Pedigree Butchery

Kommer ni ihåg Pedigree-pal? Alltså reklamen för hundmaten, några spanieljävlar som sprang runt i slow motion och åt sin smaskiga köttsörja? Jag har suttit och tänkt på den hela kvällen nämligen. Minns ni hur de uttalade det? De sade inte Pedigree-Pääl, utan Pedigree-Paal. Pedigree uttalade de rätt, men Pal kunde de inte få till. Jag har surat de senaste timmarna tack vare dem, vilka jävla idioter, va? Uttalar det som om det var något nedrans sagan om ringen-språk. Pedigree-Paal! Bah!!

Toa? Lätt!

Jag förundras och blir lite avundsjuk på samma gång över en del personers lätthet inför vissa företeelser. Tidigare idag var jag i en av skolans pisserilokaler, ett rum med pissoar och toaletter som är avskärmade från resten av rummet med någon centimeters gipsskiva. Alltså ett toabås. Jag var helt själv där inne (ty annars vågar jag inte nyttja urinoaren) och stod och tvättade händerna, då en annan karl kom in. Han sprang in i ett bås, stängde dörren om sig och satte igång med en sjuhelvetes klossning. En riktig skitkaskad av ljudet att döma, ni vet det karakteristiska ljudet av kottar varvade med fisar. Lamslagen av häpnad spatserade jag sedan ut ur lokalen. Jag var tvungen att sätta mig utanför vid ett bord och låtsas läsa något för att få se hur herren såg ut när han var klar med sina smutsiga dåd (jag noterade inte hans utseendet vid inträdet). Berömvärt eller bara äckligt?

Snillen spekulerar

En liten parentes - tycker ni inte den andra ryssen från vänster är läbbigt lik Jonas Larsson?

Buskis

Idag var jag initiativtagare för uppspelandet av ett humorstycke mitt i stan, utanför Faluns nyaste och största fik faktiskt. Vi flanerade på stadens gator och torg och besökte diverste butiker, solen sken och kinderna var rödrosiga. Vi kikade in igenom fönstret till detta fik och såg att det var snudd på smockfullt, men vi tänkte ändå ge det ett försök och gå in och rycka ett bord. Vi begav oss mot entrén, då jag fick idén att bjussa kaféägarna på lite bananskalshumor. Jag skådade en stor isfläck och TJOFF så gjorde jag en Tore Eskilsson anno 1998 (för er obekanta med företeelsen innebär det att halka på en isfläck så till den milda grad att huvudet ligger vågrätt med fötterna i luften).

Jag hade händerna i fickorna så jag kunde inte ta emot fallet. Jag slog ned på isen och såg mig förvånat omkring, reste mig upp och tog mig för låret. Någon smärta var det faktiskt inte tal om, men jag låtsades för att kafébesökarna skulle sluta skratta och istället sätta kaffet i halsen och bjucka på lite medkänsla. Kollade inte på dem en enda gång, de skrattande fitterna. Emma var inte ett dugg bättre, hon kunde inte ens stå upp för att hon var så full av hån, så jag sprang runt hörnet och hon följde efter. Jag var full av skam. Vi gick aldrig in på fiket.

Benny har sedan gymnasietiden försökt göra klart för mig att jag är dålig på att gå. Indicierna börjar bli för många vid det här laget för att jag ska kunna fortsätta ignorera honom.

Firemill

Emma poppar Eldkvarns nya relativt frekvent, det har jag inget problem med. Lättlyssnad gubbajävelsmusik som är trivsam i bakgrunden. Men tillochmed ett band som detta gör mig irriterad till sist. Jag lyssnar på musiken och slås av tanken om hur jag hört det förut, jag tänker Lundell, jag tänker Winnerbäck, jag tänker, ja, Eldkvarn. Texterna som verkar romantisera något som varit i ungdomsåren, eller andra ljuva tidpunkter vid livet. Jag ska nedan improvisera en text som skulle kunna appliceras på vilken som helst av de artisterna.

När kaffet är slut
Och kasken tagit fart
Soleeen börjaaar ducka
På markeeen, är det bart

Vi haaade gått över ängen
Och flaaaskaaan, den var tom
Drickat, deeet stod mig dyrt
Men din byyyst, var så from

Och puuungen spräckteees av trädet
Som du kapat med din fars kniv
Åååh med bladet som du seeedan
Stack i Karo, din hund

Ja ni fattar, jag tror tillochmed ni vet hur man skall sjunga bara genom att läsa texten. Jag vet inte. Men jag tycker det är så svennerockklyshigt, dessa texter.

Kreml

Jag bokade tid på en av stans mer fancy-schmancy frisersalonger häromdagen, och idag var det dags för besöket. I högtalarna ljöd någon greatest panflöjts-hits (my heart will go on malde på när jag gjorde entré) och jag mötte min frisör, en nyanställd bosnisk herre som började i måndags! Han var riktigt trevlig, jag brukar vanligtvis inte ge mycket för frisörkonversationer, men det här var helt klart uthärdligt. "Klipp mig som idioten i den enfaldige mördaren!" sade jag, han hade ju ingen aning om vad jag menade och fixade en stilig ryssfrilla åt mig (se video för referens). Det gick dock att rätta till med vax, så nu är jag fin igen.

Melwin

Har börjat förfasa mig på sistone över mina föräldrars namnval. Jag brukar göra mig lustig över nyblivna (ett white trash-prefix kan ibland även vara på sin plats) ungföräldrars namnval. De nya, lite speciella namnen, som ändå förlorar sin säregenhet iochmed att så många nyutskitna ungskruttar heter så. Men Tim då? Det är ju inte särskilt ovanligt i min årskull, men kanske just av den anledningen. Traditionella 80-talistnamn är ju snarare Markus, Mikael och Rickard. Tim låter mer som ett ungt pars försök att ge sin unge ett coolt och hippt namn. Är jag 80-talets Cewin, Melwin, Marwin, Nova & Hästskit? Make no mistake, jag gillar mitt namn. Men jag kanske inte ska klaga så på alla andra iallafall. Å andra sidan finns det ju trots allt 80-talets prettonamn också, tex. Wilhelm.

If i was a rich girl

Blir inte ni också och undra över vad de gör med all cash?

Elementärt

Det här lilla klippet antar jag att ni alla har sett. Jag har iallafall sett den på flertalet bloggar, ofta med kommentarer såsom "äckliga ungjävlar!" och "därför vill inte jag har barn!". Det tycker jag är lite orättvist mot den lilla grabben, han gör ju bara helt rätt! Där har vi en unge som är helt införstådd i vad som gäller. Hans dumma bror säger ju fel, och då blir han rättad. Den lilla glasögonungen är den korrekta vokabulärens riddare, om inte annat dubbar jag honom till det. Vafan, hade min unge sagt nos istället för näsa skulle jag slån för örat och bussa hundarna på honom. Sådär säger man inte! Hade jag sagt, och så skulle jag ta fram hans lillebror istället. "Okej August, visa din dumma storebror hur man säger", sedan skulle storebrodern få sova fastkedjad i uthuset nere vid sjön. Så han lär sig.

Enter Sandman

Fyfan, inatt har varit en förjävlig natt, helt horribel rent ut sagt. Gick och lade mig kring elva-halv tolv tror jag, och vaknade mitt i natta. Jag kände hur jag var sekunder från att bli sängvätare, så jag rörde mig mot toan. På vägen dit så kollade jag på klockan och såg att den var kvart i fyra. Då jag hade planerat att gå upp klockan sju tänkte jag "fan vad najs! över tre timmars sömn till" och gick och lade mig igen efter uträttat behov.

En halvtimme gick. Jag kunde för allt i världen inte ligga bekvämt, jag vred och vände på mig. En timme gick. Jag började få ont i huvudet, det bultade lite lätt så att säga. Två timmar gick, jag stirrade i taket. Jag måste ju förfan somna, jag ska ju strax upp! Klockan blev sju, och klockan ringde. Fyfan! Huvudet bultade ännu mer och jag hade inte fått mig en blund. Jag ställde om klockan till åtta (vår föreläsning började nio), jag tänkte att jag kanske skulle få mig iaf en timmes sömn om jag sket i frukost och istället packade på mig lite frukt att äta i skolan.

Inte ett uns sömn. Klockan åtta mådde jag illa, huvudet bultade och jag ville slita ur mina ögon och sutta dom i toan pga. irritation. Jag tänkte OKEJ! Jag struntar i föreläsningen, jag får ta igen den på annat vis, jag måste få sömn. Så jag struntade i att försöka somna så fort som möjligt. Jag vaknade nu. Fyfan, allt för att jävlas.

Unendlich

Jag upplever fylla och bjussar på en gammal hit!



Godnatt!