Emma poppar Eldkvarns nya relativt frekvent, det har jag inget problem med. Lättlyssnad gubbajävelsmusik som är trivsam i bakgrunden. Men tillochmed ett band som detta gör mig irriterad till sist. Jag lyssnar på musiken och slås av tanken om hur jag hört det förut, jag tänker Lundell, jag tänker Winnerbäck, jag tänker, ja, Eldkvarn. Texterna som verkar romantisera något som varit i ungdomsåren, eller andra ljuva tidpunkter vid livet. Jag ska nedan improvisera en text som skulle kunna appliceras på vilken som helst av de artisterna.
När kaffet är slut
Och kasken tagit fart
Soleeen börjaaar ducka
På markeeen, är det bart
Vi haaade gått över ängen
Och flaaaskaaan, den var tom
Drickat, deeet stod mig dyrt
Men din byyyst, var så from
Och puuungen spräckteees av trädet
Som du kapat med din fars kniv
Åååh med bladet som du seeedan
Stack i Karo, din hundJa ni fattar, jag tror tillochmed ni vet hur man skall sjunga bara genom att läsa texten. Jag vet inte. Men jag tycker det är så svennerockklyshigt, dessa texter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar