Straight to hell, boy

I en föreläsning för inte så länge sedan ältade en snubbe hans första minne från skolan (vi snackar första klass på lågstadiet) - och det var inte den första dagen eller något sådant, utan första gången han svarade fel, riktigt fel. Och det stämmer faktiskt även för mig! Jag kommer inte ihåg första dagen eller ens den första veckan, men jag minns när jag svarade fel första gången, eller åtminstone första gången då jag satt och fick skämmas lite efteråt.

Det var strax innan jullovet, och vi satt i en cirkel som man så ofta gör. Vi hade lite frågestund och läraren frågade "och nu är det snart jul! och vad är det som händer kring jul"? Jag var en sån liten fittunge, jag svarade "Jesus Kristus föddes". Läraren tittade lite på mig och sade "Njaae... Jo det gjorde han väl, men jag tänkte på att det blir kallt och det snöar". Som jag skämdes. Läraren måste trott att jag kom från en frireligös familj och min vänner att jag var ett riktigt bibelmongo. Tänker jag efter så hade jag ju iofs rätt, det är ju trots allt Jesus, vår FRÄLSARE och GUDS födelsedag, så han borde inte käftat emot, den där läraren.

Men jag var å andra sidan ganska gudsfruktig som barn. Jag plöjde igenom barnens bibel åtskilliga gånger, och jag brukade drömma om att jag kollade upp i himlen och gud stirrade argt på mig, som att han hatade mig. Jag är ju iofs. inte döpt, så det bara lyste arvssynd om mig. Tack för den mor och far.