Blabbermouth

Det gick ju lite såder, det där med att vara underground. Ca en halvtimme efter första inlägget så såg jag, när Emma satt på sin facebook, att hon i sitt statusfält (eller vafan det heter) att hon skrivit något i stil med "Tim har börjat blogga igen! Kolla in!!", så min plan gick om intet. Men vad gör väl det när allt kommer omkring, man dör ju inte av lite sällskap.

Vilket påminner mig om när jag skulle ta mitt körkort. Jag tassade på tå kring Manne för att inte låta honom få veta något, så jag en dag bara skulle dyka upp mjuggandes och säga "Ska du med på en tur!?". Jag drog valser hit och dit, jag skulle göra ditten och datten så jag kunde tyvärr inte komma förbi, och så vidare. Och jag var ytterst nära att lyckas! Cirka en vecka innan jag fick lappen så skrev jag upp, och Emma blev så glad. Så glad att hon skickade sms till alla hennes vänner (som till stor del även består av mina), samt uppdaterade fejjan med nyheten.

Jag hade sagt till ALLA mina vänner att inte säga något till Lars, men jag hade glömt Emma. Tre månaders lögnhalseri och tåtrippande, down the drain. Tack Emma.