Dirty Benny

Det sker ibland oväntade saker som för evigt kommer påverka ens liv. En del får barn, en del kraschar bilen, en del blir kristna, en del fastnar i skördeströskan eller hoppar med en fallskärm som inte utlöses. Jag var med om en sådan grej i måndags.

Jag var hemma hos Benny, vi myste i trädgården och gled omkring med hönsen. Vi fick veta att hans bror Jalle skulle komma på besök, och han skulle ha en special treat för oss. Jalle råkar vara av den bågåkande, pryltokiga typen, mil ifrån oss själva det vill säga. Men han hade något som vi inte kunde motstå; en Desert Eagle (för folk som inte vet vad det är, se bilden på Benny). Jag och Benny, två pacifister/vapenvägrare/kärleksförespråkare blev som två små skolpojkar när polisen kommer till skolan och föreläser, "Han har en pistol!! Får jag hålla, fårjagfårjagfårjag!?". Så var det, med den lilla skillnaden att vi fick hålla den. Och skjuta! Vi gick ut i skogen likt ett gäng hillbillies och letade på cowboyhatt, sydstatsflaggor och solbrillor för att få den rätta känslan.

Min hand skakade både av nervositet och tyngd, 2.5 kilo dole i handen fick mig att känna mig större än någonsin. Jag kunde göra vad jag ville. Om jag stod på ICA och den där kärringen framför mig tvunget skulle ha sina två & femti i växel så BLAM!!! Om nån tränger sig före i biokön så BLAM!!! Om Leroy kommer in på min gård så BLAM BLAM BLAM!!! That's my goddamn god given right, booy. Efter vår shootout ute i skogen så posade vi och lekte vidare. Jag tog fram mitt anteckningsblock och prickade av ytterligare en punkt på livets to do-lista. Synd bara att "Skaffa ett liv" också står med där.

Spiderman

För att åter knyta an till insekthatet i tidigare inlägg så har jag en ännu färskare historia! Det var nämligen så att häromdagen var jag hemma hos min trattkantarell Emma och kollade på rulle i sängen. Det var mysigt & skoj, och efter filmen tände Emma lampan och vi skulle bege oss för att borsta gaddarna. Emma fryste blicken strax ovanfär mitt huvud.

- Tim... Rör dig inte...
- Haha, vadådå?
- Ligg alldeles still...
- Varför? Vad talar du om?

Jag började röra mig för att resa mig upp

- Ligg still sade jag!
- Emma vad är det!?!? Vrålade jag och kände att paniken började tillta.
- Rör dig långsamt hitå...

Jag skrek till som en liten flicka och rörde mig inte alls långsamt, utan slängde mig panikartat i Emmas knä. Där låg jag naken och vågade inte se upp för att titta på vad som varit ovanför mig. Jag började nästan böla! Efter att ha suttit gungandes, naken och sårbar i Emmas knä en stund så tittade jag upp och såg spindelkräket. Jag tvingade Emma att slå ner honom, varpå han trillade ner i springan mellan min säng och väggen. Vi böt sidor den natten vill jag lova.

Espen

I helgen var jag och Manne i Oslo för att besöka våra vänner som slagit sig till ro i staden - det gick lite sådär. Nils-Petter drog hem samma dag som vi kom, och Gris-Nils som vi skulle bo hos lämnade oss för Abott som bor i nån sketen förort, medans vi levde livet i centrum. Det går visserligen att diskutera huruvida det var något vidare liv vi levde, då min bankbok stoltserade med en stor nolla i sig redan efter två dagar. Ölburk för 35 kr, vilket bondfångeri!

Norge! Vilket jävla skitland. Oslo! Vilken skitstad! Lägenhetskomplexen var gamla och fallfärdiga, det märks att det inte har varit någon som begripit att sköta fastigheterna sedan herrefolket lämnade tillbaka landmassan 1905. Nej fan, vi skulle ta och reclaima det där så kallade landet igen. De har ju liksom inget att komma med, så det enda de kan göra för att ge igen på sina forna herrar är att driva upp priserna till över det dubbla, sådär bara för att jävlas.

Men Norge är ju bra fint om man ser till landskapet. En etnisk rensning så är det ju klart sen.

Cranefly

Jag tycker detta har varit en bra sommar. Visst, vädret har varit halvkasst genom större delen av Juli och Juni, med några få toppendagar att glassa på. Anledningen till att jag ändå tycker att sommaren har varit toppen är att det varit en sådan brist på snuskkryp. Jag har kunnat sitta med fönstret öppet hela nätterna varenda dag utan att bli störd av allehanda äckelpäckel som kommer in och stör. Inte ens mygg! Tills den 21:a Juli vill säga. Då bröt de små fittedjuren tydigen karantän av mitt rum och invarderade. Sitter nedsläckt och surfar runt 01:00 och tycker något fladdrar till till höger om skärmen. Frtfrtfrtfrt! Reagerar instiktivt med att sitta helt still och knäpptyst. Slutar andas och lyssnar, som om jag satt gömd i ett skyddsrum under mattan. Knäpptyst så inte nazisterna ska höra mig och ta min familj.

Jag väntar någon minut, men inget mer syns till. Börjar långsamt andas igen och pulsen går tillbaka till sitt sakta lunk. Surfar någon halvtimme till, och stänger ner för att lägga mig. Suttar av mig kläderna & kallingarna för att vräka ikull & vältra mig i sömn. Slår på lampan och sträcker mig efter täcket för att "fluffa till det" (så det inte hänger en massa dött påslakan högst upptill, duh). Fryser omedelbart till en isbit. På väggen vid täcket sitter äckelkrypet, harkranken, och stoltserar med sin decimeterkropp som till nittio procent utgörs av ben. Står öga mot öga med helvetesbesten, helt stilla. Pulsen ökar och andningen avtar igen, och jag börjar släppa ögonkontakten för att söka efter en tidning. En pärm, vadsomhelst som kan tillintetgöra hotet. Jag hittar och rullar ihop en tidning, då han synar mig och börjar fladdra runt.

Han går till attack och jag vevar som en jävla dåre efter honom. Jag står naken med snorren studsandes och armen vevandes efter det djävla monstret, men han kommer undan. Han flyger in under bordet och försvinner! Jag tänker inte ge mig, han får fan inte vara herren i rummet när jag ska sova, för rätt vad det är så har man en ovälkommen sängkamrat. Så jag tänker ut en stilfull plan och "the hunter becomes the huunteed" med filmreklamsröst upprepas som ett mantra i mitt huvud. Eftersom de uppenbarligen dras till ljus så släcker jag ned mitt rum totalt, tar på mig kallingarna och ställer min dörr på vid gavel. Jag går ut i vardagsrummet och tänder alla lampor och sätter mig på huk på golvet. Efter ca tio minuter ser jag honom komma ut för att ta resten av huset som sitt eget... Men SMACK! En jävla basebollsving senare med en mapp så ligger han där på golvet. Livlös. Jag stod segrandes efter striden och gick in i mitt rum och stängde fönstret.

Uppdatering

Sitter och surfar runt lite och drar in på http://www.1000apor.com/ för lite bloggläsning. Hamnar på Willow Schulmans blogg och läser detta. Det är ju tamejfan som han klippt och klistrat från min sida! Vilken jäkel. Och om nu detta upplevs som så irriterande av min få, men ack så trogna läsare, så... Skäms jag väl lite. Om jag tappade 50% av läsarna på det förra avbrottet, så har väl detta tagit 45% till. Så tack de som finns kvar iallafall (Benny, Ann, Johanna...) och hoppas att ni inte är för jävla sura. Och Schulman, sug keuk!

The Crying Game

Igår var jag på ett fantastiskt bröllop, jag hade förbannat skoj och mår idag därefter. Fyfan! Det vanligaste tecknet på bakfylla (om man inte räknar illamående eller huvudvärk) är för mig att jag bölar. Alltså för minsta grej, som till exempel imorse när jag gick upp och läste i tidningen Land (den låg uppslagen på booordet!) om bröderna Nordahl, ni vet de gamla fotbollsproffsen. Om deras föräldrar och om en dikt som deras morsa hade skrivit när de flyttade hemifrån. Buhu!

Eller som när jag sen välte ikull mig i soffan. Zappade runt på rutan och fastnade framför Animal Planet och den här Animal Police/Pet Rescue-smörjan. Stackars snela gris! Buhuhu! Hunden, akta tassen!! Buhuhuhu. Sen skrattade jag mig visserligen fördärvad också, jag slet upp kameran men lyckades inte fånga bilden. Det var tre män som skulle bedöva en struts och den var så stark så de kunde inte hålla den still. Till slut låg det tre män staplade ovanpå varandra, med strutsen underst. En bild jag inte trodde jag skulle se en söndagsmorgon. Fantastiskt!

I övrigt beklagar jag dåligt bloggande på senaste, men jag har inte vart hemma en gång på över en vecka så jag tar tillfället i akt när jag ser en dator och inte sysslar med något. Det kommer bli bättring! Men ni måste ha överseende ett tag till.

Bragg

På tåget ner till Göteborg häromsistens var jag omringad av allehanda hårdrocksdrägg på väg till Metaltown. Överallt var de! Och oerhört jobbiga är de dessutom. Jag tänker ofta på det när jag är ute och far på rälsen, då man kommer nära inpå folk och fä (oftast fä). Mina fördomar om allt och alla, till exempel när det satt ett gäng på fyra hårdrockarschwein och diskuterade och drack öl. De pratade ju bara skit! Hur fan står de ut att vara med varandra om de bara dillar om nonsens! Det är nog det jag irriterar mig mest på med tågfolk. Vafan snackar de om?

Eller som när jag åkte hem från Falun senast, då det satte sig tre personer framför mig. Två män och en kvinna, lite halvunga sådär, och genom mitt antagande också studenter av något slag. Jag poppade Onkel på iPoden och tänkte att fyfaaan vad tråkiga de ser ut. Alltså riktigt jävla minnenas television-tråkiga typer, fula var de med. Så jag stängde av mp3:an för att tjuvlyssna på dem och få mina fördomar bekräftade (min initutition ni vet). Och hör! De pratar om "den monumentala tekniska revolutionen" och "anmärkningsvärda marknadssituationen som råder". Fyfan vad brunt hörni! Jag vill lägga min hand på den ena typens axel, böja mig ner och gapskrika i hans öra; FYFAN VAD TRÅKIG DU ÄR!! FAAN!!

Skitsamma! Nu ska jag på bröllop. Kick some ass, take some names. Tjohej!

Mattias Kling

Hej på er! Nu har jag åter kommit hem efter min resa till vår västra kust där jag bott hos Benny och levt livet (ahem). Där har ni svaret varför jag inte uppdaterat något, vilket kanske inte gjorde något eftersom Benny ändå utgör ungefär 50% av min läsarskara. Iallafall, jag var också med Mr. Jones och bevittnade Metaltown nere på frihamnen. Det var okej skit, synd var att Opeth som jag var där för att se ställde in i sista minuten men ersattes av Satyricon, vilka jag också länge velat bevittna. Spelningen var i stora drag okej, det var sjukt fett att få se The Pentagram Burns, K.I.N.G och Mother North. Fyfan asså! Satyr var söt i sin nya frilla och Frost var cool, som jag förväntade mig.

Dimmu Borgir tog jag också en titt på, de var lite töntigare och har aldrig tilltalat mig på skiva, men det var ändå rätt najs att se. Sen blir sångaren per automatik fånigare eftersom även han är norrman, men språkade engelska liksom. Lär av Satyr din pellejöns! Amon Amarth köttade väl på som de brukar, Nightwish är totally gay och Converge glömde jag helt bort, vilket kanske var den största missen. In Flames som jag inte heller gillar nämnvärt (men ändå har sett tre gånger) levererade sjukt mycket och jag har aldrig känt marken skaka sådär, det var fan läskigt.

Iallafall, nog med fånerierna. Nu är jag tillbaka, så stay tuned!