Vänner & Fiender

Hej allesammans! Till att börja med får jag be om ursäkt för den bristfälliga uppdateringen på sistone; mitt internet har ej fungerat, och först idag har jag rätat ut linan igen. Nu funkar det dock utmärkt! Iallafall...

...Så fyllde jag år i tisdags den 27:e maj, bara att invänta gratulationerna!! Så många goda vänner jag har som jag kommer få tala med, oh isn't life grand! MEN... Så blev det ju naturligtvis inte, vilket ju borgar för uthängning på bloggen min. Jag vill dock framhäva två särskilda individer som gjorde ett ypperligt jobb!

Jaovesst! Jones (6:e jun) och Stuart (10:e jul) förstås, som man iochförsig alltid kan lita på, så fina som de är. Där märker man vilka som man betyder något för!

... Men så har vi ju resten förstås.

Isak (14:e jun), Benny (25:e jan) och Nils-Petter (5:e okt) & Jon-Erik (14:e sept). för att nämna några. Benny, som vid sin egen födelsedag tidigt på förmiddagen ringde och frågade om jag var glömsk, som glömmer bort sånt här viktigt. Jon-Erik fick jag visserligen ett meddelande av på kvällningen, men han räknas ändå till de usla eftersom han i sarkastiska ordalag kommenterade mitt könsorgan och näsa. PLUS att han trodde att min kära mor heter Anna-Lena. Hoppas Ove och Heidi är stolta.

Men ALLRA mest förnärmad blev jag ändå av min bästis Manne (14:e feb). Det kan jag visserligen förstå när jag tänker efter. Jag ser Rejmes verkstadslokaler framför mig; Manne rör sig leende på väg mot telefonen för att ringa till mig. "Öj, du!! Det är bråttom här, du måste ju jobba färdigt!!" skriker hans arbetskamrat Jörgen. Manne struntar i det och fortsätter mot telefonen, då Shirzad och Valle sliter tag i varsin arm. "Försök inte! Du har jobb att slutföra!". Manne försöker slita sig, han rycker och drar. "Jag måste ringa Tim!!" piper han med gråten i halsen, nästan så rösten spricker. Han kämpar i säkert fem minuter innan de får ner honom på golvet. Manne står på sina knän, helt slut på krafter. Han gråter och undrar varför, varför får han inte ringa till Tim? "Du går ingenstans förrän jobbet är klart" väser Jörgen och knäar omkull Manne på det smutsiga, oljiga golvet. Gänget ger sig iväg till sina respektive arbetsplatser, och Manne ligger kraftlös, gråtande och skakande kvar på marken. Det enda man hör är en mening som viskas upprepade gånger;

"Förlåt Tim... Förlåt...!!"

Encouragement

När jag skulle avsluta mina tre år i gymnasiet var jag nere i smeten mer än förut. Mina betyg hade dalat från "medel" på diagrammet till någonstans "långt under dåligt". Jag gick ständigt runt och jämrade mig, och oftast inte i närheten av skolan. Det var (nu såhär i efterhand självklart) väldigt roligt hur vissa lärare hanterade mitt frånfälle. Tillexempel religions-Ingas (tillika livscoach) tips;

- Jaeee Tim.... Det här ser ju inte så bra ut...
- Kan tro det ja.
- Jaeee man alltså.. Man behöver ju inte alltid plugga för att komma vidare i livet... Man kan ju också åka till Norge till exempel.
- Jahaaee..?
- Jamen och rensa fisk. Det får man jättebra betalt för, är det något du har funderat på? Rensa fisk? Det är det många som gör.

Kanske inte hörrudu Inga!
MEN, jag tycker iallafall att gensvaret jag fick ifrån samhälls-Mona var det mest talande.

- Okej då, någon som kan svaret? Tim?
- Öhhmm... Nääee jag har inte läst igenom det...
- *suck*.... Tim... Vad gör du här egentligen? Va?

Thats pedagogik for you.

Cowabunga

Idag var jag med Manne på utflykt. Han hade med sig sitt tvåhjulafordon och skulle bränna runt, runt, runt på en bana utav sand, mitt ute i en skog. Likt en indian som skulle ut och slåss mot den stora fulingen Custer tog han på sig sin utrustning och testade olika krigsminer. Han satte sig sekunder efteråt på sin vildhäst, yttrade ett krigsvrål och red ut i fjärran, ut i ökenlandskapet med mord och självuppoffring i sinnet.

- ...Det finns en chans att jag inte kommer tillbaka levande.
- Hur vet du det?
- ... Fåglarna sjunger om död ikväll.

Hört på jobb # 16 (Virologi)

- ...Jaevesst, å nue har de anställt en neger också!
- Vaa!
- Vesst, så nu äle ett te ställe man inte kan gå in på!
- Jafaen man vill ju ente bli sjuk!
(Enter enda kvinnan på arbetsplatsen;)
- Vadå sjuk!?
- Jamen vafaen! Svartsjukan!
- Häehäe, jae! Hepatit Neger!!
- Hähä
- Höhö

Wiklund

Jag sitter ensam hos Manne och har tills nu suttit och vältrat mig i söndagsmatiné i sällskap med Indiana Jöns (första rullen) som jag faktiskt aldrig tidigare sett, mitt stora filmintresse till trots. På hans fittiga tagentbord som saknar bokstäver (jag får köra på känsla) försöker jag skriva ned några rader - jag har redan fått sudda ut och skriva om minst 10 gånger hittills. Mina fingrar luktar ostbågar & navelludd och jag mår lite halvkasst sedan gårdagen. Filmen var dock väldigt njutbar och jag må säga att jag myser lite åt den barnsliga lekfullheten de verkade ha back in the days när de gjorde äventyrsrullar. Störst intryck gjorde ändå två fraser som jag tror kommer smyga sig in i mitt vardagliga liv, då det kan appliceras på så mycket! Se bara!

No matter what happens kan man alltid ta en dadel. Hey mannen, ta bort kniven, chilla! Ta en dadel!

- Fan vad jag har ont i huvudet asså...
- Shiit, dåliga dadlar dude.

Game on

FIFA-omgångar hos Manne är nog det som rör upp mest känslor hos oss unga män. Inget finns det som orskar sådan stress, ilska och (eventuellt) glädje. Jag har i smyg gjort en liten stilstudie över olika faser som vi går igenom under denna högst pressande situation. Vi börjar med Manne;

Ansiktsuttrycket meddelar oss att någonting bra händer eller är på väg att ske. Det kanske vankas mål, eller han gjorde en snygg räddning. Ögonen kan lätt förväxlas med att vara apatiska, men det är blott koncentration. Observera slutspelsskägget.



Här verkar det som om Benny gör något snitsigt! Han tar sig ofta vatten över huvudet och tror sig vara bättre än han egentligen är, men denna gången uttför han med tungan rätt i mun en högklassig dribbling på Nils-Petter. Att han sedan lyckades med det, och gjorde ett utmärkt mål syns på nästa bild, då...







...Nils-Petter är märkbart besviken. Bättre lycka nästa gång!

Average Joe

Har ni tänkt på vilka träbockar de svenska idrottsmännen är? Totalt ointresserad som jag är hör jag ändå radiosporten ett par gånger om dagen, och var gång de intervjuar valfri högpresterande idrottsman i lagsport ska de alltid vara så blygsamma. Som i måndags, då någon hockeyspelare hade trixat in ett snyggt mål. Det spelar ingen roll hur makalöst målet är, utan alltid;

- Det var ett sjujäkla mål det där!
- Tjae, jag vet inte, de jobbade bra bakåt, jag fick en puck upp på mig och hittade en lucka i deras försvar och hade tur som fick in den...

Men samma dag (fast från en fotbollsmatch) intervjuade de någon utlänning som jag inte minns namnet på;

- Du stod för två assists, hur känns det?
- Det känns bra, jag fick bollen och utnyttjade min snabbhet ordentligt och lade upp en perfekt pass upp mot [något medspelarnamn] och han satte den. Samma på andra assisten, jag utnyttjade snabbheten och så gick det som det gick...

Så ska det ju låta! Ta åt er när ni gör nåt bra och avfärda det inte som om det vore nonsens, svenskjävlar. Som om jag gör det...

Lyckans flens

Någon som sett Talang 2008? Jag har lyckats pricka in två avsnitt faktiskt, och jag måste säga att jag finner 2 saker ytterst vedervärdiga. Den första är ju ganska given, Berra K, men den är ju så väntad så den tänker jag inte gå in på.

Det andra får dock mitt rygghår att krypa inåt och min livslust att vända tvärt. De är så vidriga att jag bara vill ta tag i dem om axlarna med raka armar och kaskadspy dem i ansiktet. BUÄÄÄ!! Kanske torka mig lite om munnen, bara för att känna att det kommer en våg till. UÄÄÄH!! Med ansiktet fullt av chorizo och magsyra undrar de vad de gjort för fel. Jamen så kolla då!!



Jag ser bilder av hur föräldrarna står vid sidan av scenen med riktiga Werkelin-dollartecken som pupiller och gnider händer. Hur de när släkten är samlad visar hur duktigt de drillat sin lilla slav. Kolla vad hon han!! Barnet kollar upp lite ängsligt och tänker "Mamma jag vill inte!" men morsan böjer ned huvudet, kisar med ögonen och hytter med näven. Barn som sjunger sånger. Bah! Fyfan.

Sett på jobb #3

Apropå det där med skåphälsningar och smeknamn...

There will be blood

När jag var liten hade jag en ofantlig mängd tomma petflaskor i vår matkällare. Som pengabingen fast med tomma flarror. Vi snackar hundralappar efter hundralappar, kanske tillochmed hade man fått en tusing om man hade åkt ned med dom till affären samtidigt. Så mycket för en elvaåring! Vilken tillgång. Jag brukade cykla ned med en påse för att panta och köpa mjukglass, glassen var ju i stort sett gratis!

Så en dag råkade jag paja en lampa i min vän hövding Rickards rum. Det var en ful jävla lampa från nåt pissbolag a'la Hobbex, som på sin höjd kostade 98 spänn. Jag viftade med en bandyklubba och råkade reducera lampan till splitter utstpritt över hela rummet. Omedelbart såg Ricke sin chans! Jag skulle betala tillbaka för den pajade bikupelampan med mjukglass.

Så dag efter dag på sommarlovet åkte vi ned med påse efter påse med petflarror. "Har jag inte betalat tillbaka den där jävla lampan än!?" undrade jag varje gång. "Snart" svarade Pickricke. Så en dag hade min källa med pantflaskor sinat. Lampan var återbetald! Och min mjukglassommar var över.

Lika som bär

- - - - - -Nils-Petter S? - - - - - - - - - - - - - - Starcraft-Mutalisk?

De mysteriis dom Dalarnas

...Och sak till angående senaste Faluntrippen! Det var så mysigt att fara därifrån, Dalarna är ju inte direkt känt för att vara ett enda stort kalhygge, så det är förbaskat fint att åka därigenom och betrakta Sveriges stora tillgångar. Först i solnedgång och sedan när det börjar mörka på. Dimman börjar tränga upp och skogen blir direkt till ett enda stort BM-paradis. Jag får lust att dra på mig pandasminket, skriva riff med två ackord och klia mig i bajen med en grankotte.

Benkt

"Chefen!!! Får jag jag ledigt på fredag!?!?!?! Snällasnällasnällasnällasnälla"

TiB #2

När jag senast åkte till dalkullan i Falun så hade jag för en gångs skull en BRA tågfärd. Tillåt mig förklara; I ca 95% av fallen då jag placerar min taniga ändalykt på ett tåg för att fara till valfri destination så drabbas jag av all idioti som tänkas kan. Fetton, gapiga barn och så vidare. MEN denna gång trodde jag knappt att det var sant. Jag hade uppenbarligen hamnat i en vagn med något som verkade vara en skolklass (eller bara större grupp) DÖVA människor. Kan ni tänka er? Det var knappt så att jag kunde göra det iallafall, så jag njöt i fulla drag hela vägen dit.

Men resan fick mig att fundera, vad i allsindar tänker döva personer på? Eller kanske snarare HUR tänker de? Jag menar, är jag sugen på att äta glass eller kanske klä mig i bacon så tänker jag ju i ord såsom de låter, "Åh, glass vore gott!". Men hur tänker en döv? Jag menar, de vet ju inte hur ord låter. De har sett dem på papper och vet att "Jag" betyder "Jag", men de vet ju inte hur det låter. (Tre meningar i rad som slutar på låter, proffsigt...) Så om de tänker något, tänker de då i ord såsom de ser ut, eller tänker de på att de äter en glass och hur den smakar, liksom i bilder och känslor? Jag är förbryllad.


För övrigt fanns det på detta tåget ännu en halvfet typ med bärbar dator, betraktandes videounderhållning. Kommer ni ihåg detta inlägget? Om en dåre som satt på tåget och kollade på En fyra för tre halva vägen till Göteborg? Det kan tyckas helt otroligt, men vet ni vad den andra stollen på tåget till Falun kollade på? Gissa då! Mmm, just det; En ängels tålamod, med Ruben Salle och Peter Liggman. Återigen en svensk sitcom. Och återigen äcklas jag av världen.

Sett på jobb #2

Man skulle lätt kunna få fördomar för folket på min arbetsplats, om man ser till det som jag skrivit hittills (om ni står undrande, kolla i arkivet efter allt som börjar på "Hört på jobb #). Kanske att man omges av dönickar och känslokalla träskallar, vars kranium endast agerar behållare till en ensam atom med tillhörande partiklar i rotation. Men ibland överraskas man och ser att de kan vara skojfriska och pigga. Som idag till exempel, då jag noterade en lapp på ett skåp några meter ifrån mitt eget. Någon hade satt upp den som ett litet skoj för skåpinnehavaren. Se!

Dagens fråga

Det finns ett ord som jag inte har en aning om vad det betyder, så jag efterlyser härmed ett svar. Ordet ifråga är "Junta. Användes ofta i meningar tillsammans med andra ord som till exempel Burma, Militär- eller Sy-. Vad betyder det? Jag skulle tippat på någonting i stil med "Ond sammansvärjning" eller kanske "Elak milis", men jag vägrar tro att det är det (med prefixet sy-.) morsan sysslar med på tisdagskvällarna från 19:00 till 21:00. Anyone?

Return of the Mac #2

First off tänker jag inte be om ursäkt för något uppehåll! Jag tänker skylla på att det blott var ett socialt experiment och låtsas som om ingenting hänt. Låtsas att jag ville att folk skulle skriva och BE MIG OM MEEEER, men då (nästan) ingen gjorde det så slår jag ihop mappen, stämplar "failed" på den och slänger den i brukets gjuteriugnar. Jag tänker EJ säga något som om att jag varit lat, trött och oinspirerad. Det vore för obvious. Nåväl! Nu är det vår och häggdoft i luft, så det vore då fan om jag inte skulle börja igen nu. Stay tuned! Bergslagen står kvar och den luktar fortfarande bärfis.