NAACP

Jag låg i sängen imorse med min onda käft och tänkte på gamla svarta sitcoms (alltså inte sitcoms med svart humor, det vore ju konstigt, va, vaa) och blev förbryllad. Ni vet vilka jag menar va, alltså sådana som Räkna med bråk, Fresh prince i Bel Air, The Cosbys, The Jeffersons och sådana som florerade under sent åttio och tidigt nittiotal (utom Jeffersons då). Uteslutande afroamerikaner i line-upen, och jag förstår det inte riktigt. Den stora blaxplotation-eran hade ju passerat och jag funderar, vad var själva syftet med dessa tv-program?

För det första är sitcoms (med några få undantag) bland den lägsta formen av TV-underhållning, så rent kvalitativt gör jag ingen skillnad på dessa och "vita" sitcoms. Men hur tänkte TV-bossarna? "Nu ska vi visa folk att svarta också är människor, bor i hus och har familjer!" och så gör de en Räkna med bråk. Eller kanske att "Nu ska vi visa att svarta också kan vara rika typer!" och så gör de en Fresh Prince.

Men mest funderade jag över målgruppen. Var showerna ämnade för vita människor som kunde skrocka och åt de svarta stereotyperna och säga "Åhåhå, ja se de där tokiga negrerna, ho-ho" eller var det för de svarta, liksom att de skulle få "egna" sitcoms, som en form av integrering? Om man nu vill integrera med tv-mediet så är det väl ändå... Fel väg, att göra två olika genrer med bara vita respektive svarta. Skitsamma! Det är ju inte nittiotal längre. Det var vad jag tänkte på imorse. Nu tänker jag på potatisgratäng.

Ni visste väl förresten vem som postumt får STIM-cash för Jeffersonslåten?