Inga konstigheter, så fort jag kom till glesbygden ett par dagar innan dopparedagen så åkte jag till mitt familjehem. När jag väl öppnade dörren stod (som vanligt) mina föräldrar på lur och slog mig i huvudet med en krocketklubba. Jag slocknade såklart. Vidare rullade de in mig i en matta, mulade in mig i Avanten och körde mig till sommarstugan i Dyltabruk, där de kedjade fast mig i en stol (a'la George Clooneys i Burn after Reading) och smetade in mig med lutfisk. De lämnade självklart stugan, och jag fick sitta i stolen i totalt mörker ända fram tills på julafton.
Den 24:e kom de med ett rött paket (innehållandes Onkels Gammeldags Jul, som traditionen bjuder), de klädde av mig naken och silvertejpade fast julskinkor i alla mina lemmar. Jag fick en minut på mig att springa rätt ut i skogen innan de släppte hundarna på mig. Och som jag sprang! Katetern jag haft de där dagarna (vänligt nog placerad på huvudet, som en liten plasthatt) sprack när jag sprang igenom buskagen, det var piss och skit formligen överallt. I öronen, på bröstet, axlarna, knäna, pungen. Som vanligt stod farmor och farfar vid den lilla utbygdsvägen och väntade med bilen, och de skjutsade mig i ilfart till Emma och hennes familj i Löa. Där drack vi glögg.
Hoppas ni haft det bra! Det är skönt att det är ett helt år kvar tills nästa jul, som folk brukar säga.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar