fredag 13 juni 2008

Mission Impossible

Det är så jävla idiotiskt det här beteendet man har när man ska sträcka sig efter saker, jag och Manne började diskutera det igår när han sträckte sig efter telefonen sin. Han låg raklång på rygg i soffan och ville åt sin mobil som låg på datorbordet i fotändan av soffan. Hur gjorde han? Han kunde ha rest sig upp och på två sekunder sitta i soffan igen, fingrandes på sin telefon. Men nej, han låg kvar i soffan och sträckte på sina ben. Han trixade & snirklade med tårna för att försöka få fast telefonen, och när han väl har den i ett något sånär fast grepp så börjar färden mot kroppen. Lååångsamt kommer den närmre, nääärmre, nääääääärme..., När han nästan ligger som en skräddare sitter så har han den i sin famn. Det är nästan som ett uppdrag för Tom Cruise i den välbekanta rullen - Minsta felsteg så går det åt skogen. En missbedömning i klämmet av föremålet man förflyttar så åker det i marken. Mission failed. Idoti av hög klass - men jag gör precis likadant själv. Och jag slår vad om att även NI gör det.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag plockade kontrollen till tvn på samma sätt tidigare i afton. Det var jobbigt. ..Ty kontrollen var alldeles för stor för att kunna greppas med mina små tår. Jag fick köra tvåfotsfattningen. Den kräver en del av en..

Anonym sa...

Men det låter ju onekligen som om Larsyboy också fick ta till tvåfotingen.. Duktigt. Även om jag tror att det hade fint funkat med tågriparen.