It begins...

Jag skulle vilja hänvisa till detta inlägg. Och sedan poängtera att jag nu haft samma dusch i 3 månader. The transformation has begun...

Stomi

"Peter, bär blöja ikväll. Vi ska lyssna på Onkel""

Onsdagsbenny

...Men jag är fan inte fulare än Benny. Just ja. Det gick väl inte va?

Beautiful ones

Jag har faktiskt kommit på en positiv sak med mitt arbete, eller min arbetsplats snarare. Det är ju på det viset att alla här är så fula. Jag vet inte hur många som jobbar här på hela området, men jag skulle tippa på runt 120, och jag svär, jag är lätt snyggast. Det beror som sagt på att alla andra ser ut som stryk, men ändå. Det är ju ändå en topplista och en tävling. Varje gång jag är på väg mot vattenklosetten så stannar jag till vid spegeln, ställer in ögonbrynen på Jason Priestley-mode och kollar lite på mig själv. "Yeah" tänker jag. Sen klockan fyra kommer jag ut i verkligheten och upptäcker att jag trots allt är rätt ful ändå...

Start wearing purple

På tal om Bergman så kom jag och tänka på hans följe. Inte alla såklart, men ofta undrar jag på vilket sätt en oroväckande hög procent dramatiker, skådespelare och dess gelikar ser på sig själva. Det första praktexemplet jag kommer att tänka på är såklart Börje Ahlstedt men hans exempel är så självklart, han är ju för faen parodisk. Men ni förstår min poäng?

Börje och dina kära vänner. Ni är inte utsända på nåt gudomligt uppdrag att skådespela eller förtälja något. Dionysos har inte sänt er med uppdraget att sprida något budskap. Ni sysslar med underhållning, att få folk att ha det lite trevligare. Det placerar er i samma fack som Basshunter, Brolle Jr och Stefan & Christer. Visst, alltså, det är bra att det finns sådana som ni, utan underhållning skulle man ju... underhålla sig med annat. Men ta det inte på ett sånt JÄVLA ALLVAR. It's acting for crying out loud.

En sista grej innan jag lämnar detta. När El Bergmano kolade så vill jag minnas att Peter Stormare gjorde en mängd uttalanden i pressen, karln var ju helt förstörd. Bland annat ett om hur han en gång var hos Inge B och liksom, hängde som polare gör. Han berättade om hur Ingmar tills kvällsmaten sade "Peter, bär svart ikväll. Vi ska äta middag." BÄR SVART!! VI SKA ÄTA MIDDAG!!! Hör du det Manne? Bär din oranga Helly-Hansen! Jag har beställt två Bussola!! KLÄ UPP DIG SÄGER JAG!!!

Lizm

Jag gick idag på jobbet (där jag för övrigt spenderade 5 timmar av mitt liv med att försöka få bort 6 bultar) och irriterade mig över en sak jag bevittnade på TV för ett gäng månader sedan. Det var i hysterin efter Bergmans bortgång, och de visade dokumentär efter dokumentär, "Bergman & Fårö", "Bergman & kvinnorna", "Bergman & Fårost", "Bergman & flenset" osv. osv.

Jag minns en i synnerhet, det var en kvinna som jag inte minns namnet på som var ansvarig för dokumentären. Hon figurerade också mycket framför kameran, lallandes runt med Bergman. Hela tiden hade hon ett så äckligt ansiktsuttryck, som när de gick runt utomhus på någon gård, eller snarare nån grusgång för bilar och dylikt. Hon gick bredvid honom och hade ett sånt lycksaligt, fjäskande flin. Det var så fantastiskt när han berättade memoarer från sin ungdom. BAH! Han babblade ju bara på som någon annan äcklig pensio-knullgubbe. Om hur hans lärare sade något i stil med att "Bergman, skärp till dig nu!" och hon sken av beundran och lycka. "Sade han så till dig, du som är fantastisk!! Snälla herr Bergman, diarréa i denna form så jag kan frysa ner och göra isglass som ett minne av dig."

Visst vafan gubben var ju en hejare! Men för tusan, snackar han som en dement 112-åring om bara skit behöver du ju inte fjäsk-le för varenda mening som kommer ur farbrorns mun. Bara att ignorera! Det är så man blir av med gamla människor.

Turbo-Hag

Jag fick för en vecka sedan lift in till stan av Turbo-Britta och Daredevil, Mannes mor respektive far. De hade ju vägarna förbi så det var lika bra det - sparade ju in 29 kr på bussbiljett, katchiing lizom bah. Ordet hagga tas till en annan dimension när man umgås så tätt inpå varandra, även fast det är en så relativt kort period (jag följde även med in på affären när vi väl var framme i stan). Jag fick veta flertalet saker på vägen till Manne! Till exempel;

• Att grannarna har fyra stycken skitjobbiga hundar. De är små, ettriga och skäller konstant på alla som går förbi och ibland liksom bara... Skäller de ändå. "Då brukar jag gå ut och ställa mig på trappen och stirra på deras hus en stund för att visa vad jag tycker, sen går jag in igen". That showed them!!
  
  
• I affären öste Manne i lite godis i en påse. Alltså en godispåse som man tar vid lösgodiset, en av papper, kanske står det karamellkungen eller något sådant på den. "NEEJJE!!! Ta en sån här istället så väger det mindre!!!" haggskrek T-B & hämtade en genomskinlig påse från grönsaksavdelningen. Yesssss!!!! 4 gram till godo... HAH! Up yours, Lidl-ledning!!
  

Det var bara några av lärdomarna och citaten jag upplevde. De andra är roliga, men kanske inte på ett lika allmänt sätt. Jag rekomenderar alla att ta en biltur med dem - ert liv kan ta livsomvälvande vändningar.

PS. Låten som gick på repeat i mitt huvud bilfärden igenom var Am i going Insane med Black Sabbath.

Gulp

Om ni undrar över blogginaktiviteten på senaste så är det för jag har drabbats av magsjuka. Så att skriva här är inte prioritarie ett precis... Men det börjar bli bättre, så snart återkommer jag i full force. Syns då!

Tisdagens Benny

"Har du hört Helmer Tampongförtäraren med Onkel? Vilken härlig sång!"

Trustor

Jag var ett snällt barn som liten. Dock var jag inte särskilt populär bland brudarna eftersom jag var lång, smal, klen & ful. Jag minns också från ett skolkort (som Manne ofta gärna poängterar) att jag hade dålig hållning, pottfrilla, och byxorna i armhålorna (glasögonen kom dock inte förrän på senare år). Men jag var snäll, och det är väl huvudsaken? BAH! Snick-snack. Det värsta med att vara den snälla var att man aldrig blev ihop med tjejer, man fick bara vara deras kompis. Som nån jävla väninna, va!? Kapa av mig penis & pung och kalla mig Timmelina.

Men åter till saken. Jag var iallafall snäll, rentav menlös. Jag hade inte ihjäl grodor, jag kastade inte sten på änder och jag slogs inte (förutom när jag armbågade tjockisen Jimmy Rehn i fejset under en fotbollsslagsmål i sexan, men tjockisar kan knappast räknas). Fast slagsmål var ju kul, men jag var helt enkelt för rädd för att få ont. Jag gick mest med den segrande parten efteråt och lismade ("rätt åt den där jävla Christer!! Bra gjort!!"). Men jag minns särskilt två händelser som jag skäms för i efterhand som var jävligt elakt gjort.

Som den gången då vi skulle sälja majblommor. Vinsten går ju till behövande barn och jag vet inte vad, och man får väl typ 0.01% av vinsten till sin egen kassa. Så en dag när vi såg vår chans snodde jag och Smuffe Karlsson ett par påsar med majblommor utav alla sorter när inte läraren såg. Sen ställde vi oss utanför affären, och gick runt och knackade dörr & sålde blommorna till ovetande och snälla pensionärer. Det var en genialisk idé tyckte vi båda två! Vi fick till slut ihop ett par hundralappar som vi köpte ostbågar och cola för. Vi var väl behövande barn vi med, eller?

Den andra gången var när vi skulle hem till Smuffe, vi gick i femman tror jag. Han hade fått tag på en snuskrulle som han ville visa. Det var nog det fränaste vi hade hört! Så vi spred ut det till alla coola i klassen som ville med. Jon-Erik ville också med, så han frågade snällt. Smuffe sade att han bara fick följa med ifall Jon slickade på hans strumpor, vilket han följdaktligen gjorde. Så vi sket i att ta bussarna hem, och så begav vi oss ned till Smuffes hus, som ligger långt bort i ena änden av byn (Jon-Eriks låg i andra änden, det blir nog 3-4 km lätt). Väl framme vid Smuffes hus så gick vi in och låste dörren innan Jon-Erik hann gå in. Han stod utanför och bankade på dörren i säkert en halvtimme innan han till slut gav upp och gick hem. "Där fick han!" tänkte vi. Fyfan.

Lika som bär

- - - - Peter LeMarc? - - - - - - - - - - - - - - Onkel Fester?

Tour de Hytt

Igår när Manne samtalade med sin kvinna i telefon så hörde jag hur han berättade om gamla dagar. Om hur han när han var yngre var ute och cyklade med sin mamma. Alltså turbo-Britta. HAH! Alla som har någon form av relation till Manne eller Turbo-Britt vet hur kul det där är. Manne cyklandes med mamma. Hans bästa vän. Jag ser framför mig hur han hade på sig sin lilla fula barnhjälm och hur han stolt trampade på råfort framför Britt, som naturligtvis cyklade kärringhoj med haggkorg på. "Kolla mamma, kolla vad fort jag kan! se så duktig jag är! Vroooom, vrooom, sväng sväng!". Turbo-Britta med hennes stora pojk!

Jag var en usel cyklist. Mina ben och armar hade mer än ofta skrapsår och blåmärken för jag var en sån klant. Jag minns den gången då vi byggde ett hopp uppe vid crossbanan. Jag kom i full fart och tänkte göra världens fränaste hopp, men cykelhjulet fastnade i sanden, det var som att köra in i en vägg, och det enda som for över hoppet var jag. Eller den gången då jag cyklade i full fart längs med en å, och hjulet fastnade i ett stort men osynligt hål. Det tog tvärstopp och cykel började snurra kring hjulet istället för tvärtom. Jag hade tur som klarade mig från ån. Det är ett under att jag sedan klarade mig levande från mopedtiden. Då gjorde man ungefär samma misstag fast då gick det ännu fortare. Som när jag uppe i Stripa körde i grushögarna och återigen kom i full fart. Fis-ettan gick som satan och så helt plötsligt tog marken under en slut. Två-Tre meter senare låg man utslagen och hade ett vint styre & stötdämperi. Idioti. Vad ska man med körkort till om man inte ens kan cykla?

Ulf Lundell's full of shit

Jag fattar inte hur folk från första början kunde emigrera till detta skitlandet. Okej, jag tror säkert Sverige med sin fina natur och rätt generösa temperatur hade vart en trevligt hangout för backpackers på 400-talet. För att inte nämna på vintrarna då de kunde ta sina nytäljda skidor och ta sig fram i det väl tilltagna vinterlandskapet. Men vafan? Hur kunde man slå sig ner här på heltid? Jag har tjocka vinterjackor och uppvärmt hus, men tycker ändå att det är piss att bo i ett land som har ollonväder 7-8 månader om året. Förut sade jag att helvetet började från Dalarna och upp, fast det var på en nationell skala. Ska man se det universellt så skulle man nog snarare dra gränsen vid, säg Alperna och upp eller så. Ruhr-Området om jag ska vara snäll.

Jag menar, medelhavsområdet kan ju knappast ha varit överbefolkat på den tiden, se bara på befolkningskartorna nu kontra då. Sveriges historia hade ju ändå kunnat utvecklats parallellt, fast på annan plats. Jag hade hellre sett Gustav Vasa gömma sig från knektar i höbalar & koskit nere i Provence, Karl XII hade kunnat få sitt pannskott i Milano och JAS-planen hade kunnat kraschat på Sicilien. Frågan är ju om det hade vart värt att bli korkad, få äckligt medelhavskrull och oförmågan att uttala engelska ord på köpet.

"Penisattack på gatukök"

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1239929.ab

Alltså vafan? Hur jävla sugen på kottsnask kan man bli? Shiiit...

Kuksvans

I lördags var jag på cocktailparty. Jag kände mig lika malplacerad & obekväm som Manne hade gjort på partistämma hos Feministisk Initiativ, eller Benny på en buss med ebolapatienter. Eftersom jag inte kan socialisera och föra konversation så fanns det givetvis bara en utväg, baren. Det lindrade min inkompetens aningen, och kvällen fortgick lite smidigare. Förutom att jag höll på att sparka sönder tån på en dörrkarm, vilket ledde till att jag nästan äntrade vardagsrummet rullandes. Det var jäkla trevligt och skoj ändå, men alltså... Jag får sådan fasansfull tunghäfta när man ska byta livserfarenheter och tala om sig själv med andra, jag vet inte om det beror på att jag är blyg, eller jag helt enkelt inte har några vidare erfarenheter eller persona att tala om. Jag står mest och tänker på att hålla munnen stängd (så jag inte ska se dum ut naturligtvis) och ena ögonbrynet upplyft för att få den där intresserade looken ("intressant synpunkt Ankarström, eller vad säger du von Platen?"). Hur gör man egentligen? Jag borde gå en kurs.