Equilibrium

Emma kallar mig ofta för peddo. Inte som i att jag har pedofiliska drag, utan för att hon anser mig vara pedant. Alltså lite för pedant för mitt eget bästa. Hon menar att jag är petig med maten, vilket jag tills häromdagen avfärdat som rent nonsens. När min vän Isak kom hit och påpekade samma sak, helt oberoende av henne, så reagerade jag.

De menar att jag är en dåre. Jag menar att det enbart handlar om balans. När jag fixar iordning en sallad så tycker jag det är ett otroligt irritationsmoment när det är för mycket av tex. tomater, så jag kan strunta i att skära de sista bitarna och sutta in dom i kylskåpet igen. Det ligger en femtedels tomat i kylskåpet, men det ligger fan ingen femtedels tomat för mycket i min sallad!

Eller som när vi gjorde Tortillas när Isak var med. Han reagerade över att jag hade vikit ihop min lilla munsbit, men hejdade mig efter en tugga. Jag tyckte det saknades något, så jag lade ned den och lade i ett till salladsblad. Han hånade mig och frågade om jag var dum i huvudet. Men jag sade att nej, det är jag inte.

Det handlar om balans.

Mambo nr. 5

Det här med samboliv är ju ganska nytt för mig, i en ny stad dessutom. Man har lite olika syn på saker och ting och hur de ska göras, men det är ju alltid bra att byta syn- och tillvägagångssätt, det kan ju alltid leda till något bra i slutändan (om det är på mitt sätt det görs). Men ibland tar jag till lite knep, för att kringgå trista saker.

Till exempel när Emma frågar vad som visas på televisionen. Jag sitter ju ändå vid datorn, så jag kollar in utbudet. Eftersom jag vet att hon gillar mammapappabarn-program så vet jag ju hur jag ska göra för att själv slippa dyngan. Jag utelämnar helt enkelt det från min breifing, som tidigare ikväll. Klockan 21:30 skådade jag "Singelmammor" på TV2, så det glömde jag ju såklart nämna. Eller när jag är i en tight spot, och VET att det är något skräp som visas när vi sitter där och glor. ZAPPZAPP säger det! Det är bara att dubbelzappa förbi kanalen så hon inte hinner skymta Barnsjukhuset, Barnmorskorna, 120 dagar i Sodom, eller vad det nu är hon vill se.

Samma taktik som jag brukar använda på Manne när det visas MotoGP eller Formel 1. Genius!

Irritationsmoment #4

Att ett såhär stort, fint paket blir till en så liten sorglig bit skrumpet fett.

Break the ice

Jag brukar (allt som oftast) se mig som en något sånär smart person. Eller okej, intelligensbegreppet är väl aningen relativt, man kanske snarare skulle säga... Medveten. Jag är medveten om mig själv och den konstanta idioti som omger mig. Jag intalar mig att jag på något sätt kan genomskåda den, se den för vad den är och följdaktligen, undvika den. Men ibland så gör jag saker som ställer hela min syn på mig själv på ända. Jag är tillbaka på noll, jag skulle lika gärna kunna sitta och blänga på en TV som visar Jerry Springer på mute, och Martin Stenmark på stereon. Så dum känner jag mig.

Efter middagen så slänger jag mig över disken för att få det snabbt avklarat, så jag kan parkera ändalykten i soffan. Tjoff tjoff! Se, det blänker som ett nypolerat oll! För att uppnå maximalt mys i soffan så brukar jag också fixa till ett glas med en liten limebit och kanske, ungefär halva glaset vatten, och resten fyllt med is. Eftersom man alltid är blöt efter en stunds hårt diskande så fastnar ju isbitarna på fingrarna när man tar dem ur frysen (åh, fysikens lagar). Jag tänkte vara lite skojfrisk och trixa för Emma, så min snilleblixt sade till mig att ta upp dem med tungan istället. Hähä, nu ska hon få se!

Så gick jag till Emma med en isbit på tungan och hon frågade mig något i stil med "Är du dum i huvudet eller!?". Vadå tänkte jag, ser du inte vad skoj!? Den sitter ju på tungan! Hoho! Men när jag fått nog av hennes idiotförklarande blickar så tänkte jag dra dän den där (fyra D-ord på rad) isen, då den satt märkbart... fast. Det gjorde ont när jag drog i den. Jag skrattade lite bortförklarande, sedan jag tog i utav bara fan, och till slut... RITSCH!! Det gjorde ont så innåthelvete och jag tror jag drog bort kanske 2500 smaklökar. Jag rörde inte en min, och sade något i stil med "såja! borta!" sen sprang jag in på toaletten och såg hur blodet pumpade ur min slempinne. Jag grimaserade och kände mig usel.

Vy från en toa

Vi var på Harrys här i Falun en sväng för inte så fasligt länge sedan, och efter en stund behövde jag givetvis springa på toaletten. Och man måste ju alltid tvätta händerna när man tagit på snoppen, inte sant? Toakonnässör som jag är, så kunde jag inte låta bli att förfasas över läget på dasset. Det tedde sig självklart att dela ut bottenbetyg till denna avdelning av nattklubben, skulle ni inte hålla med?



Toaletterna på Harrys får 1 av 4 fungerande vattenkranar.

Mr. Muscle

Idag var jag och gymmade, hör och häpna. Mycket fascinerande miljö, det där. Stora, starka vackra pojkar, vackra män som bär iväg med vikterna så de kan ställa sig vid speglarna och kolla på sig själva. Se bara... Min biceps är full med pumpande kroppsvätskor.... Seee så den sväller... Mmmm... De radar upp sig, hela kompisgänget och kollar på varandra medan de lyfter vikter till Nightwishdunket i bakgrunden.

Hur är det han Buffalo Bill säger i När lammen tystnar... "I Wanna fuck myself"?

Headlines

Traskar förbi dagens aftonblaskelöp. TRÖTT & HÄNGIG? Du kan lida av OKÄND SJUKDOM!!! Tanken som passerar i huvudet är självklart "så praktiskt!". Jag menar, det är ju helt oslagbart att kunna förklara trött- och eventuell lathet med sjukdom. Disk kvar i stället? App app app! Jag är faktiskt sjuk! Det är fantastiskt, inte sant?

Inte sugen på att jobba? Du lider av OKÄND SJUKDOM!!!.
Smakar maten illa? Du lider av OKÄND SJUKDOM!!!
Skaver förhuden? You know the drill...

För att citera Manne angående porr när bredbandet gjorde entré i stan; Det öppnas en väääärld (svepande armrörelse) av möjligheter!!

Under a pale gray sky

Jag åtog mig ett litet projekt när jag flyttade hit till Falun. Varje dag i tre veckors tid har jag tagit två bilder på himlen, en på morgonen och en på eftermiddagen. Sedan körde jag dom i mitt himlensmedelfärgunderenlängretidsperiodsprogram för att få ut någon form av medelvärde på himlens kulör. Mitt resultat blev det som ses här under.

Härliga tider.

Emma & afrikanerna #2

En dag när Emma och jag var på hemköp för dagens införskaffande av mjölk så stod det en ung herre framför oss i kassan. Han langade upp ett paket kondomer av märket Profil (jag läser det alltid pedofil vid första anblicken) och sade att "Jag tar de här!". Han gjorde det med den där "Det här är väl inget konstigt! Har ni aldrig sett någon handla kondomer förr!? Jag är så bekväm så!"-rösten, fast han givetvis tyckte det var lite pinsamt. It's in the eyes! Stå där och handla saker att sätta på snoppen, va! Iallafall. Jag kom och tänka på kondomutbudet back home i Lindesberghemköpet. Tre till sorterna har dom, varav två heter Profil och Cho-san. Det fanns en tredje, extra stor som jag inte kunde komma ihåg namnet på;

- Emma? Vadfan hette de där råstora kondomerna som de har i Linde nu igen?
- Jag kommer inte ihåg...
- Nej, inte jag heller...
- Vänta nu... Big and black.. Eller?
- Hmm....

Fotnot: Namnet jag sökte efter var Big and beautiful.

Irritationmoment #3

Att skala sig själv istället för potäter.

Imorgon ska jag för övrigt på min första VFU (praktik i folkmun) på en högstadieskola här i Falun. Nu får vi äntligen se om lärdomarna från Maj-Britts naziparads/gymnastiklektioner i lågstadiet can be put to use... Jag gnuggar mina händer.

Exhume to consume

Nu var jag åter tillbaka efter en tvådagarstripp till min kära hembygd. Ärendet var ett tandläkarbesök (4400 kr, varsågoda! Är ni säkra på att ni inte vill ha mer? Dricks kanske?) som åtgärdade en problemtand som spökat sedan April. APRIL! Och i måndags bet jag av en gammal lagning, vilket även det resulterade i en kontosdeduktion på 600 kr. 5000 med andra ord (de håller sig iallafall till jämna tal). I måndags skaffade jag även nya brillor som gick på 3500 pluringar. För helvete!

Men åter till tandläkaren. Jag tyckte först det verkade lite läbbigt det här med rotfyllning, skrapa runt på insidan av tanden med en liten minisåg och så... Men hör och häpna, det var faktiskt ganska behagligt! Jag ligger stilla ett tag och slumrar av till ett skrapande ljud från insidan av min tand. Scratch scratch! Det frambringade nästan en erotisk känsla, när sågen penetrar insidan av mina små tandkanaler. Längre ner! Skrapa ur den där tandroten, längre ner ska du! Ta i nu!!! Scratch scratch.


Nu är jag ensam hemma i Falun igen. Ska leva ungkarlslivet i lyan, trippa runt utan strumpor, ha fötterna på bordet, skita med öppen dörr, kasta snus på väggen och äta hundskit med mjölk, you know the drill.

Irriationsmoment #2

Jag gillar att botanisera bland grönsakerna i affären. Det ger mig en känsla av välbefinnande att handla grönsaker och lägga i kylskåpet (jag behöver inte nödvändigtvis äta av dem, vi är faktiskt två i min stuga). Jag kombinerar lustiga färger, brunt, rött gult & grönt! Jag tänker när jag lägger upp dom vid kassan att "Håhå, se på mig, här handlas det hälsokost! Smask smask!". Men en sak gör mig rädd där bland rotfrukter och trädutväxter. Den där jävla äggplantan.

Den ger mig rysningar längs med min ryggrad. Okej! Okej. Jag medger att jag aldrig skurit i dom. Jag har en bild av att om när jag gör det, så rinner det ur någon varliknande, gul vätska ur det gulvita snuskköttet. Jag har inte smakat dom, jag vetefan ens vad man har dom till. Men det där skalet... Jag vill kräkas när jag ser dom. Så blanka... Blanka och svarta! Jag har inte vågat ta i dom, men när jag ville ha en bra bild tog jag faktiskt mod till mig och gjorde det. De kändes precis som jag trodde, och jag tänker inte göra om det! Och namnet... Äggplanta? Hulk.

Emma och afrikanerna

När jag och Emma skulle fara till Grekland i mitten av Augusti så tänkte vi passa på att växla lite kosing på Forex i Arlanda. Väl där så såg jag den där "securibaren" (stapeln till höger om Emmas huvud). Lite skojfriskt yttrade jag en fråga, varför man hade sådana lite överallt i diverse affärer och banker egentligen;

- Vad har de en sån där fånig stapel för! Är det så man ska kunna ta med ungarna till banken och kolla om de växt något sen senast?
- Tjae, jag vet inte riktigt...
- Näe, de används såklart för att, låt säga att man blir rånad, så slänger man en snabb blick på den där stapeln så kan man ju använda bovens längd som signalement sen.
- Ja precis så måste det ju vara! Så man kan säga "svart man, 1.75 lång"!
- Så man kan säga hur lång den svarta mannen var?
- Ja? Eller?

Irritationsmoment

Det finns få saker som gör mig så äcklad som att se folk äta. Då menar jag inte som när jag sitter kring ett bord med vänner, eller kanske på middag hos Emmas föräldrar eller så - utan random folk liksom. Jag mår illa när jag ser barn slörpla på en glass, ynglingar som äter chips på tåg, eller personer som äter pizza. Det kvittar vad, det slår knut i magen på mig. Som förra veckan!

Jag och min nya klasskamrat Kim var och tog en pizza nere på byn, då jag fick syn på en man (se bild). Han gillade verkligen att vara på pizzeria, ååh som han njöt! Som när han inmundigade den där förrätten ni vet, en liten brödbit som de brukar bjuda på i en korg. Han tog med sig ett par smörpaket, och som han smaskade, han hade tamejfan smör i hela jävla ansiktet (se bild, hakan). SE! Jag trodde givetvis det inte kunde bli värre, eftersom han ju trots allt skulle käka pizza...

...Men det visade sig ju såklart vara en kebabrulle, fylld till bredded med smaskig, kladdig, vit kebabsås. Efter någon minut hade karln sås på hela armen, och även lite här och var i ansiktet, som en krigsmålning nästan (och så som han kämpade med den där rullen så hade han nästan behövt en sådan). Självfallet tror jag att jag nått äckelklimax, men se eller snarare HÖR på fan när kräket dricker cola! Efter varje svälj hör jag ett "mm-aaah". MM-AAAH!!! MM-AAAH!!! Så mödosamt det är att svälja vätska, jag måste STÖNA lite efter varje gång. MM-AAAH, MM-AAAH! Fyfan...

Falun

Hej på er! Så var jag åter på stadig mark, i Dalarna för att vara exakt. Korrekt, jag har flytt min kos och slagit rot... Lite längre upp i Bergslagen (som det teoretiskt sett ändå borde räknas som efter Tåg i Bergslagen går hit). Jag är numera studerande på högskolan, och måste väl ändå säga att jag står inför en stabil tillvaro igen. Sommaren som gått har bjudit på otroligt mycket i aktivitetsväg, och, följdaktligen, så gått som intet på bloggfronten. Trots stora doser regn och annat rusk skulle jag ändå vilja kalla denna sommaren för den baeste saamern i mitt liiöö, då det faktiskt är den första sedan sommarlovstiderna som jag haft flera månader på mig att göra PRECIS vad jag velat (och haft pengar till att göra det).

Jag ska inte tråka ut er med detaljer, men jag är iallafall nöjd. Nåväl! Nu är jag hundraprocentig bloggare igen, så om det finns någon kvar där ute som tittar in här ibland så... Vet ni det! Vi ses.


(Som vanligt, tack till Emma Brun Fors för det utmärkta photoshopjobbet)