Tiden går ytterst långsamt. Vi har inte haft något jobb sedan elva-tolv ungefär, så nu sitter jag vid datorn och slöar och inväntar leverans från ABB som ALDRIG kommer. Fyfan vad tråkigt, sitter man bara och flöjtar så går tiden dessutom ännu långsammare. Om man hade en hagelbrakare eller något så man kunde skjuta sig i knäna för att fördriva tiden. Hettan och väntan, två olustiga komponenter som kan sabba en hel dag.
Jag tänkte istället fördriva tiden med att skriva en jämförelse mellan mig och min ovän Lars. Jag har inte sett hans rakade skalle på så lång tid så jag tänkte friska upp minnet lite. Jag kallar den kort och gott:
Ode till Lars.
Lars är stark
Jag är svag
Lars är fin
Jag är ful
Lars är Clint Eastwood
Jag är Lasse Kronér
Lars åker Cross
Jag cyklar
Lars har semester
Jag jobbar
Lars är bra
Jag är dålig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vansinnigt vackert ode.... Men du glömde den sista strofen.... Den lyder ; Fast mamma är bäst ;)
Skicka en kommentar