Legolas

Inatt drömde jag mig tillbaka ett par år, jag var kanske 7-8 eller så. Jag lekte med mina kompisar i skolan, Ronheim, Jon-Erik, Hirvo och gänget. Som i gamla dagar, så fröjdefulla vi var!

Men i sanningens namn stod jag inte ut att leka med mina vänner som liten, annat än när vi spelade fotboll och hade andra gruppaktiviteter för oss. Jag minns särskilt hur överjävligt det var att bygga med lego med grabbarna - De fattade ju inte ett skit. Hur fan kunde man blanda pirathattar och lasersvärd? Eller ekerdäcken till riddarnas vagnar och vingarna till rymdskeppen, för helvete? Each to his own, man blandar inte rymd och riddare eller brandmän och pirater, det var hemskt. Den enda som kunde det något sånär var Lill-Rickard Jansson. Han blandade måhända friskt men hans kreationer var mycket inspirerande!

Hemskt var det också när man väl skulle leka med det man byggt. Medans de for omkring och ville krascha med sina rymdskepp/piratbåt/riddarhjälm-saker så spektakulärt som möjligt in i väggar satt jag och ville ha handling och intrig (Jag minns Manchu som vandrade i bergen en dag och plötsligt trillade i ett hål och frös till is - För att sedan vakna upp 500 år senare in i framtiden! Spektakulärt!). Jag fick leka med mina yngre kusiner och säga åt dem vad de skulle säga och göra med sina gubbar - med mina jämnåriga blev det bara anarki. Herregud.

Svenska Järnvägar

På väg till och från nedan nämnda nyårsfirande så for jag med tåg, det är ju trots allt så bekvämt, inte sant? Mycket lättare att slå sig till ro och ta en tupplur eller bara breda ut sig och mysa med en tidning eller bok än i en svettig buss, (som är packad till bristningsgränsen med öldrickande & högljudda idioter) har jag alltid trott precis innan mina färder. Men det är tamejfan helt omöjligt att ta sig till sin destination via tåg utan att öppna portarna till the realms of vansinne.

Redan några stationer in på min färd söderöver så skedde det. I Skövde hoppade en ung man på, jag skulle tippa att snubben var i min ålder, 22-23 eller så. Hans mage hade stor spännvidd och hans odör var frän och underlig såsom man väntar sig av tjockisar, ni vet. Givetvis hade han sitsen bredvid mig. "Får man slå sig ner?" undrade han med tjocka chipsätar-rösten. Självklart fick han det, och när han slagit sig ner hivade han upp sin laptop vilket jag såklart fann lugnande (då slapp jag ju konversera med honom). På åkte datorn, och gissa vilken TV-Serie han kollade på, från Skövde till Göteborg. GISSA säger jag! Mmm-mmm, just det - En fyra för tre. Så jag fick sitta bredvid en tjock yngling med påträngande odör som avnjöt en Göran Gillinger och Lina Perned-bonanza i ungefär två timmar.

Hemåt var det en annan visa, sällan har jag önskat mig ha en avsågad hagelbrakare i packningen som då. Jag hade slagit mig ner (trött sedan aktionerna dagen innan) och dragit min ulltröja över mig för lite värme under tuppluren, SOM JAG HADE PLANERAT. Ungefär två minuter in i färden börjar det. Ungar. Ända till Falköping stod jag ut med ungar som SKRIKER åt allt och SKRATTAR åt ingenting, med föräldrar vars ända handlingskraft bestod i att flina och säga "Visst är det skoj att åka tåg barn, va?". Mina öron sved, min hjärna led och jag kved åt gud att få det att sluta.

...Vilket det som sagt gjorde i Falköping. Tvivlen om guds existens var som bortblåsta och saligheten började infinna sig, även fast den försvann lika snabbt som den kom. Snett mitt emot mig (där barnen suttit tidigare) tågade en man in med (av mig förmodad) någon form av Cerebral Pares och satte sig. Jag blev självfallet nervös och obekväm som vilken svensk fegis som helst när sådana situationer uppstår och började vrida på mig. Personen ifråga satt sen och lät hela vägen från Falköping till Örebro. Jag sov inte en blund och hela vägen hem från Göteborg önskade jag bara att vi kunda spåra ur.

Sylvester

Jag spenderade den sista dagen av 2007 och de två första på 2008 år nere i Sveriges framstjärt Göteborg med Benny, Jerri, Jon-Erik, Dan Redlös och hans kvinna Linda. Glädjeämnena var många och jag hade en nice weekend mitt i veckan, så att säga. Benny utvecklade som vanligt nya spännande drag av psykopati (pekade inte handtaget på kastrullen MOT väggen tidigare idag?) och Jon-Erik for som vanligt stressat ut och in, fram och tillbaka och hit och dit så man inte hann få grepp om honom.

Jag själv hade dock liten koll, som sig bör när liten man äntrar stor stad. Helt plötsligt tycker jag inte längre det är idiotiskt att djur kan dö av stress, när jag själv håller på att förgås bara genom att ta mig från en punkt till en annan. Det känns konstant som om jag rör mig någonstans, fast jag har ingen aning om hur eller vart, bara att jag rör mig - fast det samtidigt känns som om jag står still eftersom jag inte känner igen något. Eller som Benny sade; "Det låter som en metafor om livet". Kanske? Jag tycker det låter som något som den där jävla idioten Edeljung skrivit. Klåpare.

Return of the mac

By request of Benny Bloggläsarn ska jag ursäkta mig för att jag inte skrivit på ett par veckor. HAH! Sällan. Jag skrev inget innan vinterledigheten på grund av hektisk- och trötthet, och ingenting under ledigheten p.g.a lathet. Så är det. Nu har mitt sinne dock börjat piggna till efter det komaliknande tillstånd som jag glidit in och ut ur under den senaste månaden. Kul att se er igen! Hoppas det är ömsesidigt.

Orelake

Såg ni på SVT igår när de intervjuade Jan Malmsjö angående Persbrandts avhopp från nån pissföreställning på dramaten för några veckor sedan? Måsen hette föreställningen, men iallafall - det blev ett riktigt liv när han hoppade av och skådespelareliten rasade ju såklart. Titta på klippet här och se hur arg Malmsjö är. SÅ ARG!! Persbrandt är ju tamejfan djävulen!! HAN ONANERAR PÅ DEN ÄDLA KONSTEN SKÅDESPELERI!! Hör ni det? ONANERAR MED VÄLFYLLD PUNG!! Hur har han mage? Jag håller självklart med Malmsjö. Han borde hängas, kastreras och matas till gamarna. Lystring lystring, pyromaner, nekrofiler och bedragare, begå era dåd - Persbrandt är ändå värst! Fånga kättaren, kosta vad det kosta vill!! Jävla Persbrandt, va?

2007

Jag klämmer till med en årsbästalista! För vafan, man kan väl åtminstone få låtsas vara recensent?

Top 5 - Pop
1. Arcade Fire - Neon Bible
Ett släpp av ett gäng som var helt okända för mig innan jag fick nyss om denna pärla. Inte ett kasst spår, alla bör ha - det är ett under att den inte fått mer uppmärksamhet än den fått.
2. Robert Plant & Allison Krauss - Raising Sand
Hade mina tvivel inför en tjurig gammelgubbe och en kvinna jag inte var särskilt bekant med alls - Men fanimej det var ju arslebra. Svängigt och vackert om vartannat.
3. M.I.A - Kala
Gillade första släppet, men det var aningen ojämnt i mina öron. Hade några riktiga dunderhits, men mycket mediokert också. Egentligen är det likadant här, förutom att topparna är ännu högre denna gång. Och det räcker för mig, för de är många också!
4. Babyshambles - Shotter's Nation
En överraskning - Snubben har gjort en total uppryckning (om man ser till förra släppet) och jag skulle lätt kunna säga att det håller samma klass som Libertines bästa stunder.
5. Jens Lekman - Night Falls Over Kortedala
Jag hatade Sipping on the sweet nectar när den släpptes som singel och jag ogillar den fortfarande - tjatig och trist - men resten! Jag blir glad och ett trallande fån. Egentligen vill jag inte stödja autistiska artister som mumlar och stirrar ner i marken när de talar, men... Den är faktiskt förjäkligt bra.

Bubblare: Jay-Z - American Gangster, Adam Tensta - It's a Tensta Thing, Bright Eyes - Cassadaga

Top 5 - Arslemangel
1. Nile - Ithyphallic
Mumiepappa Sanders med manskap manglar på - Bästa på flera år, förmodligen rentav deras bästa sedan första skivan. Pungontsåmanfårnäsblod-ös.
2. Dillinger Escape Plan - Ire Works
Experimentellt med DEP-mått mätt, alltså lugnare och med nya spännande infallsvinklar. Såklart med obligatorisk idioti, men mer varierat än Miss Machine.
3. Deathspell Omega - Fas - Ite, Maledicti, in Ignem Aeternum
Fåniga titlar på latin till trots så funkar svarta döden även i år! Inte lika bra som 2004, men ändå... Ursinniga fransmän trakterar genomtänkt kaos... Jag blir glad!
4. Electric Wizard - Witchcult today
Rumpskakardoom. Svängigt OCH ont på samma gång. Hade bara tidigare given We Live, och den tyckte jag i ärlighetens namn var i tristaste laget. Men nu har det tatt sig! Måste ta en närmre titt längre bak i katalogen, för den här gjorde mig definitivt intresserad
5. Bad Religion - New maps of hell
Rent logiskt sett borde ju gubbjävlarna varit uträknade för något decennium eller två sedan, men jag skulle nästan kunna säga att detta är deras bästa släpp tillsammans med No Control. Det dröjer nog ytterligare ett tag innan det blir PRO tack och lov!

Bubblare: Watain - Sworn to the dark, Kongh - Counting Heartbeats, Wolves in the Throneroom - Two Hunters, Behemoth - The Apostasy


Top 6 - Pannskott
1. Mika - Sluta... Släpp... Låt..ar.... Nu....
2. Sean Kingston - Sluta låt illa. DU LÅTER ILLA SÄGER JAG!! SLUTA!!!
3. Maskinen - Släppte årets kanske absolut sämsta låt, kommer dock inte högre för det är den enda jag hört med dom. Hoppas det fortsätter så.
4. Sean Paul - Fortfarande på fri fot. Leta rätt på. Skjut.
5. Morgonpasset i P3 på fredagar - Råfjantiga försök till att vara livsstilscoacher. Ni förstör mina fredagsmorgnar! Jag vill ALDRIG mer höra om något helgens ledord. Jag vill kissa på handtaget till ytterdörren till eran studio i minusgrader så det fryser, så ni tar på mitt kiss varje dag i vinter när ni ska börja jobba. Så dåliga är ni.
6. På mig själv när jag var ute och gick i GBG. Jag gick en morgon och skulle shoppa frukost. Bakfull, jävlig, trött. När jag hade kommit ut från trapphuset så gick jag med tunga steg på trottoaren, då jag snubblade till, så som jag kan göra ibland. Jag tappade dock balansen och ramlade in i husväggen, och min ena sko lossnade och for ut mitt i vägen. Idiot.

Hail to the busdriver

Jag har kommit på en till åkomma som jag lider av, som är rätt så likartad med den som jag nämnde här. Det handlar om att åka buss, eller just den delen då man stiger på bussen. Så fort jag hivar upp pengarna till busschauffören och ska bege mig igenom mittgången så är det som att hjärnan goes blank. Det spelar ingen roll om så Kungen, Hasselhoff eller Stomi-Bertil skulle sitta längs med i gången, jag skulle ändå inte notera dem. Det enda hjärnan söker efter och (när det är hittat) fokuserar på är en ledig plats. Mången gång har jag passerat förbi vänner och bekanta bara för jag stirrar mig blind på att få sitta. Knappt ens de runt den lediga platsen noterar jag. Är det det bergslagska "Prata inte mä mej!!" eller bara min egna sinnesförvirring som är i ON-mode?

Riddim

Jobbet har givit mig en fruktansvärd tvångstanke. Vi har en kaffeautomat som jag på grund av denna tvångtanke har börjat att avsky. Inte för att den ofta krånglar, fixar kefft kaffe eller är långsam, nej nej - Den är gjord av ett företag som heter Selecta, och loggan sitter precis där man väljer vilket kaffe man vill ha. Och vad tänker man på då? Ja just det. En röst som säger Select-a-a-a-a-a-a med reverb- och echoeffekterna i botten, typ på elvan. På äkta gammal reaggae/dancehall/dub-manér a´la Lee Perry eller Yellowman, med skum bassgång och idiot-plingeffekter i bakgrunden. JAG BLIR TOKIG! "Ahhh ska bli gott med fint kaffe, jag tar svart, select-a-a-a-a-a-a, nu drar jag och sätter mig, select-a-a-a-a-a-a shit nu tänker jag på select-a-a-a-a-a igen, lägg av nu, select-a-a-a-a-a, select-a-a-a-a-a yaa man selecta-a-a-a shit det kommer aldrig sluta med select-a-a-a-a" Samplingen slutar aldrig.

Brave new world

Frukost, Dag 1, Måndag

- Faen, halu radhusbiff på macka ida!
- Javesst faen det äju de enda jag har rå me! Hähä!
- Höhö

Frukost, Dag 2, Tisdag
- Faen, halu radhusbiff på macka ida!

- Javesst faen det äju de enda jag har rå me! Hähä!
- Höhö

Undrar hur det låter imorgon...

Bussigt

Jag hade en otroligt bra och triumfrik fredag. Det började med att sitta och ljumma hos Manne, men det var var inte det som var det viktigaste på kvällen - Vid klockan tolv / ett på natten begav vi oss hem till Stuart för en nattomgång i PS2-spelet Buzz, som är en form av frågesport. Till klockan fem på morgonen satt vi, och de försökte, ja som de försökte... Men de kunde bara inte. Det gick inte. De kunde inte vinna över mig. De var som två pajaser. Roliga att se på, iallafall till en början. Sen började det bli mer... Sorgligt. Att de verkligen försökte... Men inte kunde vinna. Stackarna. Men hörni, försöka duger! Fortsätt kämpa! Kanske så, en dag...

Veckans Bergslagsbygd

Stråssa

Stråssa ligger ca 1 mil ifrån min hemby, Guldsmedshyttan, som även den kommer att porträtteras här inom en snar framtid. Jag tänkte börja med denna bygd eftersom alla som bor härikring har en särskild relation till den. Och eftersom bilder säger mer än tusen ord, får ni här ungefär en miljon ord. Håll till godo, tryck på bilderna för förstoring.






Vi steg ur bilen i centrum. Där har dom den gamla affären "Handlar´n" (som är nedlagd). Där huserar nu en dam som stavar byxor byxer och säljer LPs med namn som "Saxparty 7" och "Häftiga låter med Saints". Gillar ni kopparpannor & snapsglas kommer ni få ert lystmäte här. Precis bredvid ligger den gamla nedlagda veterinärbyggnaden. Bara ett stenkast därifrån, på andra sidan vägen, ligger också den skolan. Den lades ned för några år sedan.





När det kommer till boende finns det en hel del tillgängligt. I princip bara att välja och vraka. Planlösningarna är simpla och det står något att finna till alla som är intresserade. Lägenheter finns det gott om.





Den mest intressanta detaljen med bygden är helt klart gruvan. Den har lämnats orörd och står och avnjuter sitt förfall. Byggnaderna är massiva (notera Jon-Eriks litenhet i den första bilden - man ser en vit mössa där nånstans) och gråa. Här pågick stor aktivitet men i takt med att fyndigheterna dog ut dog också platsen.

Stråssa-Kuriosa;
Känd profil: Hanner
Kända strofer: "Älu e fitta älle?" & "Älu bög älle?"
Fritidssysslor: Åka bil, dricka/göra brännvin
Utbildningsväsen: Nedlagt
Befolkningskurva: Minskande.
Bergslagsfaktor: Hög

Lag i berg

Idag var jag ute på äventyr med Jon-Erik här i bygderna. Anledningen är att imorgon har jag premiär för en ny följetong här på bloggen, eftersom Benny hotade ta mitt liv med elvisp om jag fortsatte lägga ut bilder på honom, herr "Jag är ju egentligen snygg". Jag och Jon-Erik var ute och rekade & forskade i kommunen, för att ge er "Veckans Bergslagsbygd", en presentation av våra orter och tillvaros här i Lindesberg med omnejd. Nu ska jag dricka berka. Hörs imorgon!

Kony

HAH! Vilken idiot! Har ni sett något fulare!? http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article1080667.ab

Beat on the brat

Jag berättade tidigare om mina unga år, om hur jag var lång, ful och klen men var noggrann med att poängtera att jag var snäll. Idag kom jag på en till sak som var positiv med mig (Eller åtminstone något sånär upprättande av övrig uselhet)! Jag var nämligen väldigt noggrann med att få sista ordet, att vinna och inte ge vika. Detta minns jag inte så mycket själv i unga år, men jag vet det genom bland annat att Manne"Minnarn" Wikberg talade om för mig hur det var på mellanstadiet, då min slagpåse-period tog sin början. Som den gången då Heffklumps-Holm låg på mig (viktfördelning Tim kontra Heffaklump ca 15/85) och slog mig på armen och tränade andra grepp på mig. Jag låg där och kved, och Holm sade med mitt huvud låst i armbågen;

- Ger du dig, ger du dig!?!?
- Ja.. urk.. Ok..ej!!!
- BRA! Höhöhö där fick han! Sade Holm och började gå därifrån.
- ...Tjockis..!..
- Va SARU!?

Och så var massakern igång igen. Men jag gav mig inte! Det man inte hade i näven fick man ha i truten. Saker som jag dock minns mer var episoderna i högstadiet, då det hade eskalerat till mer regelrätt terror och handgemäng. Även fast Störcha eller Hanner vevade, kunde man iallafall kalla dem nedsättande saker, även fast man visste att man förmodligen skulle få ondare efteråt. Det var det liksom värt på något sätt.

Say my name

Jag finner det väldigt lustigt med smeknamn och historierna bakom dem. Och vad passar då bättre än att jobba där jag jobbar, där nästan varenda gubbsate har ett dåraktigt namn eller epitet? Jag rabblar en kort lista;

Boxarn
Bus-Hugo
Pluskas
Lus-Agnar
Tratten
Tvålen
Kompisen
Lök & Potatis
Slangen
Apan
Björken
Pullrunken
Rävungen
Muslimen
Belsebub

Det är de som först ploppade upp i skallen bara sådär nu vid skrivtillfället, så jag skulle nog säga att jag ändå missar 33-45% av de som finns. Synd bara att jag inte vågar fråga varifrån alla kommer - vem vill inte veta varför nån kallas Tvålen eller Pullrunken?