Irritationmoment #3

Att skala sig själv istället för potäter.

Imorgon ska jag för övrigt på min första VFU (praktik i folkmun) på en högstadieskola här i Falun. Nu får vi äntligen se om lärdomarna från Maj-Britts naziparads/gymnastiklektioner i lågstadiet can be put to use... Jag gnuggar mina händer.

Exhume to consume

Nu var jag åter tillbaka efter en tvådagarstripp till min kära hembygd. Ärendet var ett tandläkarbesök (4400 kr, varsågoda! Är ni säkra på att ni inte vill ha mer? Dricks kanske?) som åtgärdade en problemtand som spökat sedan April. APRIL! Och i måndags bet jag av en gammal lagning, vilket även det resulterade i en kontosdeduktion på 600 kr. 5000 med andra ord (de håller sig iallafall till jämna tal). I måndags skaffade jag även nya brillor som gick på 3500 pluringar. För helvete!

Men åter till tandläkaren. Jag tyckte först det verkade lite läbbigt det här med rotfyllning, skrapa runt på insidan av tanden med en liten minisåg och så... Men hör och häpna, det var faktiskt ganska behagligt! Jag ligger stilla ett tag och slumrar av till ett skrapande ljud från insidan av min tand. Scratch scratch! Det frambringade nästan en erotisk känsla, när sågen penetrar insidan av mina små tandkanaler. Längre ner! Skrapa ur den där tandroten, längre ner ska du! Ta i nu!!! Scratch scratch.


Nu är jag ensam hemma i Falun igen. Ska leva ungkarlslivet i lyan, trippa runt utan strumpor, ha fötterna på bordet, skita med öppen dörr, kasta snus på väggen och äta hundskit med mjölk, you know the drill.

Irriationsmoment #2

Jag gillar att botanisera bland grönsakerna i affären. Det ger mig en känsla av välbefinnande att handla grönsaker och lägga i kylskåpet (jag behöver inte nödvändigtvis äta av dem, vi är faktiskt två i min stuga). Jag kombinerar lustiga färger, brunt, rött gult & grönt! Jag tänker när jag lägger upp dom vid kassan att "Håhå, se på mig, här handlas det hälsokost! Smask smask!". Men en sak gör mig rädd där bland rotfrukter och trädutväxter. Den där jävla äggplantan.

Den ger mig rysningar längs med min ryggrad. Okej! Okej. Jag medger att jag aldrig skurit i dom. Jag har en bild av att om när jag gör det, så rinner det ur någon varliknande, gul vätska ur det gulvita snuskköttet. Jag har inte smakat dom, jag vetefan ens vad man har dom till. Men det där skalet... Jag vill kräkas när jag ser dom. Så blanka... Blanka och svarta! Jag har inte vågat ta i dom, men när jag ville ha en bra bild tog jag faktiskt mod till mig och gjorde det. De kändes precis som jag trodde, och jag tänker inte göra om det! Och namnet... Äggplanta? Hulk.

Emma och afrikanerna

När jag och Emma skulle fara till Grekland i mitten av Augusti så tänkte vi passa på att växla lite kosing på Forex i Arlanda. Väl där så såg jag den där "securibaren" (stapeln till höger om Emmas huvud). Lite skojfriskt yttrade jag en fråga, varför man hade sådana lite överallt i diverse affärer och banker egentligen;

- Vad har de en sån där fånig stapel för! Är det så man ska kunna ta med ungarna till banken och kolla om de växt något sen senast?
- Tjae, jag vet inte riktigt...
- Näe, de används såklart för att, låt säga att man blir rånad, så slänger man en snabb blick på den där stapeln så kan man ju använda bovens längd som signalement sen.
- Ja precis så måste det ju vara! Så man kan säga "svart man, 1.75 lång"!
- Så man kan säga hur lång den svarta mannen var?
- Ja? Eller?

Irritationsmoment

Det finns få saker som gör mig så äcklad som att se folk äta. Då menar jag inte som när jag sitter kring ett bord med vänner, eller kanske på middag hos Emmas föräldrar eller så - utan random folk liksom. Jag mår illa när jag ser barn slörpla på en glass, ynglingar som äter chips på tåg, eller personer som äter pizza. Det kvittar vad, det slår knut i magen på mig. Som förra veckan!

Jag och min nya klasskamrat Kim var och tog en pizza nere på byn, då jag fick syn på en man (se bild). Han gillade verkligen att vara på pizzeria, ååh som han njöt! Som när han inmundigade den där förrätten ni vet, en liten brödbit som de brukar bjuda på i en korg. Han tog med sig ett par smörpaket, och som han smaskade, han hade tamejfan smör i hela jävla ansiktet (se bild, hakan). SE! Jag trodde givetvis det inte kunde bli värre, eftersom han ju trots allt skulle käka pizza...

...Men det visade sig ju såklart vara en kebabrulle, fylld till bredded med smaskig, kladdig, vit kebabsås. Efter någon minut hade karln sås på hela armen, och även lite här och var i ansiktet, som en krigsmålning nästan (och så som han kämpade med den där rullen så hade han nästan behövt en sådan). Självfallet tror jag att jag nått äckelklimax, men se eller snarare HÖR på fan när kräket dricker cola! Efter varje svälj hör jag ett "mm-aaah". MM-AAAH!!! MM-AAAH!!! Så mödosamt det är att svälja vätska, jag måste STÖNA lite efter varje gång. MM-AAAH, MM-AAAH! Fyfan...

Falun

Hej på er! Så var jag åter på stadig mark, i Dalarna för att vara exakt. Korrekt, jag har flytt min kos och slagit rot... Lite längre upp i Bergslagen (som det teoretiskt sett ändå borde räknas som efter Tåg i Bergslagen går hit). Jag är numera studerande på högskolan, och måste väl ändå säga att jag står inför en stabil tillvaro igen. Sommaren som gått har bjudit på otroligt mycket i aktivitetsväg, och, följdaktligen, så gått som intet på bloggfronten. Trots stora doser regn och annat rusk skulle jag ändå vilja kalla denna sommaren för den baeste saamern i mitt liiöö, då det faktiskt är den första sedan sommarlovstiderna som jag haft flera månader på mig att göra PRECIS vad jag velat (och haft pengar till att göra det).

Jag ska inte tråka ut er med detaljer, men jag är iallafall nöjd. Nåväl! Nu är jag hundraprocentig bloggare igen, så om det finns någon kvar där ute som tittar in här ibland så... Vet ni det! Vi ses.


(Som vanligt, tack till Emma Brun Fors för det utmärkta photoshopjobbet)

Stereotypes

Jag skrattade högt när jag noterade denna artikel i dagens Aftonblad. Luleå har haft hundratals majjaplantor i någon kommunrabatt, och det krävdes en Jamaican för att bekräfta det.

- Benke, tycker du inte de här ser lite... Misstänksamt ut?
- Vad menar du nu?
- Jomen de här växterna... Ser de inte lite ut som... Du vet, sånt som negrer och hiphopare och så brukar flasha med?
- Jag vet inte Sverker... Tror du? Jag har ingen aning.
- Vi måste ha experthjälp. På telefonerna!

Efter en stunds överläggande så fick de tag på en Jamaican som omedelbart kunde identifiera plantorna. Snyggt gjort där, kommunledning...

Dirty Benny

Det sker ibland oväntade saker som för evigt kommer påverka ens liv. En del får barn, en del kraschar bilen, en del blir kristna, en del fastnar i skördeströskan eller hoppar med en fallskärm som inte utlöses. Jag var med om en sådan grej i måndags.

Jag var hemma hos Benny, vi myste i trädgården och gled omkring med hönsen. Vi fick veta att hans bror Jalle skulle komma på besök, och han skulle ha en special treat för oss. Jalle råkar vara av den bågåkande, pryltokiga typen, mil ifrån oss själva det vill säga. Men han hade något som vi inte kunde motstå; en Desert Eagle (för folk som inte vet vad det är, se bilden på Benny). Jag och Benny, två pacifister/vapenvägrare/kärleksförespråkare blev som två små skolpojkar när polisen kommer till skolan och föreläser, "Han har en pistol!! Får jag hålla, fårjagfårjagfårjag!?". Så var det, med den lilla skillnaden att vi fick hålla den. Och skjuta! Vi gick ut i skogen likt ett gäng hillbillies och letade på cowboyhatt, sydstatsflaggor och solbrillor för att få den rätta känslan.

Min hand skakade både av nervositet och tyngd, 2.5 kilo dole i handen fick mig att känna mig större än någonsin. Jag kunde göra vad jag ville. Om jag stod på ICA och den där kärringen framför mig tvunget skulle ha sina två & femti i växel så BLAM!!! Om nån tränger sig före i biokön så BLAM!!! Om Leroy kommer in på min gård så BLAM BLAM BLAM!!! That's my goddamn god given right, booy. Efter vår shootout ute i skogen så posade vi och lekte vidare. Jag tog fram mitt anteckningsblock och prickade av ytterligare en punkt på livets to do-lista. Synd bara att "Skaffa ett liv" också står med där.

Spiderman

För att åter knyta an till insekthatet i tidigare inlägg så har jag en ännu färskare historia! Det var nämligen så att häromdagen var jag hemma hos min trattkantarell Emma och kollade på rulle i sängen. Det var mysigt & skoj, och efter filmen tände Emma lampan och vi skulle bege oss för att borsta gaddarna. Emma fryste blicken strax ovanfär mitt huvud.

- Tim... Rör dig inte...
- Haha, vadådå?
- Ligg alldeles still...
- Varför? Vad talar du om?

Jag började röra mig för att resa mig upp

- Ligg still sade jag!
- Emma vad är det!?!? Vrålade jag och kände att paniken började tillta.
- Rör dig långsamt hitå...

Jag skrek till som en liten flicka och rörde mig inte alls långsamt, utan slängde mig panikartat i Emmas knä. Där låg jag naken och vågade inte se upp för att titta på vad som varit ovanför mig. Jag började nästan böla! Efter att ha suttit gungandes, naken och sårbar i Emmas knä en stund så tittade jag upp och såg spindelkräket. Jag tvingade Emma att slå ner honom, varpå han trillade ner i springan mellan min säng och väggen. Vi böt sidor den natten vill jag lova.

Espen

I helgen var jag och Manne i Oslo för att besöka våra vänner som slagit sig till ro i staden - det gick lite sådär. Nils-Petter drog hem samma dag som vi kom, och Gris-Nils som vi skulle bo hos lämnade oss för Abott som bor i nån sketen förort, medans vi levde livet i centrum. Det går visserligen att diskutera huruvida det var något vidare liv vi levde, då min bankbok stoltserade med en stor nolla i sig redan efter två dagar. Ölburk för 35 kr, vilket bondfångeri!

Norge! Vilket jävla skitland. Oslo! Vilken skitstad! Lägenhetskomplexen var gamla och fallfärdiga, det märks att det inte har varit någon som begripit att sköta fastigheterna sedan herrefolket lämnade tillbaka landmassan 1905. Nej fan, vi skulle ta och reclaima det där så kallade landet igen. De har ju liksom inget att komma med, så det enda de kan göra för att ge igen på sina forna herrar är att driva upp priserna till över det dubbla, sådär bara för att jävlas.

Men Norge är ju bra fint om man ser till landskapet. En etnisk rensning så är det ju klart sen.

Cranefly

Jag tycker detta har varit en bra sommar. Visst, vädret har varit halvkasst genom större delen av Juli och Juni, med några få toppendagar att glassa på. Anledningen till att jag ändå tycker att sommaren har varit toppen är att det varit en sådan brist på snuskkryp. Jag har kunnat sitta med fönstret öppet hela nätterna varenda dag utan att bli störd av allehanda äckelpäckel som kommer in och stör. Inte ens mygg! Tills den 21:a Juli vill säga. Då bröt de små fittedjuren tydigen karantän av mitt rum och invarderade. Sitter nedsläckt och surfar runt 01:00 och tycker något fladdrar till till höger om skärmen. Frtfrtfrtfrt! Reagerar instiktivt med att sitta helt still och knäpptyst. Slutar andas och lyssnar, som om jag satt gömd i ett skyddsrum under mattan. Knäpptyst så inte nazisterna ska höra mig och ta min familj.

Jag väntar någon minut, men inget mer syns till. Börjar långsamt andas igen och pulsen går tillbaka till sitt sakta lunk. Surfar någon halvtimme till, och stänger ner för att lägga mig. Suttar av mig kläderna & kallingarna för att vräka ikull & vältra mig i sömn. Slår på lampan och sträcker mig efter täcket för att "fluffa till det" (så det inte hänger en massa dött påslakan högst upptill, duh). Fryser omedelbart till en isbit. På väggen vid täcket sitter äckelkrypet, harkranken, och stoltserar med sin decimeterkropp som till nittio procent utgörs av ben. Står öga mot öga med helvetesbesten, helt stilla. Pulsen ökar och andningen avtar igen, och jag börjar släppa ögonkontakten för att söka efter en tidning. En pärm, vadsomhelst som kan tillintetgöra hotet. Jag hittar och rullar ihop en tidning, då han synar mig och börjar fladdra runt.

Han går till attack och jag vevar som en jävla dåre efter honom. Jag står naken med snorren studsandes och armen vevandes efter det djävla monstret, men han kommer undan. Han flyger in under bordet och försvinner! Jag tänker inte ge mig, han får fan inte vara herren i rummet när jag ska sova, för rätt vad det är så har man en ovälkommen sängkamrat. Så jag tänker ut en stilfull plan och "the hunter becomes the huunteed" med filmreklamsröst upprepas som ett mantra i mitt huvud. Eftersom de uppenbarligen dras till ljus så släcker jag ned mitt rum totalt, tar på mig kallingarna och ställer min dörr på vid gavel. Jag går ut i vardagsrummet och tänder alla lampor och sätter mig på huk på golvet. Efter ca tio minuter ser jag honom komma ut för att ta resten av huset som sitt eget... Men SMACK! En jävla basebollsving senare med en mapp så ligger han där på golvet. Livlös. Jag stod segrandes efter striden och gick in i mitt rum och stängde fönstret.

Uppdatering

Sitter och surfar runt lite och drar in på http://www.1000apor.com/ för lite bloggläsning. Hamnar på Willow Schulmans blogg och läser detta. Det är ju tamejfan som han klippt och klistrat från min sida! Vilken jäkel. Och om nu detta upplevs som så irriterande av min få, men ack så trogna läsare, så... Skäms jag väl lite. Om jag tappade 50% av läsarna på det förra avbrottet, så har väl detta tagit 45% till. Så tack de som finns kvar iallafall (Benny, Ann, Johanna...) och hoppas att ni inte är för jävla sura. Och Schulman, sug keuk!

The Crying Game

Igår var jag på ett fantastiskt bröllop, jag hade förbannat skoj och mår idag därefter. Fyfan! Det vanligaste tecknet på bakfylla (om man inte räknar illamående eller huvudvärk) är för mig att jag bölar. Alltså för minsta grej, som till exempel imorse när jag gick upp och läste i tidningen Land (den låg uppslagen på booordet!) om bröderna Nordahl, ni vet de gamla fotbollsproffsen. Om deras föräldrar och om en dikt som deras morsa hade skrivit när de flyttade hemifrån. Buhu!

Eller som när jag sen välte ikull mig i soffan. Zappade runt på rutan och fastnade framför Animal Planet och den här Animal Police/Pet Rescue-smörjan. Stackars snela gris! Buhuhu! Hunden, akta tassen!! Buhuhuhu. Sen skrattade jag mig visserligen fördärvad också, jag slet upp kameran men lyckades inte fånga bilden. Det var tre män som skulle bedöva en struts och den var så stark så de kunde inte hålla den still. Till slut låg det tre män staplade ovanpå varandra, med strutsen underst. En bild jag inte trodde jag skulle se en söndagsmorgon. Fantastiskt!

I övrigt beklagar jag dåligt bloggande på senaste, men jag har inte vart hemma en gång på över en vecka så jag tar tillfället i akt när jag ser en dator och inte sysslar med något. Det kommer bli bättring! Men ni måste ha överseende ett tag till.

Bragg

På tåget ner till Göteborg häromsistens var jag omringad av allehanda hårdrocksdrägg på väg till Metaltown. Överallt var de! Och oerhört jobbiga är de dessutom. Jag tänker ofta på det när jag är ute och far på rälsen, då man kommer nära inpå folk och fä (oftast fä). Mina fördomar om allt och alla, till exempel när det satt ett gäng på fyra hårdrockarschwein och diskuterade och drack öl. De pratade ju bara skit! Hur fan står de ut att vara med varandra om de bara dillar om nonsens! Det är nog det jag irriterar mig mest på med tågfolk. Vafan snackar de om?

Eller som när jag åkte hem från Falun senast, då det satte sig tre personer framför mig. Två män och en kvinna, lite halvunga sådär, och genom mitt antagande också studenter av något slag. Jag poppade Onkel på iPoden och tänkte att fyfaaan vad tråkiga de ser ut. Alltså riktigt jävla minnenas television-tråkiga typer, fula var de med. Så jag stängde av mp3:an för att tjuvlyssna på dem och få mina fördomar bekräftade (min initutition ni vet). Och hör! De pratar om "den monumentala tekniska revolutionen" och "anmärkningsvärda marknadssituationen som råder". Fyfan vad brunt hörni! Jag vill lägga min hand på den ena typens axel, böja mig ner och gapskrika i hans öra; FYFAN VAD TRÅKIG DU ÄR!! FAAN!!

Skitsamma! Nu ska jag på bröllop. Kick some ass, take some names. Tjohej!

Mattias Kling

Hej på er! Nu har jag åter kommit hem efter min resa till vår västra kust där jag bott hos Benny och levt livet (ahem). Där har ni svaret varför jag inte uppdaterat något, vilket kanske inte gjorde något eftersom Benny ändå utgör ungefär 50% av min läsarskara. Iallafall, jag var också med Mr. Jones och bevittnade Metaltown nere på frihamnen. Det var okej skit, synd var att Opeth som jag var där för att se ställde in i sista minuten men ersattes av Satyricon, vilka jag också länge velat bevittna. Spelningen var i stora drag okej, det var sjukt fett att få se The Pentagram Burns, K.I.N.G och Mother North. Fyfan asså! Satyr var söt i sin nya frilla och Frost var cool, som jag förväntade mig.

Dimmu Borgir tog jag också en titt på, de var lite töntigare och har aldrig tilltalat mig på skiva, men det var ändå rätt najs att se. Sen blir sångaren per automatik fånigare eftersom även han är norrman, men språkade engelska liksom. Lär av Satyr din pellejöns! Amon Amarth köttade väl på som de brukar, Nightwish är totally gay och Converge glömde jag helt bort, vilket kanske var den största missen. In Flames som jag inte heller gillar nämnvärt (men ändå har sett tre gånger) levererade sjukt mycket och jag har aldrig känt marken skaka sådär, det var fan läskigt.

Iallafall, nog med fånerierna. Nu är jag tillbaka, så stay tuned!