tisdag 25 september 2007

Death is this communion

Jag tror jag förfaller.
Jag hostar, och för varje host känns det i lungorna som om en alien försöker ta sig ur för att äta upp alla omkring mig. Det gör alltså ont. Jag har ont i huvudet om morgnarna, det bultar och bankar. Idag på jobbet högg det till i min sida så till den milda grad att knäna vek sig. Halsen är tjock och det skaver som om jag käkat sand. Jag är 22 år. Frågan lyder, är jag döende?

Jag äter inte särskilt onyttigt, oftast rätt bra. Jag rör mig rätt så mycket i jobbet, kanske inte fullt så mycket på fritiden. Jag super inte mer än genomsnittet & jag röker inte till vardags (men måhända till fest). Jag stressar inte, måhända grubblar jag.

Varför är då min arma kropp döende? Om någon doktor läser får han gärna diagnostisera.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Klart att det är din kropp som reagerar över traumat som du går igenom.... Jag menar..det måste vara så att du saknar din mamma så mkt.. eller hur ?

Anonym sa...

..ooch jävla kärring passar ju in här med! ;)

Anonym sa...

Ja tyckej inckhe khim äj en shäjjing! hang ä ming bäshtka jobbaje ;) schlit & schläp!