Cranefly

Jag tycker detta har varit en bra sommar. Visst, vädret har varit halvkasst genom större delen av Juli och Juni, med några få toppendagar att glassa på. Anledningen till att jag ändå tycker att sommaren har varit toppen är att det varit en sådan brist på snuskkryp. Jag har kunnat sitta med fönstret öppet hela nätterna varenda dag utan att bli störd av allehanda äckelpäckel som kommer in och stör. Inte ens mygg! Tills den 21:a Juli vill säga. Då bröt de små fittedjuren tydigen karantän av mitt rum och invarderade. Sitter nedsläckt och surfar runt 01:00 och tycker något fladdrar till till höger om skärmen. Frtfrtfrtfrt! Reagerar instiktivt med att sitta helt still och knäpptyst. Slutar andas och lyssnar, som om jag satt gömd i ett skyddsrum under mattan. Knäpptyst så inte nazisterna ska höra mig och ta min familj.

Jag väntar någon minut, men inget mer syns till. Börjar långsamt andas igen och pulsen går tillbaka till sitt sakta lunk. Surfar någon halvtimme till, och stänger ner för att lägga mig. Suttar av mig kläderna & kallingarna för att vräka ikull & vältra mig i sömn. Slår på lampan och sträcker mig efter täcket för att "fluffa till det" (så det inte hänger en massa dött påslakan högst upptill, duh). Fryser omedelbart till en isbit. På väggen vid täcket sitter äckelkrypet, harkranken, och stoltserar med sin decimeterkropp som till nittio procent utgörs av ben. Står öga mot öga med helvetesbesten, helt stilla. Pulsen ökar och andningen avtar igen, och jag börjar släppa ögonkontakten för att söka efter en tidning. En pärm, vadsomhelst som kan tillintetgöra hotet. Jag hittar och rullar ihop en tidning, då han synar mig och börjar fladdra runt.

Han går till attack och jag vevar som en jävla dåre efter honom. Jag står naken med snorren studsandes och armen vevandes efter det djävla monstret, men han kommer undan. Han flyger in under bordet och försvinner! Jag tänker inte ge mig, han får fan inte vara herren i rummet när jag ska sova, för rätt vad det är så har man en ovälkommen sängkamrat. Så jag tänker ut en stilfull plan och "the hunter becomes the huunteed" med filmreklamsröst upprepas som ett mantra i mitt huvud. Eftersom de uppenbarligen dras till ljus så släcker jag ned mitt rum totalt, tar på mig kallingarna och ställer min dörr på vid gavel. Jag går ut i vardagsrummet och tänder alla lampor och sätter mig på huk på golvet. Efter ca tio minuter ser jag honom komma ut för att ta resten av huset som sitt eget... Men SMACK! En jävla basebollsving senare med en mapp så ligger han där på golvet. Livlös. Jag stod segrandes efter striden och gick in i mitt rum och stängde fönstret.