Då och nu

Straight outta compton!

Illustrerad vetenskap #2

Läste även lite om den här fina fjärilen/larven när jag var i biblioteket. Mycket fascinerande! Det flashiga krypet lever och frodas som larv, krälar runt och käkar, hänger, glider, och sådant som larver gör. Sedan blir den en puppa, och ur kommer en fin fjäril. Också sådant som larver gör! Men jag läste vidare, och denna lilla idiot, när den är färdigutvecklad till fjäril, har inte utvecklat någon mun. Den svälter alltså ihjäl på grund av avsaknad av mun. Smart, gud.

Request

Detta inlägg är helt och hållet riktat till Manne, så övriga göre sig icke besvär.

Det är som så, att igår var jag och Emma och shoppade på ICA här i Falun. När vi kom ut ur butiken noterade vi att en navkapsel hade trillat dän, och konversationen löd som följer:

E: Tim! En navkapsel har ramlat av!
T: Ojdå.
E: Nu måste vi köpa nya!!!
T: Det är nog ingen brådska.
E: Jo!!
T: Varför!?
E: För att... Luftrycket blir olika!
T: Lufttrycket?
E: ... Jag menar luftmotståndet!
T: ... Ja, men då kan vi ta bort kapseln på samma däck fast på motsatt sida då? Så blir lufttrycket detsamma? (Och vi slipper volta av vägen pga oväntad blåst från någon sida, tänkte jag)
E: Nej!! För fälgarna kan gå sönder!
T: Unngghh...

Så, Manne, Var god svara i kommentatorsfältet. Blir luftmotståndet annorlunda? Kommer vi köra av vägen för att bilen kommer dra åt sidan pga det nyss nämnda? Eller går fälgarna helt enkelt bara SÖNDER?

I wanna be your dog

Jag är ibland ohälsosamt (i ordets bokstavliga mening) sällskapssjuk. Som i våras till exempel - min kvinna var utflugen ur huset och jag hade en hel helg full av ensamhet och tristess framför mig. Jag hade någon dag innan (typ onsdag) ringt till Manne, men han sade att han avbokade då han var magsjuk. Det var som det var tänkte jag, men på fredagen ringde jag en gång till iallafall, då jag inte stod ut med att vara med mig själv. Han svarade "jaaaajaaaaa, jag känner mig ändå lite bäääättre...."

Hurra!! Jag slapp vara ensam, och som extra topping tog han med sig vår grekpolare Shirre. Vilken helg det skulle bli! Dricka öl och ligga i sängen och tävla i fula ord, hurra! Så de hoppade i caminon och for uppåt. Vi spenderade fredagen med nyss nämnda aktiviteter, och tänkte göra detsamma även på lördagen. När vi vaknade var dock Manne oroväckande... Slö. Han låg ned hela dagen och sade att hans mage kändes ut och in, han sprang på toa ofta, och allt vad det innebär. Rackarns tänkte jag och Shirre, men fortsatte enligt planerna.

På söndagen for de hem, och jag gick ikring och städade och putsade efter lortgrisarna. När det var läggdags somnade jag som en stock, för det tär på krafterna att tillbringa en helg i idioti samt att städa upp efter det. Jag vaknade dock efter någon timmes sömn. Jag frossade, magen jobbade i 10000 rpm. Jag rusade till toan och spydde som en grisjävel och låg helt utslagen på golvet. Spydde igen! Igen!! En sådan spyfest jag hade!

Jag släpade mig senare till sängen igen och bad till gud att jag inte skulle börja skita som en dåre också, och jag somnade in igen. Vaknade kanske efter en halvtimme eller så, och sprang iväg och spydde igen, igen och igen. Under den värsta spyattacken så skedde det dock, och jag sket på mattan. Som en hund! Som en hund sket jag, och som en hund skämdes jag.

Tack Manne, tack för att du hälsade på!

Déjà Vu

Häromdagen laddade jag ned två filmer att betrakta, Mystic River och A History of Violence. Förstnämnda har jag sett förut, men det var i samband med dess release så jag tänkte jag skulle fräscha upp minnet, och den andra var för mig en ny bekantskap. Jag inledde med att kolla på Mystic, men efter ca 20-30 minuter tänkte jag att "äh!! jag tar den andra först och fortsätter på den här senare!". Sagt och gjort, jag sket i att kolla klart på den och kollade på den andra istället.

Några dagar efteråt åkte jag hem till svärmor & far och hängde lite. De andra gick och lade sig ganska tidigt, vid elvasnåret, men då jag inte var det minsta trött gick jag och lade mig och kollade på TV istället. Slog på femman, och se där! Mystic River! Vilken timing, bara några minuter innan den tidpunkt då jag slutade kolla också, shiiit. Jag blev förvånad över timingen och kollade klart på rullen. Jag började bli trött, och slözappade lite innan jag gick och lade mig. Satte på SVT. PRECIS DÅ började A History of Violence. Vafan är oddsen!?

När sådant här händer får jag en mystisk känsla i kroppen. Jag tror mig börja höra röster, jag får för mig saker. Jag tror mig förnimma att rösterna säger jag är utvald, utvald till stordåd! Varför skulle annars sånt här hända? Jag börjar känna ett behov av seriemord in a ritual fashion.

Enda gången jag fått den känslan tidigare var efter denna händelse.

Illustrerad vetenskap #1

När jag botaniserar i biblioteket för skolarbeten och dylikt, så brukar jag med jämna mellanrum ta en paus för att rensa skallen. Jag söker mig till tidningshörnan och bläddrar i diverse populärtidsskrifter och fastnade lite för några artiklar i Illustrerad Vetenskap. Här har vi en jag tyckte var festlig!

Det handlade om världens första ansiktstransplantation, eller rättare sagt hudtransplantation från en person till en annan. Den skedde tydligen strax efter första världskriget. Titta, visst blev det fint? Undrar dock varför de tog hud från en Apache (eller dylikt) och inte from another caucasian, för att liksom... Jämna ut kanterna. En fördel är ju dock att han slipper gå på maskerad med en sån där mask på en pinne.

Huj

Det var just en snygg comeback, va? Nog med dumheterna nu. Hej igen!

Dagens outfit

Botaniserade lite i Faluns butiker häromdagen. Såg att JC hade fått in senaste höstmodet.

Toppluva 249:-, Klänning 699:-, Tunika 359:-. Visa var du kommer ifrån ihöst!

Lika som bär

Eric Cartman?

Fet unge på Youtube som går bärsärk om han inte får bacon?

Gnuff

Ursäkta min frånvaro! Jag har varit hemma under helgen och legat ute i fält (biblioteket) ett par dagar, så jag har inte haft ork eller lust att vara här ute och fixa, men jag tycker att saker och ting börjar ta sig nu, så nu får ni dras med mig igen. Jag var bland annat ut och fixade bilderna till min fortsatta Bergslagen-följetong som jag utlovade. Så håll till godo, för de kommer inom kort! Tjoho.

Peopledress

Något jag inte begriper mig på med de här Dalarna är den otroliga självgodheten, som manifesteras allra starkast genom deras färgranna paltor folkdräkterna. De är överallt! Gå på stan och man får nästan räkna med att stöta på en, och så fort det är ett event av till och med det minsta slag så springer det runt nån rödvitblå fåntratt med huckle och förkläde. Fan, jag har till och med sett studenter som istället för vanlig kavaj eller klänning har på sig folkdräkt. Jag förstår inte.

Amen

Pass the gravy

Som liten såg jag alltid fram till söndagarna och dess middag. Detta kanske är en av sinnets efterhandskonstruktioner, men jag skulle tippa på att vi iallafall fick pommes, schnitzel & bea en två-tre söndagar i månaden, mest för att det var ett sådant sug på det från barnaskaran. Jag stod och såg på hur mor äggade & ströbröade de där bitarna, och det rann dregel från mungiporna. Åh en sån frossa som snart skulle inledas, oftast liknade det en soppa gjord på bearnaisesås med lite pommes och köttbitar som flöt ikring.

Jag trånade så mycket efter de där köttbitarna & bean att jag kunde bli rasade om jag av någon anledning missade middagen, om jag t.ex hade varit hos någon vän eller dylikt. Formligen rasande! Jag kunde skrika och slå i dörrar om jag inte fick min bea-fix. Varför ringde de inte? Varför varnade de mig inte i tid att om jag var borta skulle jag missa bean? Jag trodde ibland, på fullaste allvar, att de åt det när jag inte var hemma för att de ville jävlas med mig. "Haha! Nu gick du miste om bean för du inte var med din familj!!". Helt allvarligt. Nu är jag schnitzelfri sedan tio år, och tänker inte åka dit igen.

Annoyance

Vafan blev det för fel med texen nedan nu då!? Det går inte att ändra och jag blir SÅ JÄVLA FÖRBANNAD!

Edit: Problem åtgärdat. Jag är en idiot.

Walk

Jag har börjat komma fram till en lösning till ett av mina stora problem i vardagen; gången. Mer än nödvändigt så leder mina promenader till snubbel och fummel över trottoar och isgata. Det behöver inte ens vara något hinder när jag tänker efter, det räcker med slät asfalt eller grusväg av standardsnitt för att jag ska lägga krokben för mig själv. En del i problemet kan vara att jag är kobent, samt att fötterna pekar inåt i en nästan rät linje (vilket gärna under mjugg påpekas av vänner och sambo), men jag har börjat komma på en annan lösning än avancerad rekonstruktiv kirurgi: att gå långsamt.

Jag går alldeles för snabbt i vardagen, av den enkla orsaken att jag tycker det är så jävla tråkigt att promenera. Kanske inte just företeelsen promenix i sig, utan för att det är en så trist transportsträcka. När jag går i vardagen så rör jag mig endast mellan hem, skola, affär eller bibliotek. Det är förbannat TRÅKIGT och jag vill förkorta promenadtiden så gott jag kan, även om det är på bekostnad av svett och häftig andning. Samtidigt tycker jag att promenera är fantastiskt roligt. Om man är på okänd mark och ser nya saker, förslagsvis utomlands, så är ju det roligaste man kan göra att bara gå runt och kolla läget, lizom bah. Men nu är jag ju inte utomlands eller på okänd mark.

Så efter noggrant utprövande av gångstilar så har jag funnit min stil; den långsammare gången. Jag lär mig den fortfarande, it's no easy transition, men jag är på väg iallafall. Även om det går långsammare.