TiB #2

När jag senast åkte till dalkullan i Falun så hade jag för en gångs skull en BRA tågfärd. Tillåt mig förklara; I ca 95% av fallen då jag placerar min taniga ändalykt på ett tåg för att fara till valfri destination så drabbas jag av all idioti som tänkas kan. Fetton, gapiga barn och så vidare. MEN denna gång trodde jag knappt att det var sant. Jag hade uppenbarligen hamnat i en vagn med något som verkade vara en skolklass (eller bara större grupp) DÖVA människor. Kan ni tänka er? Det var knappt så att jag kunde göra det iallafall, så jag njöt i fulla drag hela vägen dit.

Men resan fick mig att fundera, vad i allsindar tänker döva personer på? Eller kanske snarare HUR tänker de? Jag menar, är jag sugen på att äta glass eller kanske klä mig i bacon så tänker jag ju i ord såsom de låter, "Åh, glass vore gott!". Men hur tänker en döv? Jag menar, de vet ju inte hur ord låter. De har sett dem på papper och vet att "Jag" betyder "Jag", men de vet ju inte hur det låter. (Tre meningar i rad som slutar på låter, proffsigt...) Så om de tänker något, tänker de då i ord såsom de ser ut, eller tänker de på att de äter en glass och hur den smakar, liksom i bilder och känslor? Jag är förbryllad.


För övrigt fanns det på detta tåget ännu en halvfet typ med bärbar dator, betraktandes videounderhållning. Kommer ni ihåg detta inlägget? Om en dåre som satt på tåget och kollade på En fyra för tre halva vägen till Göteborg? Det kan tyckas helt otroligt, men vet ni vad den andra stollen på tåget till Falun kollade på? Gissa då! Mmm, just det; En ängels tålamod, med Ruben Salle och Peter Liggman. Återigen en svensk sitcom. Och återigen äcklas jag av världen.