Jag har försovit mig två dagar i rad. I Göteborg tillbringade jag min helg i goda vänners lag, och mitt tåg hem gick klockan 08:02 på morgonen. Klockan 07:28 petar min vän Dan mig i ryggen och frågar om jag inte skulle vara uppe vid detta laget. Och det skulle jag ju självfallet ha varit eftersom jag ställde klockan på 06:45. De följande minutrarna åtföljdes av stor panik och förvirring men jag hann faktiskt med. Otroligt.
Och idag, måndag så kom jag 2½ timme för sent till jobbet. Väckarklockan (telefonen) fick slut på batterier under nattens gång, och när jag vaknade var det ljust ute. Jag tänkte för en sekund att "solen är ju inte helt uppe, då kan klockan inte vara mycket" men sekunden efter noterade jag att vi befann oss i September månad, och inte Juni.
Det är något som känns uselt med att komma sent till event. Som om man inte vore det nog redan.
Och idag, måndag så kom jag 2½ timme för sent till jobbet. Väckarklockan (telefonen) fick slut på batterier under nattens gång, och när jag vaknade var det ljust ute. Jag tänkte för en sekund att "solen är ju inte helt uppe, då kan klockan inte vara mycket" men sekunden efter noterade jag att vi befann oss i September månad, och inte Juni.
Det är något som känns uselt med att komma sent till event. Som om man inte vore det nog redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar