Internhumor

Idag var jag till tandläkaren för en liten undersökning (som kommer resultera i en lagom deduktion på 3500 kr från mitt konto om två veckor). Vanligtvis besöker jag folktandvården i Storå, men eftersom den var smockfull och jag behövde en akuttid så blev jag tilldelad en i Kopparberg istället. Bra så, och jag fick lift dit av min farfar. Vi kom fram lite väl tidigt, så vi spenderade en stund med att glida runt i byn och betrakta misären och förfallet. Helt plötsligt såg farfar något;

- Är inte det han den där Jilcke?
- Vart då? Vem?
- Där borta... Han den där snuskgubben som slår en massa fruntimmer!

Jag vänder mig om och ser en gammal man med långt grått hår gå in på en pizzeria.

- ... Du menar Hans Scheike?
- Jajust, precis han!

Sett på jobb

Häromdagen kom jag på en gammal anekdot från jobbet som jag helt sonika glömt bort att skriva ned här, trots att det var säkert två månader sedan som jag upplevde det. När jag och Benny var och bowlade med jobbet så dök det dock upp i mitt huvud igen, så jag passar på att plita ned det nu medans jag kommer ihåg;

Jag var inne och donade med något i lunchrummet, då jag såg en lapp liggandes på ett av borden. Det ligger till som så att vi har olika avdelningar här på jobbet, som gör jobb åt varandra - tjänster och gentjänster ni vet. Iallafall, det var något som skulle ned till den så kallade plåtverkstaden, och därför hade någon gubbe författat en lapp med den nödvändiga informationen på. Tyvärr hade jag inte mobilen med mig på jobbet den dagen (ty jag inte vill att den ska sluta fungera på grund av överdos av smuts), men jag kan redogöra för hur denna lappen såg ut genom en rekonstruktion i paint, handstilen är för övrigt nästan autentiskt. Så ni får se det roliga jue.


"Vafaen, jaevla böeg, sådär säger man ju inte!"

TiB

Jag tog igår lördag en spontantripp till puman i Falun. Var i Lindesberg och hoppade på tåget som gick kvart över tio på morgonen, bara sådär, helt radical woow. Detta känns lite som ett uttjatat och trist ämne att alltid raljera om, men ändock; Tågfärder gör något med mig. Det första jag lade märke till var den lustigt och (i negativ benämning) orientaliskt doftande turbanmannen framför mig. Curry-nam-nam from Calvin Klein, ute nu! Det andra var den unga mannen i ful mössa, fettfläckiga glasögon och hängig buk. Inte personen i sig, men chipsätandet han var i färd med. Det är något med chipsätning ur 300 grams sourcream/onionpåsar på offentliga platser som ger mig genuina rysningar.

Jag upplevde stunden senare ett svagt tryck mot min urinblåsa, så jag reste mig för att reda ut det hela på dass. Gick in, och noterade att det flöt vatten fram och tillbaka på golvet, i takt med tåget. Äckligt tänkte jag, och ställde mig långt ifrån ringen (hellre prickskytte än kiss under skorna). Suttade upp locket, och såg hur det var gulbrunt vatten upp till kanten, som plaskade och stänkte åt alla håll. De bruna kottarna som plaskade runt däri ledde osökt tankarna till en smaskig gryta. Bara potatisen som fattades!

Jag äcklas av världen.

Hört på jobb #15

- Men vart kömmer din svartskallekompis ifrån, vae!
- Syrien.
- Hähä! En riktig blåneger!!!

Hört på jobb #14

- Faen, hur gåle för din svartskallepolare!
- Jo han har fått jobb nu...
- Häh! Varfaen dåe!
- Meritor inne i Linde.
- Vafaen har de för platschef! Han ska man ju tae ett snack mä!
(enter gubbe nr.2)
- Vadå platschef! Han är ju blattchef!
- Hähä, jae! Ansvarig för anställning av blånegrer å svartskallar!
- Hähä
- Höhö

Hasta la Hamburgeria Sempre

Idag hade jag återigen en fnissig stund för mig själv när jag stod och pillade på jobbet. Jag tänkte mig tillbaka till de glada dagarna i tredje klass - Vi hade en temadag, det var på FN-dagen om jag inte missminner mig. Temat gick ut på att vi skulle simulera situationen i världen genom att fördela skolans elever såsom det ser ut i väst kontra tredje världen. Hela dagen skulle de fattigare ha sämre förutsättningar än de få procenten "rika" eleverna. Det hela hade sitt klimax under lunchen, då de rika skulle få äta hamburgare och skölja ned kalaset med lite Coca-Cola, medan vi som hamnade i fattiglappsgruppen skulle få äta ris och dricka vatten. Jag minns inte hur fördelningen var, men det var nog ungefär 85-90% fattiga, medan resten var i den rika gruppen.

Jag tror inte han var medveten om det, med allas vår Egil i fyran skulle snart bidra med lite extra krydda och realism till rollspelet. Ilskan och frustrationen bubblade i honom, varför skulle inte han få smaska hamburgare som de andra? Sagt och gjort, raseriet urartade i en riktigt liten hamburgarrevolution - stolar, saxar & pennor flög, rutor krossades och dörrar slogs igen. Upproret slogs snabbt ned av de styrande vuxna i den rika gruppen, och Egil släpades skrikandes och protesterandes ut ur matsalen. Vad mini-Lenin gör idag vet ingen.

Limp Bizkit (Hört på jobb #13)

På tal om föregående inlägg och limpmackor till frukost; En gång i tiden så tog jag tid på mig att göra goda mackor till frukosten på jobbet. Alltså ordentliga med lite allt möjligt på. Sallad, tomater, skinka och paprika osv. MEN det var innan jag visste hur man fungerar på arbetsplatser. För inte kan man göra sådana kreationer själv - en arbetande man ska ha limpa med ost på. Eller preckekörv!!! För var det annorlunda så fick man alltid någon skoj kommentar i stil med;

- Nu har nån var dukte på att knulle! Hähä!
- Ja han har ju fått tackkort i matlåda! HÖÖHÖÖ!!!
- Bra du har en käring som gör mackera åt dä!

Gubbjävelsfitter! Är ni handikappade, eller idioter kanske? Måste ni ha en kärring som fixar mackor åt er om de ska innefatta pålägg i plural? Gör era egna jävla mackor! Ge fan i att gnälla och testa själva. Det har nästan resulterat att jag har blivit one of them för jag inte orkar höra tjatet. Så nu sitter jag där med mina ostmackor och äter så lydigt. Jag är en slav.

Smack my bitch up

Jag hatar vissa ljud. Och jag tänker inte på vanliga hatljud såsom naglar mot tavla, gaffel mot tallrik och så vidare, utan det är andra ljud som driver mig till rent och skärt massakervansinne. Som till exempel på frukosten och lunchen under mitt arbete. Då sitter jag bredvid en gubbe som smackar, alltså tuggar med öppen mun. Så långt bak som jag kan minnas i mitt liv, kanske det första som jag lärde mig om uppförande tillochmed, var att inte smacka. Man tuggar inte maten med öppen mun. Det är oartigt och låter illa, och om jag gjorde det så kunde jag lika gärna gå ifrån bordet och äta själv, där jag fick sitta och smacka och smaska i min ensamhet och skam.

Men på jobbet sitter jag bredvid en smackare. Vi talar inte lite lågmält småsmask som man kan råka göra ibland - vi talar om dagligt, obligatoriskt mongosmack. Som en jävla hund som hittat en mumsig köttbit och ska slafsa i sig. För varje smack som tas så zoomar jag in den där munnen i mitt sinne. Ostlimpmackan blandas runt i käften med saliv och dålig andedräkt tills den bara blir en kladdig gröt som for runt. Allt går i slowmotion, varje smack ljuder med ett eko och jag sitter som i trans. Det enda jag hör är ett jävla smackande. Här klagar gubbjävlarna som om det vore världens undergång om man glömt lämna tillbaka en hammare som hängt på samma plats i skåpet i 45 år, för att bara gå in och smacka livet ur oss andra under rasterna. Fyfan.

Ski or die

I helgen var jag hos min snygga fru och nojsade, och på lördagen tog vi en avstickare till Mora för att se hennes mor och syster köra tjejvasan. Jag åkte hem därifrån med två bestående intryck;

1. Längdskidåkning är de fulas gren. Bleka, tjocka, smala, hartandade, grimaserande, alla var fula. Ja, jag tror tamejfan de enda snygga brudarna längs med hela spåret var svärmor och systern. För fulskådning, se på längdskidåkning.

2. Den särskilda inställningen till brudar som håller på med sport, liksom, "de är ju så söta när de försöker sig på sånt"-inställningen (okej för fotbollen, den är verkligen usel). Speakern vid målgången hojtade och höll låda som fan, "Åh kom igen tjejer, ni är så duktiga som kämpar på så hårt! Heja tjejer, det här klarar ni galant!". Som om speakern under "riktiga" vasan goes "Heja pojkar! Ni är jättejätteduktiga, hej & hå, vad det går! Era mamsingar är så stolta över er, tjohej varm choklad-choklad-pungsugar-elof-choklad!!!"Idioti.

Ps. Klaga inte på att jag aldrig uppdaterar.

Youth and young manhood

Igår satt jag och Manne och kollade på film. Den var rätt usel och kallas Cloverfield, en ny rulle som helt och hållet filmas med handhållen kamera a'la Blair Witch Project, fast mer påkostad och med ett ont monster som förintar New York (såklart). Den var kass, men det är kul att se Manne så uppspelt och drömsk. När soldaterna marscherar in och matar vilt med sina pangare så blir han alldeles till sig.

- Jag önskar att nåt sånt kunde hända här!!
- Jag skulle typ ligga och grina då.
- Ja men du är en fjant!! Jag skulle ha ett vapen i varje hand och bara mata. Sen om de kommer nära är det bara att slå ihjäl dom. Fatta när alla soldaterna kollar i sin kikare och så ser dom mig på avstånd, mördandes alla monster med mina bara händer. Slå ihjäl dom med en Guitar Hero-gitarr eller nåt!
- Då ligger nog jag avsvimmad.
- Jag skulle slänga upp dig på min axel och hålla min M60 i en hand och gå vidare.

Snällt att han åtminstone skulle rädda mig.

Jazzå.

Iochmed att min hjärna utsätts för daglig degenerering och förruttnelse så har man inte direkt vettigare saker för sig än att irritera sig på idiotiska ting. Och på nyhetssidorna (läs: aftonbladet.se) kan jag alltid gå in för att få en daglig dos idioti - tills jag inser att det kanske är jag som står för den största. Som här! Se bara på det så kallade Rödebygänget;
Så klart gubben blev skogstokig när han ser vad jag ser - självaste Darth Maul står till höger iklädd röd galonjacka, adidaspjuck & med lightsabern dragen. Bra gjort, fantombildsmakare. Eller som artikeln här. Kolla vad tidningen om innebandy, fånarnas sport (bortsett från handboll), heter. InnebandymagaZinet!? Herregud. Som att vara tillbaka till '87. Jag sliter mitt hår!! Jag är ett barn.

Gnech

Jag MSN:ade med Emma Brun Fors häromsistens, om gamla bloggminnen. "Åh, jag minns när jag skrev fyra inlägg om dagen" och så vidare. Hon påtalade då hennes gamla goda tid, då hon som värst var uppe i 10 inlägg på en dag. Jag mjuggade för mig själv och sade att "Ha-Ha! Tio inlägg va, du har då minnsann inget liv!". Hon kontrade med att säga att det allt var tvärtom, att det hände så mycket så hon knappt kunde hinna med allt. Jag funderade en stund och kom sedan på att det faktiskt stämmer. Som synes så har jag knappt skrivit någonting alls på senaste, och jag har aldrig haft så lite liv som nu. Jag känner mig som en hamster med betongskor som springer i ett hjul av gjutjärn. Som svetsats fast. Bah!! Ifall ni noterat avbrott i mitt annars så kontinuerliga flöde alltså.

Valentino (skådisen)

Idag är det alla hjärtans dag, uppenbarligen. En dag utan någon större betydelseför mig, om det inte vore för två anledningar;

1. Första gången jag talade med min snygga tjej var på alla hjärtans dag för fyra år sedan. Hade aldrig kommit ihåg datumet om det inte hade vart på denna dag i guess.

2. Första gången min fula kompis Manne såg världens ljus var den 14:e för 24 år sedan. Tänka sig att det gått så lång tid som han hade BM som halsband, va? Som Emma skulle sagt, ett så fult barn på en sån fin dag!

Jag har iochförsig ett tredje minne av denna dag, som är lite mer utav ett trauma kanske. Ni vet när alla ungjävlar ska hålla på med blommor och skit i skolan, eller kanske ge varandra ett geléhjärta eller två. Jag fick varken rosor eller hjärtan. As.

(bild photoshoppad av Emma Brunnfors)

Boyz 2 Men

Under mina 8 månader på ett fabriksgolv har jag egentligen först nu insett vilken flicka jag är. Nog för att Manne aldrig varit sen att påtala detta så fort jag har åtagit mig minsta uppgift, om det så är att äta pirog, lyfta vikt eller sparka på en boll. Eller Benny som hela gymnasietiden ifrågasatte min sexualitet så fort jag gav min åsikt (eller öppnade munnen över huvudtaget för den delen) om något, "Tim, det där måste vara det 33:e beviset på att du är bög". Men egentligen är det nog så att jag är en flicka i en mans kropp när allt kommer ikring. Se bara på alla gubbar på jobbet;

Ronny tillexempel. Han kan stå och svetsa och/eller skärbränna det flyger glödande bitar åt kors och tvärs. Rätt vad det är flyger det upp en bit rakt upp i flinten på honom. Den ligger där och ryker och fräser tills den slocknar och gubben rör inte en min. Det luktar bara lite bränt.

Eller Kjell-Brell. Man får passa sig när man ska tvätta händerna och man står efter honom i kön. Är man ouppmärksam så glömmer man att rätta till värmen på kranen, och man skållar händerna. Helt allvarligt, jag har gjort det flera gånger och händerna antar snabbt kokt-kräft färg och svider i nån timme framöver. Nästan brännskada för fanken, vad har gubben, kingpin-händer?

...Eller som när man dricker kaffe under rasten. Jag har tagit tid, det tar i gensomsnitt 11-12 minuter innan mitt kaffe blir så svalt att man kan dricka det utan att få brännblåsor hela vägen ner till ändhållplatsen. Efter en eller två minuter har Patrik slörpat i sig sitt som om truten vore gjord av läder.

Är det konstigt att jag känner mig flickig när det är detta jag ser varje dag, och klagar över en valk eller två (vad är detta för mystisk förhårdnad, har jag fått cancer i handen?) och smörjer in mig grundligt efter varje tvätt?

Muzak

Häromdagen besökte jag musikbörsen i Örebro och gjorde lite inköp. Jag har alltid tyckt att personalen varit fittig där (ty det har vart samma töntar så länge jag minns), tillåt mig berätta varför. De tillhör den här typen av personal som gillar att vara lite hurtiga och skämtsamma, ni vet, avslappnat sköna på jobbet - Och det måste de ju visa för alla kunderna också! Som när jag kom in så sjöng de båda kassagossarna på Onkels (fövisso utmärkta) gamla "Gaybusters". De turades om och fyllde i raderna å varandra;

- Nana-nana-nana
- Nananana-nana
- When Lennart Swahn
- I sleeping in you bed!
- Who you're gonna call!!
Båda tillsammans;
- Gaybusters!!

Haha vilka lustigkurrar till kassafånar! Sjunger och dansar när jag kommer in, va, där kom jag allt på dom! Sedan står jag och låtsas plocka bland lite sladdar för att se dom göra ungefär samma procedur, dock något modifierat med en ny låt när nästa kund kommer in. Fitter! Jag vill göra peacetecknet i ögat på den feta kassagossen med halvlångt hår och hårdrockstischa, och dra kepsfjanten i skägget och dunka ner huvudet i disken, "Sjung lite Onkel nu om ni är så jävla bekväma, sjung då!!". Busted.