När vi gick i mellanstadiet var Jon-Erik och jag ett riktigt författarteam. Vi skrev många noveller ihop och när jag läser igenom dom på äldre år så tänker jag på vilka slipade satiriker vi var ibland, utan att egentligen ha en susning om vad vi skrev om. Som t.ex. den historien då vi åkte till Mars för att fly jorden, och vi stötte på vad som tycktes var en mumie. Det visade sig dock att det egentligen bara var Carl Bildt inlindad i toalettpapper, och han informerade oss om att han hade kommit för att förstöra ännu en planet. Ganska insiktsfullt med tanke på att man var 10 år. Annars präglades historierna mest av idioti. Jag hade en gång läst ordet "fikusar" i en av Berts Dagböcker och tyckte det var så roligt så jag ville använda det (trots jag inte hade en aning om vad det betydde) själv. Så vi inledde historien med "Det var en gång två fikusar som hette Tim & Jon-Erik", och vi trodde klassen skrattade åt oss för att ordet i sig var så roligt.
Kul kuriosa är att Lars-Manne också var ett snillrikt barn. Vid samma tidpunkt kom han på det geniala smeknamnet till Jon-Erik, Fattig-Hjon, som ju faktiskt är roligt än idag.
Oh, barndomens oskyldiga år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar