Muzak

På jobbet är min Ipod min bästa vän. Jag slipper monotont maskinljud, öronbedövande maskinbuller och gubbtjat. Bara in med snäckorna i öronen med kåpor utanför och brassa på. Idag noterade jag att två låtar fick mig att reagera med den gamla hederliga ståpälsen och lite blött i ögat. Två rätt så oväntade dessutom. Den ena var November med Laleh. I samma stund som det skedde så började jag samtidigt att ifrågasätta min sexualitet. Men det är nåt särskilt med den tonen som tas runt ungefär 2:35 i låten. Det är bara då det sker, och det sker varje gång. Halvdan låt i övrigt.

Precis när jag skulle lägga ifrån mig min trogna slipmaskin och lämna verkstaden för att shoppa jeans med hål, rosa skjorta och läderkeps så rättfärdigades plötsligt min existens när The Somberlain kom på. Det är tamejfan det bästa jag hört, jag vill slita av mig pungen och tramp-krossa kulorna! För det låter så jävla bra. Jag har haft den låten sedan högstadiet och den är den enda jag kommer på som jag gillat så länge, allting annat blir ju trist och uttjatat. Men rackarns!! Spränga hörlurar och öra!!!

Jag vet för övrigt att Lars-Manne kommer att kika fram & kommentera något i stil med "jääävla kärring!"