onsdag 16 januari 2008

Human Intelligencedeficiency Virus

Idag lyssnade jag på Christer i P3 på jobbet. Temat för dagen var hypokondri, och folk fick ringa in och delge lyssnarna sina historier om inbillad sjukdom. Det fick mig osökt att tänka på när...

... Jag var 13-14 och hade precis kommit in i puberteten, just vid den tiden då man började låta lustigt och få ett hårstrå här och där. Jag hade också noterat att jag hade fått ömma nipples, de var liksom lite knöliga - nåt som alla upplever då det hör till utvecklingen, men jag var självklart övertygad om att jag hade fått bröstcancer. Ve och fasa, jag var ju bara 13 år, kille och hade bröstcancer. Vilken skit va?

... Eller när Benny i gymnasiet hade grav HIV-ångest. Nej, han hade inte vart på Club Sylvester och besökt gloryholeavdelningen med Jéan och Bruce, ej heller vart på Aya Napa - Han hade druckit ur samma glas som en Thailändare på en fest. Man försökte försökra honom om att det inte sprids via saliv (eller Thailändare för den delen) men han var otröstlig. "Men tänk ifall hon hade munsår!?!?!?" Jag minns inte hur långt han tog det, men det pågick iallafall minst ett par veckor. Mycket roligt.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Nej nej.. Ett halvår höll det på. Åh, ljuva liv!

Tim sa...

Ja så kanske det var! Vilken idiot va?

Anonym sa...

Han gick ju och kollade sig också....alltså blodprov....ja vad säger man. Snacka om nojja!


Snackade med honom nyss. Han skulle hem och laga till haullomibrgers.

Fattigjon