Hört på jobbet #4 (Vaj e ming gaffehl?)

I jobbets matsal har vi en gaffel. Alltså en reservgaffel, ska man äta lunch har man med sig sina egna, men om man glömt det så finns det en i reserv. En ful en med plasthandtag. Eftersom alla gubbjaevlar har inpräntat i skallen sedan de tidigare 95 årena av sitt liv de jobbat där, att man ALLTID har med sig sin gaffel så har den inte använts av någon på låt säga, åtminstone 93 år (och skulle nog inte heller göra det på minst 55 år till). Men i egenskap av gröngöling glömde jag min gaffel en gång och var tvungen att använda reserven. Efter att ha letat på den i sin håla och diskat & hackat av det centimetertjocka dammlagret förstås.

Den fungerade trots sin fulhet helt okej som mathävarverktyg. MEN jag råkade få med mig den hem i min lunchlåda. Lika bra att ha kvar den över dagen och diska den i diskmaskinen då (den såg ju ut som stryk) tänkte jag, och hade följdaktligen inte med mig den dagen därpå. Ärkegubbe approaches;

- ÖÖJ DUE! Varfaen är gaffeln?
- Vadå, den som låg där? (pekar)
- Jae! Den med blått handtag!
- Jag råkade få med mig den hem, så den är kvar i diskmaskinen tror jag.
- Men sete att tamälen hitå!
- Ja jo, vadå har du ingen gaffel med dig idag?
- Klaert ja haer! Men den ska va häeir!! Där ska den ligga!!
- Okej...

Rätt sak på rätt plats! Har nånting legat där länge betyder det att den ska fortsätta göra det. Flytta inte på saker, min hjärna kollapsar av alla nya intryck! Först en gaffel, vad kommer sen, va, va!! Vem bestämmer på det här bygget, va, SVARA DÅ!! Håll käften, knullgubbe. Jag ska ta alla dina gafflar ifrån dig. Jag ska ta din frus gaffel, dina vänners gafflar och dina grannars gafflar. Då är det din tur att ta reserven. Och glöm förfan inte att ta med den tillbaka.