Unfree will

Jag for runt på tåget igår efter en helg i lokalpatriotismens tecken. Rakt upp till Falun, dalarnas pärla, rikedomens vagga, dalahästarnas stall och vishetens brunn! Bah! Jag satt och var bakis på tåget, och som jag vet att jag skrivit här för länge sedan, är jag alltid extra känslig/rörd/paranoid när jag har levt ut mina fyllbultsfantasier dagen innan. Igår tog det sig uttryck på så vis att jag trodde tåget skulle spåra ur eller kollidera med ett annat tåg som glömt rapportera sig, eller hur det fungerar när lone trains är ute och far på spåren. Jag satt nästan längst fram, men efter en halvtimmes färd fick jag nog av att samma tanke snurrade runt i huvudet hela tiden,

"Du sitter i vagnen längst fram, du kommer dö först, sätt dig längst bak så du bara drabbas av huvudont och behöver nackkrage i en dag eller två"

Så till sist orkade jag inte sitta och tvångstanka längre, så mycket riktigt tog jag mitt pick och pack och satte mig längst bak. Åh, den formidabla tryggheten! Jag kunde äntligen sitta och dricka festis ifred. Peace of mind...