Self Esteem

Missförstå mig inte nu. Jag avskyr när folk börjar tjåla om sina drömmar. När någon drar igång "åh, jag hade en så konstig dröm inatt, såhär var det" så får jag god lust att springa upp i ett träd och klättra ut på någon gren, knyta en snara, linda den runt smalbenen och hoppa ner. På så sätt hänger jag uppochner, så jag enkelt kan kissa mig själv i munnen. Det är ett roligare och bättre tidsfördriv än att höra någon prata om sina drömmar. MEN!

Den här veckan har varit något särskilt. Varenda dröm jag har haft (tre till antalet) har handlat om mig själv och min storhet. Hur grandios, duktig och snygg jag är. Och det har aldrig hänt förut! En av dom handlade om att jag på en fest utan minsta problem slog ner Dr. Cox från Scrubs för att han var en otrevlig prick mot en tjej där. Efter att jag slagit honom gul och blå så väste jag något i stil med "Uppför dig, apa!". Jag var macho, stark och frän.
I en annan hände massor av fränt, men essensen av det hela var att jag ringde till mor och sade "slå på teven! jag är med i finalen!!" under fotbolls-VM. Efter jag hade vaknat så nynnade jag nästan hela dagen på en viss R. Kelly-låt.

Jag försökte följdaktligen omsätta det här (av drömmarna) nyvunna självförtroendet i verkliga livet. Det gick li-li såder. För inatt drömde jag att jag var fast i en kubformad låda i marken. Det fanns ETT hål uppe i taket, och lådan var liksom nedgrävd. Meningen med hålet var uppenbarligen att folk skulle diarréa igenom det, för det forsade skit ner på mig. Bajs med majs, jordnötter och allt. Allting var som vanligt igen, jag var satt på plats. Upp till öronen med diarré.

Slut på nonsens! Nu far jag hem över helgen. Vi hörs på söndag, sanna mina ord!