Dolarhyde

Jag tror att jag på sistone spenderat osunt mycket tid på platser som inte riktigt "är jag". Vi har under lite drygt två veckors tid pysslat med en uppsats i skolan (därav min frånvaro som sagt), och jag har suttit i arkiv och bibliotek och bläddrat och letat efter info i timme efter timme. Manne var tidig i att påpeka detta genom att kalla mig "bög", "fjant" och så vidare.

Men jag kände själv att det började tära lite väl på mitt sinne, jag är inte direkt van i situationen. När jag blev införd av en kvinna i slutet ett rum, varpå hon lämnade lokalen och hämtade en STOR pärm med tidningar från 1925 och ett par bomullshandskar så leddes mina tankar osökt till den goa rullen Röd Drake. Hon lämnade mig ensam i rummet, jag slog upp pärmen och ville bara göra som psykopaten Francis när han var i muséet, och äta upp dokumenten.

Visserligen åt han bara upp en målning på 20x30 cm, men jag ångrade mig när jag insåg det omöjliga att förtära en hel årsupplaga av Bergslagsposten. Men jag ville verkligen.