Jag var en usel cyklist. Mina ben och armar hade mer än ofta skrapsår och blåmärken för jag var en sån klant. Jag minns den gången då vi byggde ett hopp uppe vid crossbanan. Jag kom i full fart och tänkte göra världens fränaste hopp, men cykelhjulet fastnade i sanden, det var som att köra in i en vägg, och det enda som for över hoppet var jag. Eller den gången då jag cyklade i full fart längs med en å, och hjulet fastnade i ett stort men osynligt hål. Det tog tvärstopp och cykel började snurra kring hjulet istället för tvärtom. Jag hade tur som klarade mig från ån. Det är ett under att jag sedan klarade mig levande från mopedtiden. Då gjorde man ungefär samma misstag fast då gick det ännu fortare. Som när jag uppe i Stripa körde i grushögarna och återigen kom i full fart. Fis-ettan gick som satan och så helt plötsligt tog marken under en slut. Två-Tre meter senare låg man utslagen och hade ett vint styre & stötdämperi. Idioti. Vad ska man med körkort till om man inte ens kan cykla?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar