Equilibrium

Emma kallar mig ofta för peddo. Inte som i att jag har pedofiliska drag, utan för att hon anser mig vara pedant. Alltså lite för pedant för mitt eget bästa. Hon menar att jag är petig med maten, vilket jag tills häromdagen avfärdat som rent nonsens. När min vän Isak kom hit och påpekade samma sak, helt oberoende av henne, så reagerade jag.

De menar att jag är en dåre. Jag menar att det enbart handlar om balans. När jag fixar iordning en sallad så tycker jag det är ett otroligt irritationsmoment när det är för mycket av tex. tomater, så jag kan strunta i att skära de sista bitarna och sutta in dom i kylskåpet igen. Det ligger en femtedels tomat i kylskåpet, men det ligger fan ingen femtedels tomat för mycket i min sallad!

Eller som när vi gjorde Tortillas när Isak var med. Han reagerade över att jag hade vikit ihop min lilla munsbit, men hejdade mig efter en tugga. Jag tyckte det saknades något, så jag lade ned den och lade i ett till salladsblad. Han hånade mig och frågade om jag var dum i huvudet. Men jag sade att nej, det är jag inte.

Det handlar om balans.