Allt som oftast i barndomen hade Gris-Nils och jag som bekant ingenting att göra. Då hände det att vi gick upp i skogen och klättrade i telemasten för att få lite överblick. Digitalkameran var av modell typ första ever så den var stor som ett hus och kvalitén var ungefär som ni ser nedan (på inställningen mellankvalitet). Och man fick välja motiven med omsorg! För det fick plats runt 20-30 bilder. It's a hardknock life.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
är det inte du som är sjukligt patetiskt höjdrädd och som gråter som en liten flicka när du krypande ska ta dej över en hängbro 3 meter över marken?
neeeeeeeeeej.. juuuuuuuustee.. det var ju LARS det.
En gudalik vy över byggden! fick du vingar för att ta den?
Skicka en kommentar