Go bananas

Jag sitter i bibliotekets salar och läser ur min historiebok. Som sig bör i lokaler av detta slag sitter det här och där lappar sim informerar om hur man bete sig; "Please speak in a low tone of voice". Gott så. Det följs ganska bra måste jag säga, tills det kommer en herre och sätter sig i båset bredvid (man har som små bås där man kan sitta och läsa för sig själv här och där som sitter ihop två och två). Han sitter inte och tjålar eller gapar & skriker. NEJ! Han har med sig tyngre pjäser ändå, vi snackar haubits för min ömma hjärna.

Jag sitter och läser. Han slår sig ned. Allt är lugnt, jag noterar honom och läser vidare. Sen börjar det smacka och smaska. Riktigt kletigt ljud. SMACK!! SMASK!! Något enstaka stön mitt emellan. Den lilla dåren har med sig en bananjävel som verkar så god, så god. Jag läste om samma mening om och om och om igen men kom ingen vart för den där jävla typen satt och klafsade framför mig. Det måste fan ha varit två bananer, för en jävla tid tog det också.

Vi har alltså att göra med en som ägnar sig åt akademiska studier. Vad blir det av han, socioalarbetare, ekonomiansvarig, personalchef månne? Jag vet ingenting om det. Men han pluggar på högskolan och tuggar maten som ett dagisbarn. Fyfan. Jag blir tamejfan så JÄVLA FÖRBANNAD!!