tisdag 8 januari 2008

Legolas

Inatt drömde jag mig tillbaka ett par år, jag var kanske 7-8 eller så. Jag lekte med mina kompisar i skolan, Ronheim, Jon-Erik, Hirvo och gänget. Som i gamla dagar, så fröjdefulla vi var!
Men i sanningens namn stod jag inte ut att leka med mina vänner som liten, annat än när vi spelade fotboll och hade andra gruppaktiviteter för oss. Jag minns särskilt hur överjävligt det var att bygga med lego med grabbarna - De fattade ju inte ett skit. Hur fan kunde man blanda pirathattar och lasersvärd? Eller ekerdäcken till riddarnas vagnar och vingarna till rymdskeppen, för helvete? Each to his own, man blandar inte rymd och riddare eller brandmän och pirater, det var hemskt. Den enda som kunde det något sånär var Lill-Rickard Jansson. Han blandade måhända friskt men hans kreationer var mycket inspirerande!

Hemskt var det också när man väl skulle leka med det man byggt. Medans de for omkring och ville krascha med sina rymdskepp/piratbåt/riddarhjälm-saker så spektakulärt som möjligt in i väggar satt jag och ville ha handling och intrig (Jag minns Manchu som vandrade i bergen en dag och plötsligt trillade i ett hål och frös till is - För att sedan vakna upp 500 år senare in i framtiden! Spektakulärt!). Jag fick leka med mina yngre kusiner och säga åt dem vad de skulle säga och göra med sina gubbar - med mina jämnåriga blev det bara anarki. Herregud.

Inga kommentarer: