Can i go out and kill tonight?

När jag var yngre ville jag, som alla andra, så gärna visa vem jag var. Självdefinition genom att visa att man gillade ting skapta av andra, det vill säga att ha bandloggor fastsydda på jeansjackan (fast jag fick inte ha Panteras, för mamma gillade inte att de hade ett majjablad som fond. Dödskallar och slaktmotiv gick dock bra), ha långt hår fast det såg förjävligt ut, och så vidare. Man kunde inte vara det man ansåg att alla andra var, men gjorde ändå som alla andra när det kommer till utmejslande av personlighet. Jag kommer ihåg ett särskilt tillfälle ifrån högstadiet, vi gick i sjuan eller åttan.

Vi hade till musiken fått i uppgift att spela upp en eller två låtar från ett favoritband, och även tala lite om bandet ifråga. Ronnie hade med sig Iron Maiden, Westholm hade Papa Roach, Nils-Petter hade Metallica (vilket han skulle ha haft även idag om han skulle gå om musikkurs på högstadienivå på komvux), och Jon-Erik hade varit och hämtat valfritt album från farbror Janne. Jag hade precis upptäckt att man kunde ladda ner låtar, och i den vevan upptäckt The Misfits. Jag tyckte det var helt otroligt och kände för första gången att "ååh det här är ju jag", plus att jag önskade jag var Glenn för han var SÅ SNYGG. Så jag tog med "Last Caress" och "Can i go out and kill tonight".

Alla spelade sina låtar, och när det var min tur var jag så stolt över att dra igång mitt oväsen. Håhå, nu ska de få höra! Under Last Caress såg jag hur Jon-Erik likt Ormtunga i Sagan om Ringen viskade i vår lärares öron om att uppmärksamma låttexten. Efter låten sade läraren följande:

Lärare: Jaaaadu Tim... Tycker du det är okej att sjunga om att man ska mörda någons barn?
T: Ehm.. Jag vet inte, det är ju bara en lå...
L: Eller att sjunga om att man ska våldta någons mamma?

Jag höll någon misslyckad utläggning om Hey Joe och vad han sjunger om i den, men utan vidare resultat. Jon-Eriks min... Fyfan vad jag ville dra fram ett nynitat baseballträ och göra honom ledsen. Fast jag uppskattade ändå att han poängterade det, eftersom det fick mig att känna mig lite udda och frän. Farlig om man så vill!