Dirty pretty things

Jag sitter på jobbet och kom att tänka på när jag fick höra att jag var ful första gången. Åh, jag minns det som igår, du ljuva ungdomens vår! Jag var väl en sisådär 11-12, och jag och Smuffe hängde med två brudar. Den ena tyckte vi var råsnygg, medan den andra såg ut som en påse potatissallad. Ni vet, ett sånt där typiskt bihang som kan följa med om man vill åt en snygg tjej, den där jobbiga blindtarmen som inte har någon funktion, men ändå är med där hela tiden. Bara för att. Iallafall, vi hade styrt upp en liten dejt med dom (ty vi ville ju båda åt den snygga), och den skulle äga rum i den bildskönes husvagn. Väl där inne var det sanning och konsekvens som var aktiviteten för dagen. Vi körde mest sanning hela tiden, och vi kom till slut till ämnet snygghetsgradering. Det blev bestämt att vi skulle ranka varandras snygghet från 1-10, och det var Smuffe och jag som fick börja. Vi gick ut och talade taktik.

- Hon den snygga tycker jag vi ska ge nio, så hon fattar att vi gillar henne!!
- Men den andre då? Vi kan ju inte ge en tvåa eller nåt? Då blir hon ju ledsen...
- Ja men i jämförelse med den andra är hon ju knappt en tvåa!
- Men om vi säger såhär då... Hon kan få en sjua. För då blir hon ju fulare än sin kompis... Men inte skitful. Hon tror bara att hon ligger "snäppet efter". Ok?
- Så gör vi! Alright let's go!

Så gick vi in och sade det.

- Okej, vi tycker du är en nia! Sade vi till den snygga.
- Och dig gav vi en sjua! Informerade vi plasthinken med pistagenötskal. Vad får vi för poäng då, undrade vi.
- Ja, Smuffe får en nia iallafall! Fnittrade kjolstygen ikapp. Smuffe och jag mjuggade och kollade på varandra. Vi hade dom i våra fickor!

- Och Tim får nog en tvåa.