Genus Schmenus

Idag satt jag och antecknade lite under en föreläsning som behandlade genusfrågor & våldtäkt (passande under detta Eklunds tidevarv). Under mitt antecknande kom jag och tänka på en föreläsning som vi hade för någon vecka sedan, då jag satt och brusade upp såsom jag brukar göra. En silent uppbrusning som inte resulterar i mer än ofantlig irritation, men iallafall.

Föreläsaren tjatade på som vanligt om skolans historia, och upprepade mången gång när han visade olika dokument på overheaden och dylikt, att "Ni behöver inte antecka! Det här står i boken! Allt jag säger står i boken, och det finns bättre bilder och text där på sid. 178-192, så anteckna inte mina ord nu, lyssna bara på mig och försök förstå sammanhanget!" Bra så tänkte jag.

Så jag sket i pennan och lyssnade på gubbadjävulen istället. Såg mig lite omkring, och fäste blicken på en dåre som satt och skrev. Hela tiden! Hon kikade kanske upp någon gång i minuten för att få fotfäste ur sin skrivkoma, liksom för att påminna sig om var hon var någonstans. Ja just det! I föreläsningssalen! Bäst att skriva! Och så sänker hon huvudet och blyertsen glödde. Jag riktigt kokade. Sluta skriv! Lyssna! Det står ju i boken säger han, tänk lite! Är du dum i huvudet!? Fattar du inte vad det är du läser om det inte är du själv som skrivit det? SLUTA SKRIVER SÄGER (tänker) JAG!!

Jag kikade ilsket på henne under de två timmarna vi satt där. När det sedan var över så gick jag förbi hennes plats. Kollade ner på hennes plats med förakt, ungefär som Blondinbella när hon ser en uteliggare som ligger och sover i fett fel mysbyxor. Detta var (ungefär) vad jag såg i blocket på hennes plats.