torsdag 28 februari 2008

Ski or die

I helgen var jag hos min snygga fru och nojsade, och på lördagen tog vi en avstickare till Mora för att se hennes mor och syster köra tjejvasan. Jag åkte hem därifrån med två bestående intryck;

1. Längdskidåkning är de fulas gren. Bleka, tjocka, smala, hartandade, grimaserande, alla var fula. Ja, jag tror tamejfan de enda snygga brudarna längs med hela spåret var svärmor och systern. För fulskådning, se på längdskidåkning.

2. Den särskilda inställningen till brudar som håller på med sport, liksom, "de är ju så söta när de försöker sig på sånt"-inställningen (okej för fotbollen, den är verkligen usel). Speakern vid målgången hojtade och höll låda som fan, "Åh kom igen tjejer, ni är så duktiga som kämpar på så hårt! Heja tjejer, det här klarar ni galant!". Som om speakern under "riktiga" vasan goes "Heja pojkar! Ni är jättejätteduktiga, hej & hå, vad det går! Era mamsingar är så stolta över er, tjohej varm choklad-choklad-pungsugar-elof-choklad!!!"Idioti.

Ps. Klaga inte på att jag aldrig uppdaterar.

fredag 15 februari 2008

Youth and young manhood

Igår satt jag och Manne och kollade på film. Den var rätt usel och kallas Cloverfield, en ny rulle som helt och hållet filmas med handhållen kamera a'la Blair Witch Project, fast mer påkostad och med ett ont monster som förintar New York (såklart). Den var kass, men det är kul att se Manne så uppspelt och drömsk. När soldaterna marscherar in och matar vilt med sina pangare så blir han alldeles till sig.

- Jag önskar att nåt sånt kunde hända här!!
- Jag skulle typ ligga och grina då.
- Ja men du är en fjant!! Jag skulle ha ett vapen i varje hand och bara mata. Sen om de kommer nära är det bara att slå ihjäl dom. Fatta när alla soldaterna kollar i sin kikare och så ser dom mig på avstånd, mördandes alla monster med mina bara händer. Slå ihjäl dom med en Guitar Hero-gitarr eller nåt!
- Då ligger nog jag avsvimmad.
- Jag skulle slänga upp dig på min axel och hålla min M60 i en hand och gå vidare.

Snällt att han åtminstone skulle rädda mig.

Jazzå.

Iochmed att min hjärna utsätts för daglig degenerering och förruttnelse så har man inte direkt vettigare saker för sig än att irritera sig på idiotiska ting. Och på nyhetssidorna (läs: aftonbladet.se) kan jag alltid gå in för att få en daglig dos idioti - tills jag inser att det kanske är jag som står för den största. Som här! Se bara på det så kallade Rödebygänget;
Så klart gubben blev skogstokig när han ser vad jag ser - självaste Darth Maul står till höger iklädd röd galonjacka, adidaspjuck & med lightsabern dragen. Bra gjort, fantombildsmakare. Eller som artikeln här. Kolla vad tidningen om innebandy, fånarnas sport (bortsett från handboll), heter. InnebandymagaZinet!? Herregud. Som att vara tillbaka till '87. Jag sliter mitt hår!! Jag är ett barn.

Gnech

Jag MSN:ade med Emma Brun Fors häromsistens, om gamla bloggminnen. "Åh, jag minns när jag skrev fyra inlägg om dagen" och så vidare. Hon påtalade då hennes gamla goda tid, då hon som värst var uppe i 10 inlägg på en dag. Jag mjuggade för mig själv och sade att "Ha-Ha! Tio inlägg va, du har då minnsann inget liv!". Hon kontrade med att säga att det allt var tvärtom, att det hände så mycket så hon knappt kunde hinna med allt. Jag funderade en stund och kom sedan på att det faktiskt stämmer. Som synes så har jag knappt skrivit någonting alls på senaste, och jag har aldrig haft så lite liv som nu. Jag känner mig som en hamster med betongskor som springer i ett hjul av gjutjärn. Som svetsats fast. Bah!! Ifall ni noterat avbrott i mitt annars så kontinuerliga flöde alltså.

torsdag 14 februari 2008

Valentino (skådisen)

Idag är det alla hjärtans dag, uppenbarligen. En dag utan någon större betydelseför mig, om det inte vore för två anledningar;

1. Första gången jag talade med min snygga tjej var på alla hjärtans dag för fyra år sedan. Hade aldrig kommit ihåg datumet om det inte hade vart på denna dag i guess.

2. Första gången min fula kompis Manne såg världens ljus var den 14:e för 24 år sedan. Tänka sig att det gått så lång tid som han hade BM som halsband, va? Som Emma skulle sagt, ett så fult barn på en sån fin dag!

Jag har iochförsig ett tredje minne av denna dag, som är lite mer utav ett trauma kanske. Ni vet när alla ungjävlar ska hålla på med blommor och skit i skolan, eller kanske ge varandra ett geléhjärta eller två. Jag fick varken rosor eller hjärtan. As.

(bild photoshoppad av Emma Brunnfors)

onsdag 13 februari 2008

Boyz 2 Men

Under mina 8 månader på ett fabriksgolv har jag egentligen först nu insett vilken flicka jag är. Nog för att Manne aldrig varit sen att påtala detta så fort jag har åtagit mig minsta uppgift, om det så är att äta pirog, lyfta vikt eller sparka på en boll. Eller Benny som hela gymnasietiden ifrågasatte min sexualitet så fort jag gav min åsikt (eller öppnade munnen över huvudtaget för den delen) om något, "Tim, det där måste vara det 33:e beviset på att du är bög". Men egentligen är det nog så att jag är en flicka i en mans kropp när allt kommer ikring. Se bara på alla gubbar på jobbet;

Ronny tillexempel. Han kan stå och svetsa och/eller skärbränna det flyger glödande bitar åt kors och tvärs. Rätt vad det är flyger det upp en bit rakt upp i flinten på honom. Den ligger där och ryker och fräser tills den slocknar och gubben rör inte en min. Det luktar bara lite bränt.

Eller Kjell-Brell. Man får passa sig när man ska tvätta händerna och man står efter honom i kön. Är man ouppmärksam så glömmer man att rätta till värmen på kranen, och man skållar händerna. Helt allvarligt, jag har gjort det flera gånger och händerna antar snabbt kokt-kräft färg och svider i nån timme framöver. Nästan brännskada för fanken, vad har gubben, kingpin-händer?

...Eller som när man dricker kaffe under rasten. Jag har tagit tid, det tar i gensomsnitt 11-12 minuter innan mitt kaffe blir så svalt att man kan dricka det utan att få brännblåsor hela vägen ner till ändhållplatsen. Efter en eller två minuter har Patrik slörpat i sig sitt som om truten vore gjord av läder.

Är det konstigt att jag känner mig flickig när det är detta jag ser varje dag, och klagar över en valk eller två (vad är detta för mystisk förhårdnad, har jag fått cancer i handen?) och smörjer in mig grundligt efter varje tvätt?

Muzak

Häromdagen besökte jag musikbörsen i Örebro och gjorde lite inköp. Jag har alltid tyckt att personalen varit fittig där (ty det har vart samma töntar så länge jag minns), tillåt mig berätta varför. De tillhör den här typen av personal som gillar att vara lite hurtiga och skämtsamma, ni vet, avslappnat sköna på jobbet - Och det måste de ju visa för alla kunderna också! Som när jag kom in så sjöng de båda kassagossarna på Onkels (fövisso utmärkta) gamla "Gaybusters". De turades om och fyllde i raderna å varandra;

- Nana-nana-nana
- Nananana-nana
- When Lennart Swahn
- I sleeping in you bed!
- Who you're gonna call!!
Båda tillsammans;
- Gaybusters!!

Haha vilka lustigkurrar till kassafånar! Sjunger och dansar när jag kommer in, va, där kom jag allt på dom! Sedan står jag och låtsas plocka bland lite sladdar för att se dom göra ungefär samma procedur, dock något modifierat med en ny låt när nästa kund kommer in. Fitter! Jag vill göra peacetecknet i ögat på den feta kassagossen med halvlångt hår och hårdrockstischa, och dra kepsfjanten i skägget och dunka ner huvudet i disken, "Sjung lite Onkel nu om ni är så jävla bekväma, sjung då!!". Busted.

tisdag 5 februari 2008

Boll i hand

Tidigare idag kom jag att tänka på sport. Liksom hur alla mindre bygder/städer har som en egen nationalsport, så att säga. Där jag bor (eller i Storå) ska man t.ex spela hockey, medans man i Lindesberg ska spela handboll. Jag finner det lite lustigt, och undrar vem som från början är ansvarig för alla bygders olika sporter & klubbar. Som ifall man för hundrafemtio år startade en säckhoppnings- eller mandarinkastarklubb här i Hyttan, så hade ju det vart den dominerande sporten. Tänk på det när du startar en bygd, att välj en frän sport att föra vidare! För som i Lindesberg, jag menar... Är inte handbollskillar bland det mest korkade man kan komma att tänka på? Plus att de känns lite äckligt frykyrkliga på något vis.