Vänner & Fiender

Hej allesammans! Till att börja med får jag be om ursäkt för den bristfälliga uppdateringen på sistone; mitt internet har ej fungerat, och först idag har jag rätat ut linan igen. Nu funkar det dock utmärkt! Iallafall...

...Så fyllde jag år i tisdags den 27:e maj, bara att invänta gratulationerna!! Så många goda vänner jag har som jag kommer få tala med, oh isn't life grand! MEN... Så blev det ju naturligtvis inte, vilket ju borgar för uthängning på bloggen min. Jag vill dock framhäva två särskilda individer som gjorde ett ypperligt jobb!

Jaovesst! Jones (6:e jun) och Stuart (10:e jul) förstås, som man iochförsig alltid kan lita på, så fina som de är. Där märker man vilka som man betyder något för!

... Men så har vi ju resten förstås.

Isak (14:e jun), Benny (25:e jan) och Nils-Petter (5:e okt) & Jon-Erik (14:e sept). för att nämna några. Benny, som vid sin egen födelsedag tidigt på förmiddagen ringde och frågade om jag var glömsk, som glömmer bort sånt här viktigt. Jon-Erik fick jag visserligen ett meddelande av på kvällningen, men han räknas ändå till de usla eftersom han i sarkastiska ordalag kommenterade mitt könsorgan och näsa. PLUS att han trodde att min kära mor heter Anna-Lena. Hoppas Ove och Heidi är stolta.

Men ALLRA mest förnärmad blev jag ändå av min bästis Manne (14:e feb). Det kan jag visserligen förstå när jag tänker efter. Jag ser Rejmes verkstadslokaler framför mig; Manne rör sig leende på väg mot telefonen för att ringa till mig. "Öj, du!! Det är bråttom här, du måste ju jobba färdigt!!" skriker hans arbetskamrat Jörgen. Manne struntar i det och fortsätter mot telefonen, då Shirzad och Valle sliter tag i varsin arm. "Försök inte! Du har jobb att slutföra!". Manne försöker slita sig, han rycker och drar. "Jag måste ringa Tim!!" piper han med gråten i halsen, nästan så rösten spricker. Han kämpar i säkert fem minuter innan de får ner honom på golvet. Manne står på sina knän, helt slut på krafter. Han gråter och undrar varför, varför får han inte ringa till Tim? "Du går ingenstans förrän jobbet är klart" väser Jörgen och knäar omkull Manne på det smutsiga, oljiga golvet. Gänget ger sig iväg till sina respektive arbetsplatser, och Manne ligger kraftlös, gråtande och skakande kvar på marken. Det enda man hör är en mening som viskas upprepade gånger;

"Förlåt Tim... Förlåt...!!"