Unfit earth

Jag har uppförsbacke heeela vägen till skolan. Det tar ca tjugo min att cykla dit, femton för mig eftersom jag låtsas vara en tävlande under klättringsetapperna i Tour de France (och fem minuter för Manne, vilket jag påpekar enbart för att han annars skulle skriva det i kommentatorsfältet), men ungefär 6-7 att cykla hem. Rätt ner går det. Svisch svisch! Vroom! Eller som på morgnarna, rakt upp, och vissa morgnar är det rent överjävligt. Man är sömndrucken, irriterad och trött i benen. Det kan vara riktigt trist att cykla uppför, och i kombination med mammacykel så är det inte särskilt behagligt heller.

Ibland blir jag förbannad och svettig och hoppar av hojen för att istället gå en bit - man vill ju inte lukta svett och unk när man ska socialisera på skolan. Igår gjorde jag det, och började traska med cykeln efter halva backen. Jag spottade och svor, när jag tyckte mig höra ett surrande som kom bakifrån. SVOOSCH! Jag blev omkörd av en permobil som kom i full fart uppför backen, och det enda jag tänkte på under ett fåtal sekunder var "Fyfaen vad orättvist".

Idioti #2

Jag och Emma kollade på House ikväll. Underhållande, men reklamen däremellan var konfunderande. Den handlade om en produkt för kvinnor, närmare bestämt bindor från Alldays. Efteråt kliade vi oss i huvudet - produkten saknade ju helt mening (om det inte är så, var vänlig korrigera mig). Den nya superbindan från Alldays kommer nämligen med kamomilldoft. Kamomill! Vad kommer sedan? Basilika? Soltorkad tomat? Piffi allkrydda? Är det inte sällsynt idiotiskt? Eller för att citera Emma;

"Vem fan luktar på fittan när man har mens!?"

Daterat

För något år sedan skrev jag om felsägningar och ord som gör mig rasande tokig. Riktigt irriterad. Jag vill tvaga min ögon om jag läser dom och hälla salpetersyra i öronen om jag hör desamma. Ett ord som jag länge haft på listan men som alltid faller i glömska, är ordet data. Inte ordet i sig! Men den felaktiga användningen av det. Jag radar upp två exempel;

• Vi har ett subjekt, låt oss kalla honom Markus. Han skriver något om sig själv, till exempel på ett community eller kanske i ett mail. Frågan som är tänkt att besvaras är den om hans intressen, och följdaktligen svarar han att han är "dataintreserad". Intresserad av data alltså, icke att misstas med "datorintresserad", som ju för ett otränat öra kan låta ganska snarlikt. Men nej, Markus är intresserad av data. Han har säkert otaliga mappar, pärmar och portfolios fulla med data. Vilken sorts data Markus är intresserad av framgår inte, men eftersom ordet närmast kan förklaras med information, får vi anta att han är intresserad av det. Information. All möjlig information! Information om skattgömmor, godis, hemligheter, kartor, demografi, pedofili och smultronställen!
  
  
• När media skriver om PC- eller TV-Spel. När det handlar om spel till PC skulle man ju kunna kalla det för datorspel, men njae, man föredrar att kalla det DATAspel. DATASPEL! Hur gör man i ett dataspel? Det måste vara bra annorlunda jämfört med ett bilspel eller actionspel, inte sant? Ett dataspel måste... Hmm... Jag ser framför mig hur man spelar som ett filkabinett. Man sorterar, validerar och kritiserar all data man har. Lägger allt i bokstavsordning, sätter etiketter på det. Kanske kommer man snart till nästa level? Ett riktigt skoj dataspel!
  
  
  • 

Self Esteem

Missförstå mig inte nu. Jag avskyr när folk börjar tjåla om sina drömmar. När någon drar igång "åh, jag hade en så konstig dröm inatt, såhär var det" så får jag god lust att springa upp i ett träd och klättra ut på någon gren, knyta en snara, linda den runt smalbenen och hoppa ner. På så sätt hänger jag uppochner, så jag enkelt kan kissa mig själv i munnen. Det är ett roligare och bättre tidsfördriv än att höra någon prata om sina drömmar. MEN!

Den här veckan har varit något särskilt. Varenda dröm jag har haft (tre till antalet) har handlat om mig själv och min storhet. Hur grandios, duktig och snygg jag är. Och det har aldrig hänt förut! En av dom handlade om att jag på en fest utan minsta problem slog ner Dr. Cox från Scrubs för att han var en otrevlig prick mot en tjej där. Efter att jag slagit honom gul och blå så väste jag något i stil med "Uppför dig, apa!". Jag var macho, stark och frän.
I en annan hände massor av fränt, men essensen av det hela var att jag ringde till mor och sade "slå på teven! jag är med i finalen!!" under fotbolls-VM. Efter jag hade vaknat så nynnade jag nästan hela dagen på en viss R. Kelly-låt.

Jag försökte följdaktligen omsätta det här (av drömmarna) nyvunna självförtroendet i verkliga livet. Det gick li-li såder. För inatt drömde jag att jag var fast i en kubformad låda i marken. Det fanns ETT hål uppe i taket, och lådan var liksom nedgrävd. Meningen med hålet var uppenbarligen att folk skulle diarréa igenom det, för det forsade skit ner på mig. Bajs med majs, jordnötter och allt. Allting var som vanligt igen, jag var satt på plats. Upp till öronen med diarré.

Slut på nonsens! Nu far jag hem över helgen. Vi hörs på söndag, sanna mina ord!

Idioti #1

Jag talar ofta om idiotin som omger mig. Omger oss. Det kanske ter sig lite luddigt, det där begreppet idioti, därför har jag tänkt börja med en serie där jag i ord och bild ska definiera det för er. Idioti ur mina ögon. Jag tänkte börja med en reklam jag såg idag på TV. Reklam för det ni skådar här nedan;
Detta mina vänner, är idioti.

ill innocence

Jag satt och hivade i mig mat och kollade på nyheterna. Det verkar som att de gripit och dömt någon terrormisstänkt nere i Danmark, har man hört på maken, va? Det lustiga var hur herr Elfsberg rapporterade om nyheten. Han avslöjade nämligen också hur fällandet gått till:

- Den misstänkta kunde dömas efter att ha spelats in på film, tillverkandes bomber och sjungandes hyllningssånger om självmordsbombning.

Shit... Snacka om att han gave himself away där, eller?

Humdi-duum, dynamiten åker in i röret sådäär, tralala-springa in i folkmassan, raattirattanreej, tejpen sitter som såhääär, boomdidelibom-boom shakala

Emancipation

Jag börjar att undra ifall det borde vara över vid det här laget; Som ni alla har sett har bloggandet varit bristfälligt och tarvligt, både kvantitivt och kvalitativt. Några youtubeklipp här och där, var det vad jag hade i åtanke, va! Bli någon jävla knäppa klipp-blogg som pekar ut roliga saker istället för att komma upp med dom själv! VA!?

Vad som oroar mig mest är nog när jag börjar bläddra lite i historiken här till höger. Oj vad det skrevs ofta, oj vilken lustigkurre jag varit! Under vilken period var det? Jo just det, under tiden som hårt arbetande dåre på brüket, Guldsmedshyttan. Var det min kreativa peak? Ståendes vid en borr eller svarv och trycka på knappar? Borde jag inte ha varvat upp till tusen efter emancipationen? Jo jag tror nästan det.

Till helgen får jag äntligen återse Benny. Kanske kan han trycka på rätt knappar? Jag återkommer i frågan.

Genus Schmenus

Idag satt jag och antecknade lite under en föreläsning som behandlade genusfrågor & våldtäkt (passande under detta Eklunds tidevarv). Under mitt antecknande kom jag och tänka på en föreläsning som vi hade för någon vecka sedan, då jag satt och brusade upp såsom jag brukar göra. En silent uppbrusning som inte resulterar i mer än ofantlig irritation, men iallafall.

Föreläsaren tjatade på som vanligt om skolans historia, och upprepade mången gång när han visade olika dokument på overheaden och dylikt, att "Ni behöver inte antecka! Det här står i boken! Allt jag säger står i boken, och det finns bättre bilder och text där på sid. 178-192, så anteckna inte mina ord nu, lyssna bara på mig och försök förstå sammanhanget!" Bra så tänkte jag.

Så jag sket i pennan och lyssnade på gubbadjävulen istället. Såg mig lite omkring, och fäste blicken på en dåre som satt och skrev. Hela tiden! Hon kikade kanske upp någon gång i minuten för att få fotfäste ur sin skrivkoma, liksom för att påminna sig om var hon var någonstans. Ja just det! I föreläsningssalen! Bäst att skriva! Och så sänker hon huvudet och blyertsen glödde. Jag riktigt kokade. Sluta skriv! Lyssna! Det står ju i boken säger han, tänk lite! Är du dum i huvudet!? Fattar du inte vad det är du läser om det inte är du själv som skrivit det? SLUTA SKRIVER SÄGER (tänker) JAG!!

Jag kikade ilsket på henne under de två timmarna vi satt där. När det sedan var över så gick jag förbi hennes plats. Kollade ner på hennes plats med förakt, ungefär som Blondinbella när hon ser en uteliggare som ligger och sover i fett fel mysbyxor. Detta var (ungefär) vad jag såg i blocket på hennes plats.

Horrified

Jag håller med henne. Visst är det hemskt? Så isande hemskt så jag huttrar. Ta det lugnt keps-ligan, nekrofiliförespråkare, koprofagsmaskare och sexköpare. Ni är inte ens nära! Fortsätt med era dåd!

Incipit Satan

Jag glor på lite sköna musikvideos och dylikt på Youtube, och kom över den här lilla pärlan. Den är ifrån en lång dokumentär om en snubbe som kallar sig Gaahl, som är vokalist i getslaktar/ösarband kallat Gorgoroth, som jag och Benny haft nöjet att bevittna. Iallafall. Dokumentären rekomenderas starkt för sin oavsiktliga komik som bland annat innefattar korsbrännaren klättrandes runt i Norska berg, och så snutten här nedan.

Som ni alla förstår är han ondskan reinkarnerad. En annan höjdpunkt är när karln får en fråga, och blir så förnärmad så han bara sitter och stirrar in i väggen i ungefär tre minuter i sträck. Han säger inte ett ord! Sedan vänder han sig mot kameran med en isande blick och tar en klunk vin. Humor eller ondska?

Emma och afrikanerna #3

Jag och Emma har varit hemma hela dagen och varit trötta & utslagna efter en lördagsafton med dans uppå logen. Vi har inte gjort ett skit, utan endast ätit ostbågar, surfat och kollat på TV. Under en rundzappning så stannade vi till på sexan för en stund. Där stoltserade en av white trash-TV:s främsta fanbärare, Fear Factor, i all sin prakt. De deltagande gick i fyra stycken par, två par tjejer och två killditon. Tjejerna gick först, och efter kom killarna. Det ena paret var vitt genomamerikanska, och det andra bestod av två biffade, tvåmeters herrar med afrikanskt ursprung.

- Tim... Varför har de vita två livvakter?

Fas

Idag känner jag mig ensam och hopplös. Då hjälper det att tänka på att...

Dont mess with the 'do

Under det senaste året eller så har håret på mitt huvud gått igenom en rad förändringar. Det som satt kvar längst var det ovårdat långa och feta, som såg ut ungefär såhär;

Det uppmuntrades ju såklart av sådana som t.ex. Benny, "Anpassa dig inte efter andra! Se ut som du vill! Wöööh!" Men det föll ju något sånär platt eftersom jag är narcissistiskt lagd och var tvungen att se mig i närmaste spegel vad jag än gjorde eftersom håret var så bångstyrigt, och jag ville ju se "fin" ut. Sedan kapade jag av det mesta, som i brist på nyare bilder får illustreras här under;

Bilden är knappast ny, men ligger mest i linje med hur jag ser ut nu (minus pollisar). Sedan så i onsdags gjorde jag min kortaste cut hittills. Det uppmuntras ju av sådana som t.ex. Emma, "Du måste ju se ut som en skolpojke!!! Wiiie!". Det blev så kort så hon trodde jag hade klippt det mesta med rakapparat, men så var ju inte fallet. Det vore ju iofs nästa steg att gå, då skulle jag se ut ungefär såhär;

Lätt värt det, eller?