TiB

Jag tog igår lördag en spontantripp till puman i Falun. Var i Lindesberg och hoppade på tåget som gick kvart över tio på morgonen, bara sådär, helt radical woow. Detta känns lite som ett uttjatat och trist ämne att alltid raljera om, men ändock; Tågfärder gör något med mig. Det första jag lade märke till var den lustigt och (i negativ benämning) orientaliskt doftande turbanmannen framför mig. Curry-nam-nam from Calvin Klein, ute nu! Det andra var den unga mannen i ful mössa, fettfläckiga glasögon och hängig buk. Inte personen i sig, men chipsätandet han var i färd med. Det är något med chipsätning ur 300 grams sourcream/onionpåsar på offentliga platser som ger mig genuina rysningar.

Jag upplevde stunden senare ett svagt tryck mot min urinblåsa, så jag reste mig för att reda ut det hela på dass. Gick in, och noterade att det flöt vatten fram och tillbaka på golvet, i takt med tåget. Äckligt tänkte jag, och ställde mig långt ifrån ringen (hellre prickskytte än kiss under skorna). Suttade upp locket, och såg hur det var gulbrunt vatten upp till kanten, som plaskade och stänkte åt alla håll. De bruna kottarna som plaskade runt däri ledde osökt tankarna till en smaskig gryta. Bara potatisen som fattades!

Jag äcklas av världen.