Hail to the busdriver

Jag har kommit på en till åkomma som jag lider av, som är rätt så likartad med den som jag nämnde här. Det handlar om att åka buss, eller just den delen då man stiger på bussen. Så fort jag hivar upp pengarna till busschauffören och ska bege mig igenom mittgången så är det som att hjärnan goes blank. Det spelar ingen roll om så Kungen, Hasselhoff eller Stomi-Bertil skulle sitta längs med i gången, jag skulle ändå inte notera dem. Det enda hjärnan söker efter och (när det är hittat) fokuserar på är en ledig plats. Mången gång har jag passerat förbi vänner och bekanta bara för jag stirrar mig blind på att få sitta. Knappt ens de runt den lediga platsen noterar jag. Är det det bergslagska "Prata inte mä mej!!" eller bara min egna sinnesförvirring som är i ON-mode?