig. En gubbjaevul på jobbet skryter om hur han inte vart sjuk och missat en dag på tolv år. Idioti.

Det kanske låter banalt, men bland det bästa jag vet är det jag upplever just nu. Inte förkylningen, utan min omgivning. Klockan är snart halv nio, och solen lyser in och fyller huset med behaglig Werthers Original-ljussättning. Det är så harmoniskt och jag önskar hela dagen kunde gå i samma kulör. Jag känner mig som Peter som cyklar genom Werthers-byn för att ta reda på hemligheten bakom den krämiga kolan.

Apa

Jag har försovit mig två dagar i rad. I Göteborg tillbringade jag min helg i goda vänners lag, och mitt tåg hem gick klockan 08:02 på morgonen. Klockan 07:28 petar min vän Dan mig i ryggen och frågar om jag inte skulle vara uppe vid detta laget. Och det skulle jag ju självfallet ha varit eftersom jag ställde klockan på 06:45. De följande minutrarna åtföljdes av stor panik och förvirring men jag hann faktiskt med. Otroligt.

Och idag, måndag så kom jag 2½ timme för sent till jobbet. Väckarklockan (telefonen) fick slut på batterier under nattens gång, och när jag vaknade var det ljust ute. Jag tänkte för en sekund att "solen är ju inte helt uppe, då kan klockan inte vara mycket" men sekunden efter noterade jag att vi befann oss i September månad, och inte Juni.

Det är något som känns uselt med att komma sent till event. Som om man inte vore det nog redan.

Gubbar & jobb

Efter jobbet drar alla ner i duschen, eller badhuset som det kallas. Badhuset består av flera långa rader med skåp, och sedan en hall med ca 20-24 duschar skulle jag dra till med, i fyra olika rader. Nakna män som varit nakna med varandra i flertalet år. Strukturer och hierarki, under ytan av vatten, hud & pungar.

Man står och duschar. Blundar för man gnor sig i ansiktet med den uttorkande tvålen med små smulor i för att få bort all svart skit. En röst hörs i den stora salens eko och, pga de stängda ögonen, mörker.

- Du står i min dusch!
Och man öppnar ögonen.
- Va?
- Du står i min dusch!

Man ler och nickar till lite åt skämtet, och kollar sig ikring på de 8-10 lediga duscharna som finns runt ikring en, ty alla på arbetsplatsen inte går och duschar samtidigt. Sedan stänger man ögonen och fortsätter gno, gno så det svider, så smutsen som sitter djupt ska försvinna. Och med det sjätte sinnet så kan man liksom, trots att man inte ser något, känna när någon står nära en. Iakttar, kanske funderar lite. Så man sköljer ögonen för att se sig omkring vad som förssiggår. Gubbe står kvar.

- Du står fortfarande i min dusch!

Man makar på sig, tar en annan dusch med en duschs mellanrum, ni vet så det inte blir sådär bögigt. Det gillar inte gubbar.

Extraknäck

Lars nämnde för mig för ett tag sedan hur man tar reda på sitt namn om man (eventuellt) skulle bli porrskådis. Uppenbarligen skulle man ta sitt husdjurs namn som förnamn, och gatan som man bor på skulle vara efternamnet. Jag vet inte om han kommit på det själv eller om man läst det på någon sån här SKITKUL skojsida på internet eller kanske hört nån gubbjaevul nämna det på jobbet, vad vet jag. Hans namn skulle iallafall bli Tea Arrowroad. Fjantigt. Mitt låter enligt mig aningen svulstigare, Gibson Gardenroad. Lovande.

Vi kom för övrigt på egna namn när vi ändå var i farten, och mina två favoriter var Olli Vårton (en parafras på vårtigt ollon som kom till av misstag) och Påle Pot. I would go with the last one.

British Dwarf

Jag kom omedelbart (efter att jag skickat föregående inlägg) på att vännen i fråga själv är britt. Inte sant, STUART? Hon luras ju bara, försöker finta bort mig från faktum. Hon utövar projicering för att få mig tro att hon inte själv är en av dem. Busted!

British Isles

Jag och en vän boende i London talades vid igår. hon har bott där i 3-4 månader, och vi kom gemensamt fram till att britterna med hästlängder är det fulaste folket i Europa. Min tidigare så givna förstaplats dominerades länge av tyskarna, men de måste ses som omkörda med hennes insideinformation. Britters odiskutabla fulhet tar sig uttryck i följande sätt;

- Blekhet. De är otroligt bleka och ibland nuddar de nästan vid en blåaktig kulör.
- Hyn i övrigt. De är inte bara bleka, de har taskig hy också.
- Överdimensionerade adamsäpplen.
- Fula frisyrer.
- Överviktiga eller pinnsmala. Ni vet en såndär hållning då axlarna är så små så kroppen ser ut som en kon. Smal upptill, bred nertill. Eller skitfeta.

Det finns fler, men detta är vad jag ser som mest väsentligt.
Ovanstående kanske har setts som faktum länge, jag vet inte, men det är först på senare tid som jag reagerat på det ordentligt. Usch.

Britter

Jag och en vän boende i London talades vid igår. hon har bott där i ca 3 månader, och vi kom gemensamt fram till att britterna med hästlängder är det fulaste folket i Europa. Min tidigare givna förstaplats dominerades tidigare av tyskarna, men de måste ses som omkörda med hennes insideinformation. Britters odiskutabla fulhet tar sig uttryck som såhär.

- Blekhet. De är otroligt bleka och ibland nuddar de nästan vid en blåaktig kulör.
- Hyn i övrigt. De är inte bara bleka, de har taskig hy också.
- Överdimensionerade adamsäpplen.
- Fula frisyrer.
- Överviktiga eller pinnsmala. Ni vet en såndär hållning då axlarna är så små så kroppen ser ut som en uppochnervänd kon. Eller skitfeta som sagt.

Det finns fler, men detta är vad jag kom på nu.

Hört på jobbet #2

Första dagen på jobbet. För en asylsökande afrikan likaså som startar sin praktik denna dag. Jag sitter i fikarummet på morgonen, in springer en gubbjaevul.

- Håll i bananerna! Det kommer en neger!

Ribban är satt...