Spatsiba

Vissa dagar på jobbet börjar tungt. Alltså direkt när man träder in i omklädningsrummet. Det är uppdelat på så vis att man har sina rena kläder i en rad i ena änden av salen, och sina smutsiga arbetskläder i den andra. Så när man tagit av sig sina rena kläder går man spritt språngande naken igenom hallen till arbetskläderna. Det värsta är när man har tagit av sig allt & man ska bege sig till skåpet med arbetskläderna och hör ett främmande språk komma ifrån området där ens skåp är lokaliserat. Man söker igenom språkbanken och inser snabbt att det är ryska. Sedan sneglar man över och ser ett gäng buffliga ryssar stå och samtala högljutt. Så jag blir lite rädd och sätter mig och låtsas kolla något på mobilen och kanske kollar lite extra på strumpan (oj tur, inga hål idag heller) för att fördriva tiden lite så de ska gå bort. Sen kommer jag på mig själv av att vara störtlöjlig när jag sitter naken och kollar på mobilen och/eller strumpan, så jag går motvilligt över till samlingen ryssar vid min skåp.

Jag tänker att det finns ingen stund i livet som jag känner mig så sårbar och utsatt som när jag står naken i en samling ryska män.